Tänkte berätta om mitt ursprung så här på morsdagen (trots att den faktiskt infaller på en helt annan dag i Finland.) Jag och mamma har ett lite speciellt förhållande för vi är varken traditionellt mor och dotter eller kompisar. Ok, på sätt och vis är vi väl det också, men framför allt är hon en lärare, tom. en guru, som jag lyssnar på och inspireras av. Inte för att jag alltid gillar det hon säger… men i längden visar det sig att hon faktiskt har rätt (i 99% av fallen) och man vill ju inte missa någon livsvisdom i onödan.

Mamma har aldrig varit speciellt barnkär (det är inte jag heller, förresten) och har därför alltid behandlat mig som vuxen. Alltså inte så att hon har belastat mig med vuxna problem, det har hon aldrig gjort, men hon har pratat vuxenspråk med mig från dag ett, låtit bli att dalta i onödan, satt ribban högt och alltid förväntat sig att jag använder hjärnan effektivt – även om den inte varit fullt utvecklad tidigare. ;-)

Mamma älskar mig helst på betryggande avstånd för rent energimässigt går vi inte alls ihop och en för stor dos av varandra förvandlar oss till nervvrak. Hon är en fisk och jag är ett lejon, hon är en lugn enstöring och jag är en extrovert äventyrare – vårt enda gemensamma intresse är att dricka te med choklad… vilket alltid leder till utdragna diskussioner och föreläsningar från hennes sida. Hennes logik är knivskarp och egentligen borde hon jobba som advokat istället för att helt beskedligt påta i trädgården. Jag har hittills inte hittat några faktabaserade argument som hon inte kunnat hacka i småbitar på nolltid.

[flash width="430" height="370" flashvars="name1=value1&name2=value2"]http://rosaglasogon.se/bloggbilder/2008/12/skratt.swf[/flash]

Och däri ligger hela charmen med vår ”grej”, vi kompletterar varandra. Jag har väldigt stor respekt för henne och hon tycks gilla mig också för på senare år har hon börjat lyssna på mina åsikter allt mer. Och gissa vem som får henne att skratta tills hon knappt kan andas. ;-)

Trots att vi ryker ihop ibland (hon kör den ryska stilen och säger sin åsikt rakt ut, gärna i meningar som börjar med ”Ira, JAG VILL att du…”) så är jag världens lyckligaste människa som har just henne som mor. För jag behöver någon som pekar med hela handen och har ryggrad nog att säga mig sanningen i alla lägen. Också när jag är av en helt annan åsikt.

Мама, я тебя люблю.