På väg till Centralen…
God morgon, på er! Torbjörn landar om några timmar och jag börjar få fjärilar i magen. :-) Ska snart åka in till stan och möta honom vid Arlanda Express. Vi har inte setts på en månad nu och det är ju alldeles för länge.

Ni som inte riktigt fattar hur vår ”grej” funkar – så här är det: jag och Torbjörn flyttade ihop år -98 och har bott ihop (både i Finland och Sverige) ända fram till 2005 då jag började sakna Stockholm och vi beslöt att skaffa en bostad här också. Eftersom vi är rätt självständiga och upptagna båda två behöver vi inte hålla handen hela tiden utan kan bo så här ”brett”. Vi flygpendlar mellan länderna och träffas när andan faller på – eller när vår bostad i Finland behöver storstädas. ;-) Och så pratar vi i telefon varje dag, ofta flera gånger och ibland i timtal.
Nu måste jag sminka mig, även om Torbjörn har sett mig utan så behöver man inte ”pusha sin luck”. Långa, svepande ögonfransar och rosiga kinder har aldrig gjort ett förhållande sämre. Jag tar med kameran så ska vi se vad som ”fastnar”. Återkommer!





4 kommentarer
1. Umma
februari 9, 2009 kl. 17:44
Hjälp vad det måste vara jobbigt stundtals att ha det så. Jag skulle sakna ihjäl min respektive. Men å andra sidan måste det bli väldans mysigt då ni ses? :-)
2. Ellinor
februari 9, 2009 kl. 19:09
Hoppas att du haft en underbar dag och att många timmar av glädjeruset fortfarande kvartstår.
Kram
3. Irina
februari 9, 2009 kl. 20:50
Ja, det är alltid roligt att äntligen träffas. Allt blir liksom mer ”koncentrerat” på det här sättet. :-)
4. Miss Agda
februari 9, 2009 kl. 21:46
Oj, en månad är en lååång tid att inte ses! Vad underbart det måste kännas att ses igen. Kram!