Fick nyligen en hel del barndomsfoton av pappa – han var värre än en paparazzi med sin svartvita kamera! Kommer ihåg hur vi satt och framkallade dem i ett kolmörkt rum och att man absolut inte fick öppna dörren innan allt var klart. Jag ville vara med ändå för det ligger något magiskt i att se sin nuna dyka upp på ett vitt papper så fort man lägger det i framkallningsvätska.

Klicka på bilderna för att se dem större.

Jag är född i stentuffa Sovjetunionen och bodde där tills jag fyllde sju då jag och mamma flyttade till Finland. Att växa upp i Leningrad i början av 80-talet hade sina fördelar, även om jag inte blev bortskämd med Barbiedockor, datorspel eller designerkläder. Istället besökte jag Eremitaget (kunde namnet på alla da Vinci, Rembrandt och Rubens -tavlor där), gick på balett, åkte pariserhjul på nöjesfält och klättrade på sfinxerna som står vid Nevafloden. Och så älskade jag att mata duvorna i parken, gjorde det varje dag med mormor.

Klicka på bilderna för att se dem större.

Somrarna tillbringade jag hos mormor på landet eller i Ukraina, där mina farföräldrar bodde. Ukraina har ett underbart klimat – majskolvar och plommon jag plockade där smakar helt annorlunda än de vi är vana vid här i Norden. På bilden ser ni mig och farmor i hennes trädgård. Varning för synskador, sådär mycket mönster på kläderna kan inte vara bra för ögonen.

Det här är jag med min mormorsmor som blev hela 97 år gammal och bodde på landet (vår datcha). Hon satt vanligtvis försjunken i sina religiösa böcker skrivna på gammalslaviska men ibland spelade vi kort – vilket hon ansåg vara att synda mot gud men ignorerade för att göra mig glad. Dansa fick jag däremot göra själv, hennes Bibel var mycket tydlig på den punkten. Förstår ni nu varför jag föredrar The Secret?

Hemma i Leningrad ordnade mina föräldrar ofta fester. Må vara att vi inte hade tillgång till västerländska lyxprylar, men champagne och svart kaviar var så gott som gratis i Sovjet. Trots mormors protester fick jag alltid ett eget glas med bubbel redan som liten. Tycks inte ha förstört några hjärnceller eftersom jag ännu klarar av att skriva det här. ;-) Så här såg jag ut när jag började skolan. Vi lärde oss att räkna med variabler redan på ettan för man daltar inte med barnen i Ryssland.

Till sist, mitt favoritfoto. Här står jag utanför vårt hus för några år sen. Det ser ut som ett bombnedslag på fotot. Man tror att jag kommer från ett krigsdrabbat u-land, allt bara för att kommunism inte riktigt funkar i praktiken. Tänk på det nästan gång ni ska rösta rött. ;-) När staten äger allt – sköter ingen om någonting.