Simmandet gick jättebra imorse. Har aldrig varit i någon bassäng med så varmt vatten, efter ett tag kändes det nästan som att man svettades. Men det var verkligen jätteskönt att få strecka på sig ordentligt efter allt sittande vid datorn. Centralbadets bassäng påminner rätt mycket om Sturebadets. Båda är trevlig omväxling till sån där enkel, avskalad design som andra simhallar har.

Mådde alltså prima ända tills jag kom hem och var tvungen att bita i det sura äpplet. De underbara, lila mockaskorna som jag tog hem på prov från Scorett var verkligen en aning stora (jag försökte förtränga det hela gårdagskvällen). Självklart fanns det inte en storlek mindre i butiken (whyyyyyy?). Blev alltså tvungen att lämna tillbaka dem, vilket orsakade en mindre depression.

Skulle egentligen försöka hitta ett lämpligt halsband och/eller bälte till min svarta klänning som jag tänker ha på födelsedagsfesten i Tyskland. Men jag gick bara omkring som i en dimma och var ”heart broken”. Klarade inte ens av att köpa latte, utan åkte hem med en bit saffranslängd från NK konditoriet. Ja, jag VET! Men jag är inte perfekt, det här är ett tillfälle när jag tröstäter.

De goda nyheterna är att saffranslängden inte smakade så sagolikt som jag hade föreställt mig. Allt smakar för sött nu när jag har slutat äta skräpmat. Så nu sitter jag här med min älsklingschoklad (85%) och försöker dränka mina ”sorger” i tekoppen. Kommer att vara ok imorgon, sånt här brukar gå över. Torbjörn har redan pratat med mig med sån där snäll och lugn röst han får när jag mår dåligt – han lovade att allt blir bra. Och då brukar det också bli det.