Mina jobb och icke-jobb
Hej, har ni haft en skön lördag? Saknat mig, kanske? ;-)
Jag har suttit och bara slappat efter jobbet i ett par timmar nu. Steg upp jättetidigt i morse (klockan sju är mitt i natten för mig) och har därför bara sovit fem timmar. Att lägga sig tidigt är svååårt. Men nu kämpar jag istället med att hålla mig pigg och vaken för att orka hela kvällen.
Det är flera som undrar vad det egentligen är jag jobbar med. På den punkten är jag rätt hemlighetsfull med detaljerna men här kommer lite info i alla fall. Först och främst är jag ansvarigt för allt kontorsarbete som Torbjörns verksamhet för med sig. Ibland är det mycket jobb (ofta i sista minuten, kvällen innan deadline) och ibland rullar allt på automatiskt. Förutom att vara hans kontorsråtta driver jag också ett eget litet företag samt jobbar som anställd på ett annat ställe varannan helg. Och här är det alltså fråga om att umgås med folk och inte bara vända papper.
Oh, ni skulle bara veta hur länge jag har försökt komma på vad mitt drömjobb är. För några år sen led jag tom. av boreout (självställd diagnos), som är motsatsen till burnout, och var så uttråkad att inget intresserade mig. Det är en riktig hemsk känsla kan jag tala om. Don’t do it!
Och så äntligen upptäckte jag det som funnits framför näsan på mig hela tiden. Jag älskar ju att skriva! Genom åren har jag skrivit dagböcker, noveller, brev, artiklar, you name it. Och det går inte att hålla mig ifrån datorn. Därför har jag nu, helt i enlighet med sunt förnuft, gjort skrivandet till mitt nya jobb. Dels genom denna blogg och dels genom att skriva en roman.
När man satsar på sin passion faller alla bitarna på plats. Man väntar såklart otåligt på miljonerna som borde infinna sig då man ”gör det man älskar”, men samtidigt är det irrelevant. Jag kommer att fortsätta skriva oberoende, även om jag inte får en endaste en krona för besväret. Tufft för en materialist som jag, men vi får väl se hur det går. :-)
Som avslut kan jag också nämna ett jobb jag skulle kunna ha men inte vill. Att designa webbsajter är något jag är duktig på – men över min döda kropp att jag skulle gå med på att göra sådana åt andra (Heidi är enda levande undantaget). Jag får förkänning av nervsammanbrott direkt då jag pratar med människor som inte fattar hur Internet funkar i allmänhet och webbdesign i synnerhet och som tror att det är ”en bagatell värd 50 spänn” att retuschera några bilder och fixa en webbutikslösning.
När jag gör en webbsida vill jag dessutom att den ska vara snygg (ja, smak är olika, men ändå…), därför vill jag brista i gråt då det kommer önskemål om ”snofsig” röd text på grönt botten och en logga som snurrar och spelar julmusik. Därefter följer krav på tusen ändringar (givetvis gratis) för att sluta med att kunden vill ha en exakt kopia av konkurrentens hemsida istället. Nej, webbdesign är min hobby och så kommer det att förbli.
Finns det något jobb ni önskar att ni kunde försörja er på? Anything? :-)





3 kommentarer
1. Ellinor
februari 21, 2009 kl. 20:18
Vad mer kan jag säga. Du är väl för snäll som tillfredsställer vår nyfikenhet på det här viset :)
Låter underbart att följa sina drömmar och faktiskt satsa på det man brinner för. Den dagen jag kommer på vad mitt ”kall” är ska jag också satsa helhjärtat på det. Tillvidare glider jag bara med och håller mig sysselsatt med diverse saker som för tillfället intresserar.
Ska bli spännande att senare läsa din bok. Lovar att stå där i butiken på releasedagen :)
Kram
2. Heidi
februari 22, 2009 kl. 0:36
Märkte du att du är länkad på Aftonbladets sidor? :)
Jag tror att det är vanligt med ”boreout” i vår generation, då man inte vet vad man egentligen vill göra i sitt liv (för många valmöjligheter?) och så gör man ”något” bara för att få pengar att leva för. Gärna skulle man känna att man uppfyller sitt öde och gör det man brinner för, men alla hittar ju inte det… Att göra fritiden meningsfull är åtminstone ett bra tips för att njuta av livet.
3. Irina
februari 22, 2009 kl. 10:46
Ellinor: Tack, jag måste bli snabbare på att skriva den där romanen. Blev av med några kapitel i datakraschen och kom av mig lite.
Heidi: Jepp, det märkte jag. Både innan och efter det hände. Man kan kanske tom. kalla det planerat… ;-)