Har en fråga om LCHF (Low Carb Hight Fat). Enligt den så kan man äta hur mycket som helst om man håller sig till fett och proteiner. Tycker inte det funkar för mig, tror jag blir fetare istället! Har för mig att du sagt att man inte ska äta mer kalorier än man förbrukar. Kan du räta ut frågetecknen för mig? Du har ju uppenbarligen lyckats! Äter du extra mycket fett?

Svar: Inledningsvis vill jag påpeka att jag inte är någon riktig kostexpert och aldrig följer något kostprogram slaviskt.

Vad jag däremot är bra på, det är sunt förnuft. Därför kan jag med största säkerhet lova att man inte kan äta “hur mycket som helst” av något livsmedel utan att gå upp i vikt. Om vi äter fler kalorier än vi gör av med lagras överskottet i kroppen för senare bruk, gärna runt midjan och låren.

Mina grundprinciper för fettintag är följande:

• Ät inte för mycket fett. För att förbränna fett behöver kroppen just fett, men det är kaloririkt och alla överdrifter hamnar på midjan.
• Ät inte för lite fett. Får kroppen inget fett alls går den in i svältläge och lagrar allt man stoppar i sig.
• Ät rätt sorts fett. Inga transfetter utan i stället naturligt fett från fisk, avokado, nötter osv.
• Inga lightprodukter – fettet är kompenserat med socker och kemikalier vilket leder till fetma (och cancer).
• Undvik kombinationen fett och kolhydrater, midjedödaren nummer ett.

Vad LCHF menar med att “inte vara rädd för fett” är att man ska äta som förr i världen. Alltså inga fabriksprocessade lightprodukter utan istället normalfet ost, mjölk och smör utan några extra ingredienser insmusslade av människor som tror sig kunna lura naturen.

Så länge vår kropp får i sig ämnen den förstår sig på sköter den sig själv. Men en av dess viktigaste uppgifter i överlevnadssyfte är att lagra reserver för sämre tider och därför förvandlas självklart överflödig energi till fett om vi inte gör av med allt vi stoppar i oss.

När jag vill gå ner i vikt drar jag ner på både kalorier och kolhydrater. Följande regler gäller:

• Äter endast om jag är hungrig och då bara tills jag blir nöjd, inte proppmätt. I praktiken blir det en portion som ryms i mina kupade händer.
• Utesluter bröd, potatis (stärkelse omvandlas till socker) samt ris & pasta. Äter grönsaker istället för frukt för vitaminernas skull.
• Äter aldrig mindre än 1500 kalorier per dag, annars tror kroppen att det är svält och börjar bromsa.
• Går ca fyra km varje dag.
• Dricker grönt eller rött te för att fylla magen med annat än mat.
• Försöker sova tillräckligt. Annars skriker kroppen efter snabba kolhydrater eftersom de tillför energi fortast.

För övrigt tänker jag så här när jag vill gå ner i vikt: “Vad kan jag äta som håller mig mätt längst till lägsta kalorikostnad?”.

Låtsas att jag har 400 kalorier att röra mig med. Det är ungefär vad en chokladplatta innehåller – eller en portion fet fisk med sallad som jag istället kan få för samma summa.

Om jag väljer chokladplattan händer följande: sockret skapar snabb insulinutsöndring för att sänka blodsockernivån. Under tiden insulinnivån är hög kan inte energin som är lagrad i fettcellerna användas som näring i kroppen. Kroppen kräver därför genast mer mat, trots att jag precis ätit. Den tycker ju att den inte fått någon näring.

“Riktig mat”, i detta fall fisken, utgår alltså som vinnare varje gång.

Observera att sukralos, aspartam och annat crap som ersätter riktigt socker också är snabba kolhydrater. Dessutom är de rena giftet. Ät inte sånt om ni har minsta respekt för er kropp.

Läs alltid på baksidan av förpackningen. Framsidan får inte ljuga enligt lag, men däremot berätta bara halva sanningen. “Sockerfri” betyder alltså “full av kemikalier”, “fettfri” betyder också “full av kemikalier”, “extra lång hållbarhet” betyder “full av kemikalier” osv. så länge det tar för er att fatta att det inte går att uppfinna nya livsmedel. För varje ingrediens ni ser ställ frågan: är detta ett naturligt, omodifierat ämne som människan ätit i tusentals år? Om inte, skippa skitet.