Nu vet jag varifrån uttrycket ”skenet bedrar” kommer. Det handlar om att man ser solsken genom fönstret och bestämmer sig för att ta en liten vårpromenad… bara för att få skinnet i ansiktet bortslitet så fort man går utanför dörren! Jag tappade all lust att andas frisk luft efter bara två minuters promenad till tunnelbanan. Hade det blåst lite häftigare än det gjorde skulle det säkert ha kommit en isbjörn flygande i skallen på en.

Så jag gjorde det enda logiska under omständigheterna, parkerade mig på mysiga Franska Caféet i NK och började skriva. Hittar man bara en ledig plats är det ett mycket trivsamt ställe att sitta på. Inte en snödriva så långt ögat kan nå, istället omges man av böckerna i bokbutiken på ena sidan och alltid lika somriga Lexington på andra.

En annan sak, som i alla fall jag gillar, är att medelåldern på cafégästerna ligger runt 40, vilket i sin tur leder till att det vilar en lugn, ”vuxen” atmosfär över hela stället. Inga tuggummipoppande ungdomar som stör en med falsettjatter i mobilen, alltså. Personalen är sällsynt trevliga och idag insåg jag att de till på köpet lagar perfekta latte macchiatos. Den jag drack nu slår ut alla jag smakat på hittills, krämig och sammetslen i smaken. Love!

Idag har jag också shoppat lite, var tvungen att köpa några saker inför Finlandsresan. Ni ska få se dem snart, men först måste jag kolla igenom mejlen och åtgärda annat smått och gott som väntar på min uppmärksamhet.