Hej på er!

Nu gick det alltså som vi alla visste att det skulle gå. Jag kan inte låta bli att skriva ner sånt som dyker upp i skallen på mig och då finns det ju inget bättre än en blogg för att hålla allt och alla samlade på samma ställe?

Så här är vi nu. :-)

Ni som inte känner mig, titta in på ”Om mig” -sidan och kolla därefter ”Vem är vem?” -sidan för att förstå vem det är jag pratar om hela tiden. Resten klarnar ganska fort när ni läser framåt.

Min favoritförfattare just nu är utan tvekan Sophie Kinsella. Innan jag läste hennes första bok trodde jag inte ens att s. k. chick lit var något för mig. Men där hade jag fel!

Efter att ha streckläst de två första böckerna om shopaholicen Becky Bloomwood på svenska så beställde jag de tre följande på engelska. Orkade inte vänta på att de blev översatta, och dessutom ska man ju läsa på originalspråket. Minns inte när jag har skrattat så gott åt en bok senast.

Förutom Shopaholic -böckerna finns det också tre andra: ”Mina hemligheter”, ”Karriär & köksbekymmer” och ”Remember Me?” (ej översatt till svenska ännu). Precis lika roliga de också.

Nu ser jag fram emot filmen ”Confessions of a Shopaholic” som kommer i början av 2009.

Har ni också märkt något speciellt hos befolkningen de senaste åren? Det har blivit modernt att, med någon slags makaber stolthet i rösten, berätta om hur svårt och kämpigt man har det här i livet. Pluspoäng om man är fattig och inte får a-kassa. Extra bonus om hälsan sviktar. Jackpot om man blivit kränkt, misshandlad eller sexuellt utnyttjad.

All-around favoriten som alltid går hem i samtal med kompisar / kollegor: ”Åhh, jag är så trött och stressad. Sov jättedåligt i natt. Och så håller jag på att bli sjuk också!”

Vad är det som händer?

När har ett miserabelt liv förvandlats till ett bra samtalsämne?

Klar att man inte ska skämmas för tragiska saker som hänt en, ingen människas liv är en dans på rosor ständigt och jämnt. Men kan vi sluta frossa i det? Livet är faktiskt tänkt att vara roligt största delen av tiden.

Kom ihåg: du drar till dig mer av det du tänker på. Handlar dina samtal bara om negativa saker så programmerar du dig själv för nederlag. Är det verkligen vad du vill?

Helt otroligt… Jag har faktiskt gått ner 20 kg.

20 kg! Det är som… en stooor, smockfull resväska. Jag orkar knappt lyfta en sån. Låter helt surrealistiskt så här i efterhand. Dels att jag hade så mycket extra på kroppen och dels att det var så enkelt att bli av med det.

För er som inte vet kan jag ju berätta lite bakgrund. Innan jag flyttade hit till Stockholm avnjöt jag det glada sambolivet i Finland – med allt vad det innebär; baguettefrukost på morgonen, lasagne till lunch, färdigmat (som ser godare ut på bild än i verkligheten) alla tider på dygnet, mysiga kvällar i soffan med handen i chips- / godis- / kakburken osv.

Till slut kändes det som att jag befann mig i någon annans kropp. Jag, som alltid älskat stiliga, kroppsnära kläder som framhäver figuren, gömde mig i pösiga jumprar och såg ut som en tant. Ansiktet saknade all form och armarna var uppsvällda som på ett vattenlik. Och min fina midja, som jag alltid har varit så stolt över, den låg begravd under en plufsig bilring. Snacka om identitetskris!

Till dig som känner igen dig i min beskrivning kan jag bara säga – det är enklare att gå ner än du tror. Men gör det för att du älskar din kropp, inte för att du är missnöjd med den. Och sluta se dig själv som fet. Du är smal – du har bara försummat din kropp under en period. Snap out of it och återgå till det du innerst inne är. En kropp i balans är det vackraste som finns.

Jag gick ner allt på några månader. Hur?

Genom att känna mig som den jag ville bli på förhand.
I översättning – om du vill bli smal måste du känna dig smal (jo, det är visst möjligt, prova en gång till). Dina handlingar återspeglar din inre bild och du förvandlas förr eller senare alltid till det du tror att du är.

Dessutom gjorde jag följande…

• köpte en våg (för att kunna se mätbara resultat)
• erkände att jag är svag för kolhydrater och stärkelse och måste äta mer proteiner, bra fetter och grönsaker istället (Annika Dahlqvists LCHF diet – här är grundprinciperna)
• accepterade att det här är min nya livsstil, inte en tillfällig bantningskur
• hade inte ”fel” mat hemma – man kan inte äta det som inte finns – enkel logik
• gick ca 3-4 km några gånger i veckan för att få snabbare resultat (men sport hjälper inte om man inte samtidigt förbättrar kostvanorna)
• gjorde annat på dagarna än kretsade kring kylskåpet och tänkte på mat – äta gör man bara när man är hungrig; inte för att man är uttråkad, ledsen, glad, rastlös, whatever
• litade på att jag gjorde rätt, även de dagar vågen stod stilla eller tom. visade mer än tidigare

Slutsats: så fort man slutar sabotera kroppens egen balans genom att tillföra fel mat i fel mängd återgår den automatiskt till sitt naturliga tillstånd.

För att fira att jag är mig själv igen tänker jag dra igång en serie inlägg som handlar om just vikt & kost här på bloggen. Håll utkik efter dem framöver.

Rent hypotetiskt… Om jag bara hade 1 350 € över just nu skulle jag kunna flyga privatjet från Cannes till London idag. Vilken intressant tanke! Inga väntetider, ingen trängsel – bara jag i de sköna, ljusa skinnfåtöljerna uppassad av snälla flygvärdinnor som serverar champagne och chokladmousse.

Sitter och kollar på lunajets.com som listar vilka jetplan som har plats ombord efter att de lämnat av sina passagerare. Istället för att flyga toma tillbaka vill de självklart ta med nya och är man inte alltför noga med avgångstider och -platser kan det här vara ett intressant alternativ. Speciellt om man är många och kan dela på kabinkostnaden.

6 412 € (som hela kabinen kostar i exemplet ovan) delat på 8 passagerare blir bara 801,50 € (ca 7 700 kr). Dyrt – men man lever bara en gång.

Jag nitbromsade framför SEB idag, för vad skådar mina ögon… jo, en automat där man kan sätta in sedlar på kontot! Den har säkert funnits där i evigheter men jag, som är en trogen Nordea -kund, brukar ju inte besöka andra banker så ofta.

Men nu har jag sett den. Vilken smart uppfinning, sån vill jag också använda.

Så inga bortförklaringar, Nordea. Installera sådana åt oss också. Även om mina kötider har minimerats sen jag blev preferenskund skulle jag garanterat stoppa in en och annan sedel i den där manicken. Pluspoäng om ni lär den ta emot euron och växla till kronor innan de hamnar på kontot. :-)