1. Attraktionslagen som ”The Secret” -boken handlar om
Funkar antingen man tror på den eller inte. För om man tror på den får man det man vill ha. Och tror man inte så får man ingenting, vilket bara bevisar att den funkar. Juni har varit alldeles fantastisk; jag, Heidi, Olga och tom. Konrad har skördat frukterna av positivt tänkande. Principen är enkel: önska något konkret, tro på att du kan få det, gör allt du själv kan för att komma närmare målet, släpp tanken och lev som om du redan fått det du vill ha. Skicka tackmejl åt mig när miraklet inträffar. :-)

2. Medelhavsvärme och ljusa sommarnätter
Varför kan inte vädret vara så här underbart året om? Jag sover mindre, powerwalkar mer och ”råkar” ut för roliga spontanmingel mitt i natten, mitt i veckan – eller när som helst däremellan. Dessutom är alla människor extra vänliga just nu, känns som att hela stan ler mot en. Jag ler självklart tillbaka (utom i tunnelbanan).

3. Saftigt söta bigarråer
Bigarråer är min sommardelikatess nummer ett. Skulle kunna äta dem varje dag utan att tröttna men tyvärr får man ont i magen om man överdoserar (hur vet jag det, tror ni?) så jag försöker begränsa intaget till… varannan dag. Och varför finns de inte i ekologisk version? Känner mig lite förgiftad nu.

4. Cadierbaren på Grand Hôtel
Vilket härligt ställe! Festar man kan man lika gärna göra det med stil och jag är så lycklig över att ha hittat detta paradis. Istället för att trängas på stökiga nattklubbar med öronbedövande musik och Tommy Lee -wannabes som spiller öl på en kan man halvligga i vräkig soffa, lyssna på levande pianomusik och spana in stiligt klädda människor från hela världen. Och när man tröttnar på champagne serverar bartendern Peter proffsigt tillredd latte med läcker chokladbit som tilltugg – trots att det är mitt i natten. It’s love!

5. Kjolar och höga klackar
Mina kurvor trivs utmärkt i tajta Diesel -jeans och välskurna kostymbyxor, men det ligger något magiskt i att vara ultrafeminin och svassa omkring i kjol. Ute på landet (30 långa minuter utanför Helsingfors), där jag växte upp, var det inte många som orkade ”klä upp sig” och jag stack ut som en gran i öknen med mina näpna minikjolar och italienska kavajer (tack, mamma!). Här i Stockholm är det tvärtom rena modecirkusen, är man inte klädd i platåskor och harembyxor räknas man som underklädd och konservativ. Men nu slipper jag i alla fall frågan ”ska du på fest?” så fort jag bär annat än mjukisbrallor…