Ritah frågade mig för en tid sen hur jag fått en så bra självkänsla. Först kunde jag inte riktigt svara på frågan för det är ju rätt svårt att se objektivt på sitt liv och förstå hur man blivit som man blivit.

Men efter en stund kom jag på att mitt dagboksskrivande kan vara en delorsak. Jag började skriva dagbok på femman och höll på ända tills jag gick ut gymnasiet. I början var det mest ett tidsfördriv för jag hade inga syskon att leka med och fick inte heller hänga ute sent på kvällarna. Och mina föräldrar är inte den typen som har tid att sitta och spela spel med en, så jag var on my own – att ha roligt var mitt eget ansvar.

Jag vet inte hur andra skriver dagbok, men jag var i alla fall brutalt ärlig. Det fanns ju ingen annan som läste det jag skrev, varför göra sig till? Jag skrev precis hur jag kände mig och vad som hade hänt – eller inte hänt – och så gjorde jag upp planer och satte upp mål. Dessutom gjorde jag djupgående analyser av mig själv som person – svagheter, styrkor, allt. Och så analyserade jag ju andra också såklart, speciellt killar jag hade en crush på just då. ;-)

Visst är det larvigt att göra upp världens strategiplan över hur man ska fråga chans på en annan 11-åring, men om det är vad som krävs så varför inte? Och istället för att vandalisera allmän egendom när mamma dragit in veckopengen kan man skriva av sig över ett par sidor och som avslut hitta på hur man får ännu mer pengar av grannen.

När man skriver sådär lär man sig till slut väldigt mycket om sig själv. Hur man reagerar i olika situationer, vad man är rädd för, vad som får en att må bra och hur man hanterar motgångar. Det är så inspirerande att gå tillbaka och läsa om hur ett ”jätteproblem” ordnade sig på ett par dagar. Man får direkt tilltro till att alla ens nuvarande problem också kommer att lösa sig.

En annan fördel är att man kan dokumentera sina framgångar på ett överskådligt sätt. Beröm, komplimanger och lyckade projekt kan förevigas där och den dag man känner sig smådeppig får man ny energi genom att se vad man är kapabel att åstadkomma.

Nuförtiden skriver jag inte längre dagbok, nu är det bloggen som gäller. Men i mitt nattduksbord finns fortfarande ett block där jag antecknar allt jag vill ha här i livet och också vad jag själv kan göra för att få det. Det gäller att vara aktiv!