Jag heter Irina och är en kolhydrataddict
Helt otroligt… Jag har faktiskt gått ner 20 kg.
20 kg! Det är som… en stooor, smockfull resväska. Jag orkar knappt lyfta en sån. Låter helt surrealistiskt så här i efterhand. Dels att jag hade så mycket extra på kroppen och dels att det var så enkelt att bli av med det.
För er som inte vet kan jag ju berätta lite bakgrund. Innan jag flyttade hit till Stockholm avnjöt jag det glada sambolivet i Finland – med allt vad det innebär; baguettefrukost på morgonen, lasagne till lunch, färdigmat (som ser godare ut på bild än i verkligheten) alla tider på dygnet, mysiga kvällar i soffan med handen i chips- / godis- / kakburken osv.
Till slut kändes det som att jag befann mig i någon annans kropp. Jag, som alltid älskat stiliga, kroppsnära kläder som framhäver figuren, gömde mig i pösiga jumprar och såg ut som en tant. Ansiktet saknade all form och armarna var uppsvällda som på ett vattenlik. Och min fina midja, som jag alltid har varit så stolt över, den låg begravd under en plufsig bilring. Snacka om identitetskris!
Till dig som känner igen dig i min beskrivning kan jag bara säga – det är enklare att gå ner än du tror. Men gör det för att du älskar din kropp, inte för att du är missnöjd med den. Och sluta se dig själv som fet. Du är smal – du har bara försummat din kropp under en period. Snap out of it och återgå till det du innerst inne är. En kropp i balans är det vackraste som finns.
Jag gick ner allt på några månader. Hur?
Genom att känna mig som den jag ville bli på förhand.
I översättning – om du vill bli smal måste du känna dig smal (jo, det är visst möjligt, prova en gång till). Dina handlingar återspeglar din inre bild och du förvandlas förr eller senare alltid till det du tror att du är.
Dessutom gjorde jag följande…
- köpte en våg (för att kunna se mätbara resultat)
- erkände att jag är svag för kolhydrater och stärkelse och måste äta mer proteiner, bra fetter och grönsaker istället (Annika Dahlqvists LCHF diet – här är grundprinciperna)
- accepterade att det här är min nya livsstil, inte en tillfällig bantningskur
- hade inte ”fel” mat hemma – man kan inte äta det som inte finns – enkel logik
- gick ca 3-4 km några gånger i veckan för att få snabbare resultat (men sport hjälper inte om man inte samtidigt förbättrar kostvanorna)
- gjorde annat på dagarna än kretsade kring kylskåpet och tänkte på mat – äta gör man bara när man är hungrig; inte för att man är uttråkad, ledsen, glad, rastlös, whatever
- litade på att jag gjorde rätt, även de dagar vågen stod stilla eller tom. visade mer än tidigare
Slutsats: så fort man slutar sabotera kroppens egen balans genom att tillföra fel mat i fel mängd återgår den automatiskt till sitt naturliga tillstånd.
För att fira att jag är mig själv igen tänker jag dra igång en serie inlägg som handlar om just vikt & kost här på bloggen. Håll utkik efter dem framöver.
Bor: i Stockholm men kommunicerar även med finlandssvenskar, ryssar och de som kan engelska. 
Följ mig: 
10 kommentarer
1. Agnes
augusti 25, 2009 kl. 16:03
Så bra skrivet!!
2. Irina
augusti 25, 2009 kl. 23:38
Tack! Kan fortfarande inte fatta att jag faktiskt gick ner allt det där och att det var så lätt. Känns som en dröm! :-)
3. Agnes
augusti 30, 2009 kl. 2:34
Här har du en som inte kan sova! Jäklars vilken bra blogg du har! Läser dettar inlägg igen – ska skära ner på kolhydrater jag med!
”Men gör det för att du älskar din kropp, inte för att du är missnöjd med den. Och sluta se dig själv som fet. Du är smal – du har bara försummat din kropp under en period. Snap out of it och återgå till det du innerst inne är. En kropp i balans är det vackraste som finns.”
GRYMT BRA =)
4. Irina
augusti 31, 2009 kl. 17:53
Tack! Alltid kul med positiv feedback. :-)
Observera att jag inte rekommenderar att leva helt utan kolhydrater. Det är inte alls bra för kroppen i längden. Däremot funkar det bra att köra igång viktnedgången så och därefter övergå till måttliga mängder långsamma kolhydrater.
5. Helena
augusti 31, 2009 kl. 21:38
Hade HELT missat det här! Jäklar vad duktigt gjort!!! Du är ju helt grym! :)
6. Irina
augusti 31, 2009 kl. 21:41
Tack! Fattar inte själv hur jag lyckades med det för 20 kg låter vansinnigt mycket. Kan fortfarande inte se på bilderna från förr utan att drabbas av panik och få tårar i ögonen av förskräckelse.
7. Oti
juli 29, 2010 kl. 15:09
Jag fullkomligen älskar din blogg, ditt så självklara och inspirerande sätt att skriva. Men detta inlägg är så BRA! Jag har bokmärkt detta inlägg för att läsa varje morgon eller kväll, för motivation och påminnelse. Jag känner igen mig så väl och även jag hade dragit på mig ca 20 kilo, trots det att jag egentligen är en smal person. Nu har jag 14 kilo kvar och detta var precis den kick jag behövde.
Stort TACK ska du ha :-)
8. Irina
juli 29, 2010 kl. 22:37
Tack själv för att du hörde av dig! Denna blogg skulle inte vara hälften så kul att driva utan feedback, speciellt feedback som berör på det sätt dina rader gör.
Lycka till med kroppen! Tänk, du hinner förvandlas till ditt normalsmala jag innan vintern kommer, visst känns det fantastiskt? Skriv gärna tillbaka när du uppnått målet och berätta vad som funkade för just dig. Succéhistorier är inspirerande. :-)
9. fredirka
augusti 12, 2011 kl. 20:37
SANT! jag har kämpat i 10 år med min övervikt och har penndlat upp och ner. de är inte förrän nu när jag ser mig och känner mig som smal som jag faktiskt rasar i vikt!!! :) Jag äter med mer proteinrikt nu och känner igen mig i de där kolhydrat beroendet. :) Jag har gått ner 15 kg nu :) nu rasar jag i vikt tack vare min tankar. :) tack för en fin och tänkvärd blogg. :) Började läsa idag 2011 och kände jag var tvungen att läsa från början, blev så inspirerad :)
10. Irina
augusti 12, 2011 kl. 22:59
Stort grattis till framgångarna! Jättekul att du trivs här, tack för feedbacken. :-)