Damn it, det snöar ute! Jag hade på något sätt förträngt att det bara är mars utan förväntat mig solsken och ljumma vindrar istället för det jag såg genom fönstret i morse. Sweet denial. Tack och lov att jag inte sprang ut i sommarskor.

Nåja, nu är jag hemma igen och lådan ni ser på sängen är öppnad, sladdarna kopplade och telefonen laddad. Life as I know it. Era samtal tas emot i tur och ordning i mån av tillgänglig personal. ;-)

Eftersom jag har dragit ner på sockerkonsumtion har jag mycket mer energi igen. Håller som bäst på med flera saker samtidigt: ser på ”Lie to me”, packar ihop vinterskor och kläder som ska flyttas högre upp i garderoben, skriver brev till potentiell samarbetspartner och torkar damm överallt jag ser det.

Vet fortfarande inte vad som hänt med min koncentrationsförmåga. För ett år sedan hade jag utan problem kunnat se hela avsnittet av ”Lie to me” utan att pausa hela tiden och springa runt som en yr höna.

Brukar ni också hålla på så här? Är det något sorts storstadsfenomen kanske?