Uppdateringen är fortfarande dålig, I know. Är för sömnig för att skriva smarta saker helt enkelt. Och så finns det så mycket viktigt att göra just nu.

Ha ha, idag blev jag påmind om exakt hur dåligt lokalsinne jag har. Försökte hitta Skattekontoret på Söder. Har varit där två gånger tidigare (fast det var för ett år sen…). Är HELT säker på att jag gick åt rätt håll från torget vid Medis men hamnade istället på Götgatan. Försökte en gång till och ser nu (på kartan) att jag stod precis på baksidan av Skatteverkets byggnad när jag gav upp. Man kan inte annat än förfasa sig.

Konstigt, sånt här händer aldrig på Östermalm… Kolla, “hittade” (hade varit läge för läkarbesök annars) Östermalmstorg under min promenad och upptäckte att det nya Åhléns är så gott som klart för invigning. Personalen har redan börjat plocka upp varor i hyllorna. Synd att det inte kunde vara något helt nytt varuhus istället för ytterligare ett Åhléns men kul att få torget uppfräschat i alla fall.

Vad som händer just nu är följande: var för nervös för att äta i början av dagen men har till slut fått i mig lite mat. Kokade favvosoppan och tvingade i mig lite bröd. (Ok, sanningen är att jag slukade både brödet och soppan eftersom jag aldrig har problem med maten när den väl står framför mig.)

Efter middagen släpade jag ner en massa banankartonger från vinden och fyllde dem med innehållet i bokhyllan. Nu kan Torbjörn skruva hyllan i bitar så jag slipper spara det till sista minuten. Övriga detaljer om flytten är fortfarande icke-publiceringsbara (den befinner sig i skedet där det finns potential till ett fantastiskt resultat eller så går det käpprakt åt h-te) men ni får veta så fort jag vet… :-)

Dagens program blev lite blandat. Morgonen var, som sagt, helstressig men ledde i alla fall till att jag lyckades göra gårdagens dumma misstag ogjort. Inte alltid man har den lyxen…

På eftermiddagen begav jag mig till Kungsholmen där Tjejzonens lokal ligger. Som ni vet är jag nu en av deras volontärer vilket i mitt fall innebär att jag blivit tilldelad en ung tjej i behov av någon som lyssnar och stöder henne under en jobbig period i livet. Träffade min nya “lillasyster” idag och vet redan nu att det kommer att funka jättebra. Vi satt och pratade i 45 minuter och fick jättebra kontakt. Ska träffas igen om två veckor.

På väg hem insåg jag plötsligt att det är vår. På riktigt! Det är +5°C och de flesta gatorna i innerstan är helt snöfria. Kunde inte förmå mig till att kliva på tunnelbanan trots att jag hade höga klackar utan gick istället hela vägen från City till Söder. Årets första mini-powerwalk. Så skönt! :-)

Hemma började telefonen och mailen gå heta igen. Albin, Magnus, Torbjörn… you name it. Albin kryssar över tillsammans med familjen och vi kommer att träffas här i stan på fredagen. Magnus har varit och är till extremt stort stöd och nytta för mig nu när mitt liv handlar om mer papperskrig än jag någonsin vill vara med om igen. Och Torbjörn, han hälsar på cheferna i Tyskland och kommer upp till Stockholm på lördag kväll tillsammans med sin nya firmabil.

Ha ha, lördagens program är redan spikat: vi kommer att fylla i ett komplicerat formulär så att alla nya produkter i företaget äntligen får en EAN-kod. Och så ska vi skruva isär min stora bokhylla så att den är redo för flytt. (Flytten är en historia för sig och den återkommer jag till så fort jag har detaljerna klara – det är de som utgör 99% av stressen just nu.) Önskar verkligen att vi kunde ta det lugnt istället för att vara så här praktiska och duktiga men det finns en tid och en plats för allt. Just nu är det full fart som gäller.

Hur mår ni andra? Hoppas att ni haft tid att njuta av solen. Om inte – make time! Man jobbar effektivare efter en promenad. :-)

Har tillbringat morgonen med fingrarna på tangentbordet och två telefoner tryckta mot örat. Känner mig som en skållad råtta i ett hamsterhjul. Det är garanterat så här det är att jobba på McDonald’s under rusningstid! Eller på börsen. HUR kan människor söka jobb där frivilligt? Gillar de att ha hjärtklappning, andnöd och kallsvett rinnande längs ryggraden?

