Jag försover mig ALLTID när jag ska till Silja -terminalen! Alltså inte så att jag kommer för sent (jag är jättepunktlig av mig), men så att jag med nöd och näppe hinner ställa mig och se perfekt ”jag-har-väntat-i-en-evighet” ut samtidigt som jag försöker att inte flåsa högt eftersom jag minuten tidigare halvsprang som en dåre hela vägen från tunnelbanan i högklackat och stekande sol.

Nu är Heidi äntligen här och vi har precis lämnat av hennes resväska hemma. Ser ut som två hillbillies (tänk shorts och trikåkjol) eftersom vi ska njuta av solen och bara slappa ute på stan. Det är dags för frukost i huvudstaden!

Överlåter ordet åt Heidi:

Ha ha.. ja, inte shorts och trikåkjol tillsammans.. ;) Vi kombinerar dem prydligt med varsin topp. Inte de snyggaste vi har i garderoben, dock.

Ira lyckade infinna sig i hamnen och inta den där uttråkade posen inom fem minuter, innan jag dök upp! ;) Jag träffade en bekant som arbetar på båten som tipsade mig vilken väg jag kommer ut snabbast möjligt utan att köa. Fick äta frukost tillsammans med henne i personalens matsal, vilket var intressant för mig. Ira däremot är föga imponerad, eftersom hon i sitt ”tidigare liv” jobbat på Silja Line i ett halvt år.

Är SÅ nöjd med min nya, blå resväska – blev helförtjust i färgen och så var det köpet avgjort. Visst är det enkelt då man är kvinna? ;) Undrar hur många av oss som gör t.om. större inköp, som bilar, till stor del pga färgen?

Härligt – nu ska vi ut i solen!! @–>——-

P.S. Usch, det där med att ”flyta i land” låter inte så bra.. tänker likdelar och annat trevligt. Ira har förhoppningsvis inte lika morbid fantasi.