Alltså vissa morgnar… Ja, alla kan ju inte vara bra.

Jag är allmänt deppig och blir irriterad på precis allt just nu. Självklart finns det en orsak men eftersom den är för komplex att lösa genast så tar jag ut min ilska på oskyldiga. Vill inte se en enda levande människa idag faktiskt, att bete sig civiliserat och vara trevlig känns för jobbigt. Vill slå någon istället. Och skrika svordomar.

Det svåra med bloggar – och det här tror jag att de flesta bloggare kan intyga – är att dra gränsen för hur ärligt och detaljerat man berättar om sitt liv. Ingen människa kan skriva ”allt är fint, solen skiner, livet leker” 365 dagar om året och faktiskt mena det – och det finns inga bloggläsare som orkar läsa sånt heller. Jag vill inte skriva så.

Samtidigt är man inte anonym och alla ens vänner läser det man skriver, vilket såklart begränsar. För när man en dag blir besviken på någon närstående är det, i alla fall för mig, väldigt svårt att blogga då jag mitt i ilskan måste formulera lagom avslöjande inlägg där jag redogör för situationen utan att berätta exakt vem som har gjort vad – till skillnad från dagens kändisar tvättar jag inte byk offentligt. Men jag tänker inte heller dölja mina känslor här på bloggen.

Tills jag hittar på ett bättre sätt att göra det på skriver jag därför lite lummigt att jag har fått nog av folk som lovar mer än de håller. Säg nej från början istället och var ärlig. Eller ta konsekvenserna!