På plussidan kan jag meddela att stress är världens bästa bantningskur. Märkte precis att jag blivit av med två pestiga kilon som inte velat lämna magen på hela hösten, trots alla mina ihärdiga försök. Nu är de som bortblåsta. Yey! :-)

Ni som känner mig privat undrar kanske ifall det finns anledning att börja oroa sig. Svaret är: nej. Det jag håller på med nu är självvalt och beror på att jag vägrar acceptera second best. Och då blir priset självklart mycket högre – både i tid, pengar och nerver. Vill fortfarande vara lite hemlighetsfull med detaljerna men avslöjar mer så fort jag kan.

Oh my god, klockan är redan elva! Vad har hänt med mina sovmorgnar när det klockslaget innebar uppstigning istället för lunchpaus? Ska försöka hitta något i kylskåpet (ehhh… hade varit enklare om något kommit ihåg att handla igår) och så ska jag åka över till Tjejzonen för att omsätta mitt volontärskap i praktiken. Får garanterat perspektiv på mina egna “problem” när jag blir påmind om att det finns tonåringar som står inför mycket större beslut än jag själv.

Beklagar att uppdateringen blir lite hackig, just nu händer det väldigt mycket som kräver min tid och uppmärksamhet och det värsta är att det som händer inte går att blogga om så detaljrikt som jag skulle vilja. Har försökt författa något åt er tidigare idag men fick censurera texten irriterande mycket och beslöt till slut att ta en promenad istället.

Åh, vad skönt det vore om man var anonym och inte behövde tänka på vad man skrev! Fast sånt bloggande har självklart även nackdelar (inga ego-pics) så jag är egentligen nöjd med situationen precis som den är.

I morgon blir det minst lika hektiskt. Måste så fort jag vaknat rätta till en liten (läs: HUGE!) blunder som jag gjorde idag. Torbjörn har överraskande mycket förståelse och humor, jag hade i hans ställe dunkat min skalle i väggen… Well, det kan jag ju göra själv. Men det gör säkert större nytta att helt enkelt korrigera det man gjort fel och inte upprepa samma misstag i framtiden.

Det är verkligen fascinerande… det här med hur avspänt man hanterar vissa saker som gör andra osäkra och hur svårt man kan ha för sånt som är självklart för dem. T. ex. allt som har att göra med människorelationer är piece of cake för mig. Jag skulle säkert kunna prata ner någon självmordskandidat från taket utan att bli det minsta nervös över att hålla en annans människas liv i mina händer. Däremot beter jag mig som en virrig höna om jag t. ex. ska förhandla fram businessdeals där det gäller att tänka en sak, säga en annan och skriva en tredje. Har inget att göra med det som hände idag, men det är ett bra exempel.

Det smartaste man kan göra är att känna till sina svagheter lika bra som sina styrkor och outsourca det man är dålig på åt proffsen. Människor som kompletterar en är värda sin vikt i guld! Tyvärr har man inte alltid den möjligheten och då konfronteras man med sina mindre avundsvärda sidor precis som jag gjorde idag.

Ska försöka bedöva mig med någon serie och sen sova lite innan det är dags att skämma ut sig inför några personer som får hjälpa mig. Hoppas att ni har det bra. Något spännande som händer? Share! :-)

Hittade ett tillgodokvitto på 500 kr från Bianco i plånboken. Fick det förra vintern när jag ångrade mig och lämnade tillbaka ett par skor som jag till följd av något sorts önsketänkande trott mig ha användning för. Har sen dess hållit ett öga på butikens sortiment men det har alltså på över ett år inte dykt upp ett enda par skor som jag blivit intresserad av. Fascinerande…

Tack och lov kom jag på en minst lika bra lösning när jag tillbringade en kväll på badrumsgolvet med de skor jag redan äger. Bianco har ju en massa skovårdsprodukter i sitt sortiment! Deras Leather Balm är jättebra och då kan jag ju passa på och fylla skåpet med annat användbart i samma stil. Resultatet ser ni här:

Leather Balm: Det här är en gammal bekant. Skofett gör lädret mjukt och följsamt och skyddar mot fukt och vägsalt. Brukar använda det innan jag stryker på skokräm för extra glans.

Suede Nubuck: Vilken cool produkt! Den här sprayen är svartfärgad och piggade genast upp mästerkattenstövlarna i mocka som blivit lite grådaskiga under vintern.

Protector: Impregneringsspray är ett måste för att skydda mot fukt och smuts. Är man duktig använder man en sån varje vecka på vintern.

Shoe Deo: Skodeodorant behöver ingen presentation och denna verkar vara riktigt trevlig eftersom den inte doftar för starkt utan precis “rätt”.

Combi Cleaner: Rengöringsskum tar bort salt- och vattenränder. Expediten jag pratade med blev förfärad så fort jag nämnde vanligt vatten (som faktiskt brukar rekommenderas i kombination med citron eller ättika) och poängterade att skum är the way to go.

