Nu har vi festat färdigt. Jag är så proppmätt som jag inte har varit sen… förra julen, faktiskt. Mamma lagar världens godaste mat helt enkelt. Till och med Torbjörn som är kräsen med vad han stoppar i sig (kräsen betyder inte att det behöver vara hälsosamt, utan bara välsmakande) åt så mycket att han knappt kom upp från bordet.

Först ut var lutfisken, då var jag ännu så hungrig att jag inte kom ihåg att fota den. Däremot ser ni här de för det finska julbordet typiska lådorna. Potatislåda, kålrotslåda och morotslåda. Jag åt dem aldrig som liten men nu har jag lärt mig.

Den smaskiga skinkan, garnerad med äpplen och katrinplommon:

Och till sist kom det jag sett fram emot hela månaden – mammas Dadelkaka. Jag dadelkaka med stor D eftersom den är sagolikt delikat. Inte det minsta torr och inte heller för söt utan precis perfekt i smak och konsistens. Kan äta hur mycket som helst av den (och gör tyvärr det också när jag har chansen).

Vågar inte tänka på hur många kalorier som passerat mina läppar i kväll – men det är ju faktiskt jul. Förhoppningsvis får Ritah mig i trim till sommaren.