Att vara fet är INTE ok!
Jag har aldrig riktigt förstått mig på ”Big is beautiful” -trenden som varit inne så länge nu. Fattar att den är någon sorts protest mot anorexitrenden men samtidigt är denna reaktion lika smart som när barn utbrister att de ”tänker hålla andan tills de blir blå”.
Nu tror vi självklart inte på allt kvällstidningarna skriver, men just i det här fallet tycker jag att dagens Aftonbladet har rätt. Fetma har stora likheter med rökning. Enda sättet att uppehålla den är nämligen att kontinuerligt sätta i sig ohälsosamma ämnen i för stora mängder. Precis det som rökarna gör.
Men medan jaktsäsongen på anorektiker är i full gång finns det få som vågar kritisera övervikt – trots att det är precis lika ohälsosamt att ha 20 extra kilon på kroppen som att vara undernärd. Istället börjar massmedia se vinstmöjligheter i att hävda motsatsen. Har ni också märkt hur många tidningar som plötsligt vill ”ta sitt ansvar” för att ändra på kroppsidealet och stoltserar med mulliga modeller – eftersom ”det är så RIKTIGA människor ser ut”?
Bli inte lurade, detta är ytterligare ett försäljningtrick. Det funkar efter principen ”säg dem allt de vill höra” (eller ”slicka r-v” på finare språk) och är i praktiken en riktig björntjänst. När man väger 90 kg är det nämligen mycket skönare att ta in budskap om att man ”duger som man är” från massmedia istället för att höra sanningen: du får diabetes om du inte går ner! Samtidigt som alla undermedvetet känner att något inte stämmer, för bantningsnumret en månad senare säljer också som smör…
Men tidningarna ljuger inte helt och hållet. Tyvärr stämmer påståendet att ”vanliga” människor ofta ser ut som de där mulliga modellerna. Det beror på vårt samhälles knäppa matkultur där Livsmedelsverket rekommenderar fettsnål kost och tillåter försäljning av livsmedel som borde vara klassade som gift istället. Men bara för att alla är sjuka ska vi inte kalla symptomet på det, alltså fetman, normal.
Vi har dessutom hamnat i en situation där kvinnor blandar ihop sin kropp med sin person och där kritik mot extra kilon genast tolkas som att man försöker tvinga tjejer att se likadana ut för att passa männens porrskadade ideal. Hallå, get a grip! Det har gått så långt att inte ens läkare vågar anmärka på sina patienters fläskvalkar av rädsla för att framstå som politiskt inkorrekta i bästa fall och mobbare i värsta. Patetiskt och oetiskt på samma gång!
Som ni vet hade jag själv alldeles för mycket ”kött på benen” tidigare och jag har aldrig känt mig så obekväm och osund i hela mitt liv. Det är hundra gånger bättre att ha mer energi än vikt och nästan dansa fram när man går. Och jag känner inga som helst skuldkänslor över att jag ser ursnygg ut i storlek S samtidigt som männen attraheras av BÅDE min personlighet OCH mitt utseende.
Det allra viktigaste är att förstå skillnaden på tillståndet ens kropp befinner sig i och sig själv som person. Att duga som man är innebär INTE att det plötsligt är hälsosamt med en massa övervikt. Fetma gör en varken till en bättre eller sämre person, däremot en sjukare. Jag har älskat mig själv som person i alla viktklasser, och därför gjorde det extra ont att se kroppen förvandlas till en plufsig klump.
Riktig kärlek till sig själv går ut på att inte blunda för sina misstag och svagheter. Istället bör man älska sig själv tillräckligt för att svälja stoltheten och inse att man ibland måste korrigera sitt felaktiga beteende. Att vara normalviktig enligt medicinsk standard är det enda ”normala”. För i längden är vår enda auktoritet naturen själv. Inte Hollywood och inte Amelia.
Bor: i Stockholm men kommunicerar även med finlandssvenskar, ryssar och de som kan engelska. 
Följ mig: 
9 kommentarer
1. Anna
mars 18, 2009 kl. 16:49
Suck. Fetma är inte ett beteende utan ett tillstånd.
Jag tycker du borde läsa på lite mer om övervikt och fetma innan du häver ur dig massa saker som du inte har en aning om. En bra sak att börja med skulle vara att läsa lite riktiga medicinska studier istället för att inhämta kunskaper från Aftonbladet.
Orsaken till att till att folk kanske tar illa upp när deras kroppar blir kritiserade är ju faktiskt för att vi på gott och ont är våra kroppar, likaväl som vi är våra hjärnor eller själar. Att bygga upp en dikotomi mellan kropp och själ som du gör tycker jag inte heller verkar vara särskilt hälsosamt.
Personligen började jag leva mer hälsosamt när jag insåg att min kropp faktiskt är mig själv och att jag skall ta väl hand om mig. Och att fetmahatande inlägg som ditt här faktiskt inte hjälper mig eller någon annan ett en jävla dugg.
Må väl,
Anna
2. Irina
mars 18, 2009 kl. 17:09
Det är ju det jag säger. Man ska ta väl hand om sin kropp för att man älskar sig själv. Och det är inte fetma i sig jag motsätter mig, det är ohälsa som den är symptom på.
Fetma är ett tillstånd som ORSAKAS av ett beteende. Och när ens beteende leder till att man blir sjuk är det felaktigt och onaturligt, hur mycket man än försöker låtsas om motsatsen. Om överviktiga personer är för känsliga för att kunna höra sanningen så är det faktiskt de själva som får ta konsekvenserna. Precis som rökare.