Wax-Polish: Det här vaxet skapar högglans. Plockade med det av ren nyfikenhet för att ta reda på om resultatet verkligen skiljer sig från vanlig skokräm som polerats in med nylonstrumpa. Har inte hunnit testa ännu.

Plats: Mocco – borden vid fönstret mot Nybrogatan
Orsak: vill ha te istället för latte (är jag sjuk?)
Undrar: varför de i kassan inte kunde hitta på ett (dyrt) pris på lunchbrödet jag försökte köpa istället för att säga att det inte är till salu.
Gör: sitter bredvid två killar som gör bilaffärer och förstår till min egen förtjusning vad ord som chiptrimning, Ferrita -rör och alupaket betyder.
Gör också: mailväxlar med en människa som äntligen börjar erbjuda mig intressanta förslag på det som hon får lön för att leta fram.
Ser: att alla andra på det här stället också har en laptop. Men min är snyggast. ;-)
Inser: att Twitter är jättebra redskap för att bygga nätverk. (God morgon, yxskaft…)
Läser: senaste Glamour – när jag inte blir avbruten av mail och telefonsamtal.

God morgon, alla! Gårdagen bara försvann, vet inte riktigt vad jag gjorde förutom att jag avslutade kvällen med att träffa Ritah för lite te på Wienerkonditoriet där vi blev sittande i flera timmar innan jag till slut kom hem och kröp i säng. Har inte ens några foton att visa.

Jag brukar kalla Ritah min andliga konsult och det beror självklart på att hon kan så mycket om numerologi, astrologi, feng shui, attraktionslagen och annat “övernaturligt”. Igår berättade hon ett par historier om vad hennes bekanta har lyckats åstadkomma med hjälp av meditation och det är minst sagt häpnadsväckande.

Ha ha, att jag själv skulle lyckas försätta mig i alfasömn och möblera om i fjärde dimensionen känns väldigt avlägset just nu. Gjorde ett antal tappra försök igår när jag låg i sängen och skulle sova. Idén var att räkna till hundra för att därefter koncentrera sig på något man vill ha och som redan “har hänt”. Så här gick det:

… tjugo, tjugoett, tjugotvå… Crap! Stängde jag av spisen? (lyfter skallen, kikar ut i köket)… tjugotre… … femtioett, femtiotvå… Åh, DEN boken måste jag absolut köpa! (märker plötsligt att jag har tänkt på Adlibris i över en minut) … femtiotre… … …sextiosex, sextiosju… Men varför gör den där personen så egentligen? Jag borde kanske säga något (upptäcker att jag de senaste minuterna har bollat repliker istället för rabblat siffror)… Oj, då! … sextio… Ehh, var blev jag? … sextionio, sjuttio… … …åttiofem… Men hur gör jag på fredag? Då krockar ju programmet. Borde man byta bort den arbetsturen så att det blir mer tid över till… … … Dammit!!!

Oh. My. God! Jag har garanterat adhd för hur ska man annars förklara att en person inte lyckas koncentrera sig på uppräkning från ett till hundra varefter hon håller en enkel tanke i huvudet utan att flyta iväg till allt möjligt annat ovidkommande? Och som om inte det var nog – jag SOMNADE innan jag hann försöka en gång till.

Tänker öva tills jag klarar det här. Pinsamt!

Lyssnade på slutet av gårdagens bok till frukost. Att alla läror om personlig utveckling (inte minst i new age -form) innehåller en massa flum är ingen hemlighet. Personligen avskyr jag att prata i floskler och svamla om lösningar på icke-konkreta problem. Och varje gång jag hör “succéhistorier” som utelämnar en massa mellansteg genom att enbart begränsa sig till början (någon var ensam, olycklig och fattig) och slutet (denne någon är nu populär, lycklig och stormrik) går mina tankar till sektledare och pyramidspelsraggare som kör samma skiva för att sälja in sitt koncept.

Samtidigt tror jag stenhårt på naturlagarna (som new age -filosofierna utgår ifrån). Finns inget roligare än att tillämpa teorier baserade på dem och jobba sig fram till konkreta resultat genom egna experiment. :-) Gårdagens bok var en av de bästa i sitt slag och innehåller bl. a. följande högkvalitetsflum:

An elder Cherokee was teaching his grandchildren. He said to them:

“A fight is going on inside me. It is between two wolfs. One wolf represents fear, anger, envy, sorrow, regret, greed, arrogance, self-pity, guilt, resentment, inferiority, lies, false praise, superiority and ego. The other stands for joy, peace, love, hope, serenity, humility, kindness, benevolence, friendship, empathy, generosity, truth, compassion and faith. The same fight is going on inside you and inside every other person too.”

The grandchildren thought about it for a minute, then one child asked his grandfather: “Which wolf will win?”

The old Cherokee simply replied: “The one you feed.”