Den där frågan är en sån klassiker, alltså. Dyker upp med jämna mellanrum, som till exempel nu i denna Aftonbladet -artikel. Där kan ni läsa om hur journalisten Benjamin Wallace har vältrat sig i lyx varefter han konstaterade att lyckan inte infann sig. Bummer!

Jag misstänker att han dels vältrade sig i lyx som andra definierar den, istället för att göra det som är värdefullt för honom själv, och dels att pressen att känna lycka blev för stor. Lyckan är nämligen inget som ”drabbar en”, det är ett tillstånd man försätter sig själv i – ett val man gör.

Istället satt Benjamin och läppjade på världens dyraste vin medan han inväntade vågen av välbehag som skulle svepa över honom som ett lusttornado. För om lyckan ökar i samma proportion som priset, tänk vad lycklig man borde känna sig om man dricker något som kostar en miljon. Det måste ju vara helt sanslöst magiskt, sådär att man nästan svimmar eller bara hyperventilerar av tillfredsställelse.

Nej, en sak är säker, man blir inte lycklig av att göra saker bara för att man kan, istället för att man vill. Känslan av exklusivitet kompenserar aldrig smaken av mediokert vin.

Så vad tycker jag då – jag som medger att jag är en skamlös materialist (med ett hjärta av guld i dubbel bemärkelse)? Well, på frågan ”kan man köpa lyckan för pengar?” svarar jag på äkta rikssvenska: Njaaaaejaaaeenjaaee… Svaret är alltså: kanske. Om man uppfyller två krav:

1. Man måste ha en förmåga att känna lycka överhuvudtaget. För det är ett tillstånd man försätter sig själv i – ett val man gör. Kan man inte känna lycka utan pengar kan man inte heller känna den med, så enkelt är det.

2. Man måste utgå ifrån sin egen definition av lycka och inte jaga sånt som andra anser vara värdefullt. Att dricka dyrt vin som inte smakar gott är idiotiskt. Men om man faktiskt skulle tycka om det där vinet, då infinner sig lyckan av två orsaker, dels för att vinet är gott och dels för att man har möjlighet att dricka det.

Jag själv känner mig lycklig när jag köper ekologisk mat, kör bekväm bil, tonar håret hos frissan och flyger kors och tvärs mellan länder. Men för tio år sen kände jag mig lika lycklig trots att det enda jag ägde då var mitt smink. Och allt det jag har nu är antagligen inget jämfört med vad jag kommer att ha om ytterligare tio år. Allt är så relativt. Känslan av att vara nöjd och tacksam över det man har just nu är förutsättning för lycka.

Och pengarna… De är utmärkta redskap för oss att skaffa fler upplevelser här i livet. De ger oss större frihet och fler möjligheter, helt enkelt. Men vad vi sen gör med dessa möjligheter är upp till var och en.

Lyckan är att hitta det man själv trivs med. Och att därefter ha råd att unnan sig det.