Ja, jag befinner mig nu officiellt i vinterdvala. Hjärnverksamheten har sjunkit till alarmerande låg nivå, jag sitter bara och stirrar rakt fram när jag egentligen borde jobba. Har försökt aktivera mig med stark latte, glad musik, besök i butiker – till och med genom att äta en fastlagssemla. Inget hjälper. Är dessutom irriterande klumpig. Fastnade med fingrarna i latteglaset idag och lyckades med nöd och näppe fånga upp det innan innehållet landade på mina favorit Diesel.

Såg i alla fall en ljuspunkt på vägen hem: reorna tycks lida mot sitt slut. Är så trött på samma gamla kläder som ligger i kaotiska högar överallt. Hyllorna med vårmode är än så länge väldigt blygsamma men snart blir det bättre.

När jag mår dåligt eller när jag bara är helt apatisk, som nu, brukar jag komma ihåg hur det känns att befinna sig i ett kolmörkt rum. Det är så obehagligt men samtidigt är ljuset bara en armlängd ifrån. Man kan förändra hela sin verklighet bara genom att sträcka fram handen och tända lampan (gäller att hitta den förstås). Så är det här i livet också. Jag vet att jag inte har långt till mitt normala, levnadsglada humör för det här tillståndet är så tråkigt att jag helt enkelt inte kommer att orka med det länge.

Hur mår ni andra i vintermörkret?