3. anders
mars 18, 2009 kl. 18:51
mkt tänkvärda rader, tack för trevlig läsning!
4. Axel
mars 18, 2009 kl. 20:24
Mycket bra skrivet.
5. Ellinor
mars 18, 2009 kl. 21:00
Fantastiskt bra skrivet. Vårt samhälle är antingen svart eller vitt. Ena stunden jagar man som du skriver size zero bara för att i nästa (efter att en vild anti-size-zero-kampanj dragit igång) vänder kappan efter vinden och låter det mulliga idealet bli ledordet.
Någonting som jag alltid funderat över är varför det är så tabu att säga till en fet människa att han /hon är just fet, medan det är helt ok att påpeka för någon annan hur spinkig hon är. Sårar inte det lika mycket?
Usch, hade kunnat fortsätta i all oändlighet här men måste ju ge dig lite respit. Det är ett konstigt samhälle vi lever i men det är vi själva som är med och skapar det och kan därför inte klaga. Men det är bra att personer, som du, gör din röst hörd!
6. Heidi
mars 18, 2009 kl. 21:18
Ärligt talat förstår jag inte varför man måste säga åt en fet person att hon är fet? Chansen är stor att hon redan vet om det.. ;) Eller lever in denial, och då kommer hon endast att ”shoot the messenger” om du anmärker på henne.
Som vi vet kan man inte tvinga andra människor att ändra sig. De måste själv inse det och vilja ändras. Då klarar man av att göra vad som helst, t.om. gå ner 20 kg. Men det går förstås inte på en vecka, att ändra sina livsvanor kan ta ett tag, men om man en gång har bestämt sig så är det bara att kämpa på!
Läkare, har jag förstått, brukar väl rätt så sakligt säga till (om inte förr så efter första hjärtattacken) att ”om du inte går ner i vikt så går du en tidig död till mötes”. Kanske inte i precis dessa ord, men med den innebörden.
7. Irina
mars 18, 2009 kl. 21:35
Till skillnad från anorektiker brukar överviktiga personer ha rätt bra koll på att de gått för långt. Problemet är att anorektikerna fortare får ta konsekvenserna av sina ovanor än feta personer. Det tar ju längre tid att utveckla hjärtinfarkt och diabetes än att kollapsa pga. näringsbrist.
Och det är säkert därför överviktiga personer inte får lika snabb och säker hjälp som de andra. Tillståndet anses ju inte lika akut. I kombination med att det är ”normalt” att vara överviktig. Det tycker jag är synd.
Att tala om för folk till höger och vänster att de är för smala / för feta är såklart rena vansinnet. Andras sjukdomstillstånd angår ju verkligen inte en. Däremot skulle jag som närstående uttrycka min oro för mina vänners eller släktingars hälsa. Men på ett indirekt sätt, genom att ta reda på orsakerna och motivera till ändring. Att sticka fingret i hullet och kritisera skapar inget annat än motstånd! Det är det värsta man kan göra vilket problem det än gäller.
8. Eomin Nordgren
mars 19, 2009 kl. 0:52
Du inser inte att anorexi och fetma är två sidor av samma mynt? De flesta extremt överviktiga har genom bantning förstört sin ämnesomsättning och sina matvanor så att de hamnar i en destruktiv spiral.
Big is beautiful-grejen är bara något som är skapat för att man ska kunna må bra med sig själv trots övervikt men det hjälper föga medan kroppen knappt fungerar och människor skriker glåpord på stan.
En stor skillnad mellan anorexi och fetma är att anorektiker behöver inte möta viskningar och förakt på samma sätt. Många anser att de är viljestarka och att det är synd om dem, feta personer tycker man bara är korkade. Men jag står fast vid att det oftast är två sidor av samma mynt. Tro mig, min övervikt började med anorexi, som urartade till bulimi och som sedan urartade till att jag inte spydde upp men hetsåt. När jag började äta ganska normalt igen var det för sent, ämnesomsättning var helt förstörd. Och idag är jag normalviktig igen på grund av operation men jag har fortfarande inte ett normalt ätbeteende för det är helt otroligt svårt att ändra på så drastiskt som det behövs.
Och att jämföra övervikt med rökning är kanske bra ut en skadesynpunkt, men inte om man ska se till själva problemet. För att sluta röka kan man bara slänga cigaretterna och aldrig ta en igen. Men för att sluta med ett destruktivt mastbeteende måste man hela tiden komma i kontakt med den största fienden, mat, i alla fall.
9. Irina
mars 19, 2009 kl. 1:18
Jag tror att anorektiker möter precis lika mycket viskningar och förakt som överviktiga. Folk är elaka mot alla som är annorlunda, så är det tyvärr.
Vidare tror jag att båda tillstånden bottnar i att man mår dåligt psykiskt, med undantag för medfödda ämnesomsättningsproblem eller motsvarande.
Men ingen har ätstörningar för att hon är korkad! Det finns orsaker till alla beteenden och allas historia är olika. För mig kom övervikten krypande då jag genom ätande försökte fylla andra behov. Jag åt av andra orsaker än att jag var hungrig helt enkelt och så satte jag i mig väldigt mycket snabba kolhydrater. Däremot har jag aldrig bantat.
Jag älskar fortfarande mat, men ser den varken som vän eller fiende. Den är bara ett trevligt kompliment till allt annat underbart i ens liv. Det man ska koncentrera sig på. :-)
Jag önskar dig verkligen lycka till. Du har varit jättestark och kommit mycket längre än så många andra i samma situation. Sånt inspirerar. Ha det bra!