Har man fått sig en släng av perfektionism är det extra svårt att lita på andra människors kompetens och blint följa deras goda (?) råd. För man tror sig alltid veta bättre själv, och ärligt talat anser jag personligen att det ligger mycket sanning i det påståendet. Men en sak är säker, man tänker sällan rationellt när man befinner sig mitt i en kris.

Därför är jag glad över att ha kommit på den perfekta lösningen. Som en kompromiss låter jag mitt balanserade och samlade jag ge råd åt mitt hysteriska och panikslagna jag. (Nu är ni övertygade om att jag är schizofren på allvar.) Låt mig förklara…

Förutom den här bloggen har jag en helt vanlig dagbok, vilket jag haft ända sen liten. Nuförtiden skriver jag inte i den varje dag och återger inte allt som händer på samma sätt som man gör när man är yngre. Istället använder jag den som referensmaterial, terapiställe och inspirationskälla.

En av de viktigaste sakerna jag brukar skriva om är hur jag hanterar olika problem som dyker upp i mitt liv. Precis när jag klarat av något svårt skriver jag ett brev till mig själv för att ha något att läsa senare i livet när situationen känns desperat och jag är paralyserad av skräck / sorg / kolhydrater. Att läsa om hur mycket man klarat av tidigare ger en mer styrka och hopp än någon terapeut någonsin kan, för man TROR ju verkligen på personen som skriver.

Trots min lilla svacka igår satt jag och bläddrade i gamla dagböcker av en helt annan anledning än ni tror. Skulle bara leta fram namnet på en bra låt som jag lyssnade på i skolan, men hittade detta i stället:

PANIKGUIDE

Steg 1: Ligg på golvet i fosterställning och storböla – ordentligt och så länge som möjligt.
Steg 2: Andas djupt och mumla: allt kommer att bli bra, jag har alltid klarat mig och jag klarar det här.
Steg 3: Se dig i spegeln, titta dig djupt i ögonen och lova att ta hand om dig själv till sista blodsdroppen. Att ge upp existerar inte. Psyka dig själv tills energin återvänder, den finns kvar – du är bara för chockad för att se den.
Steg 4: Inspektera skadorna. Skilj på katastroftänkande och fakta. Hur illa är det egentligen? Vad är det värsta som kan hända? Kommer du att dö? Inte? Precis allt annat går att fixa!
Steg 5: Koka te och ta fram choklad. Drick, ät. Försök under tiden inse varför det är BRA att [fyll i aktuell katastrof här] hände precis nu.
Steg 6: Gör upp en plan. Vad är slutmålet? Vilka resurser har du att tillgå? Vad kan du göra idag för att komma närmare?
Steg 7: Agera genast! Resten fixar “law of attraction”. :-)

Som ni märker är metoden delvis baserad på kemi. Både gråtandet och chokladen hjälper kroppen utsöndra endorfin som fungerar smärtstillande. Och att rabbla positiva mantran hjälper, förutom rent psykologiskt, även att syresätta blodet vilket har en energihöjande effekt. Om ni tvivlar, läs vad de skriver om “Ave Maria” -bönen.

PS. Att ligga på golvet är för mig rent psykologiskt en symbol för att slå i botten. Och har man nått botten finns bara en riktning att fortsätta i. Dessutom får man lättare avstamp. ;-)