En halvtimme österut…
Jag har lämnat släktingarna för en tid och befinner mig nu precis utanför Lovisa, på ett ställe som heter Forsby. Det är här jag och Torbjörn håller till bortom civilisationens stress och press och just idag känns det faktiskt väldigt skönt att bara ta det lugnt och sitta och se på serier i soffan…
Men oj, det är ju inte det vi gör! Torbjörn är nämligen förkyld (fortfarande) och lade sig redan klockan tio. Yes… jag sitter här helt ensam och övergiven och brevväxlar med Heidi samtidigt som jag bloggsurfar, dricker te (utan tilltugg!) och försöker planera nästa veckas aktiviteter.
Men vet ni vad? Nu ska jag visa er hur det ser ut här i trakten. Jag är den första att medge att jag inte trivs ute på landsbygden, men jag erkänner ändå att det finns en hel del charmiga detaljer här som sätter personlig prägel på åkrarna och skogen.

För det första, vi har en riktig fors – därav namnet på byhålan. ;-) Och vid forsen finns ett sågverk och en jättefin herrgård i jugendstil. Den heter Forsby gård och är över hundra år gammal.

Forby gård påminner om något ur Agatha Christie! Jag bara väntar på att de hitta ett lik i biblioteket eller att någons diamanter blir stulna. Och att de senare upptäcker att ”the butler did it”. :-)

Går man vidare hittar man en pittoresk damm med änder och ankor mitt i byn. Den är privat men ligger precis vid en grusväg och man kan beundra fjäderfäna precis så länge man vill. Jag tycker att de är helcharmiga! Och när de börjar kvacka åt en och blir sällskapliga… åh, det är bara FÖR gulligt!

Forsby ligger mellan Helsingfors och St Petersburg och trafiken är följaktligen mycket livlig. Detta är Riksväg 7, med anor från tsartiden och det maffiga namnet Kungsvägen.

Så här lugnt är det nuförtiden, men innan de byggde motorvägen var timlånga köer mer regel än undantag. Jag gillar tanken på att ha en hel väg för mig själv… vet inte riktigt vad jag vill göra där på mittfältet men möjligheterna är oändliga.

Och så har vi badstranden vid ån. Denna strand är en miniatyr av ”Plagen” i Lovisa. Varken Torbjörn eller jag har badat här eftersom vi är bortskämda med rent havsvatten. Men allvarligt, om jag överlevde allt plaskande i ån vid mormors datcha på ryska landsbygden så borde denna inte ta livet av mig i första taget…

Lekplatsen är menad för en annan målgrupp, men eftersom den uppfyller EU-standard vågar jag gunga där trots att jag har ätit alldeles för mycket denna vecka.

Och självklart finns det nödvändig utrustning för den som vill skapa lite drama. Eller om man vill ta bild nummer femtioelva på sig själv och behöver ny rekvisita.


Well, vad tycker ni? Vill man ha lugn och ro och bara fly från resten av världen är detta det ultimata paradiset. Gillar man däremot storstan och blir salig varje gång en brandbil kör förbi med sirenerna påslagna… ja, då kan det bli lite segt i längden. Men jag slår istället på ”24″ i tv:n och låtsas att världen håller på att gå under. Och så finns ju ”Sex and the City”… I’ll be fine! :-)





4 kommentarer
1. Ellinor
juli 19, 2009 kl. 8:16
Riktigt fint. Det är för sådana ställen som man med glädje lämnar storstan.
Vad gäller matlagning och bakning så tror jag att alla kan, bara intresset finns där (precis som med allting annat).
Hoppas du får en härlig söndag.
Kram
2. Irina
juli 19, 2009 kl. 10:11
Ja, förr eller senare kommer jag också att utveckla mina kulinariska talanger. Tittar under tiden på dina fina matbilder och blir inspirerad.
Ha en underbar söndag, du också! :-)
3. Casia
juli 19, 2009 kl. 19:15
Bor man i en stad storlek större är det hur skönt som helst att plötsligt befinna sig mitt i ingenstans (ska det kännas som). Jag vill ha det bästa av två världar, vilket i mitt fall är Stockhom (där jag bor) och Oxelösund (där familjen bor – en idyll ca 15 mil söder om huvudstaden). Som hittat! Ha det fortsatt lovley, Irina, kram
4. Irina
juli 20, 2009 kl. 1:07
Det är skönt så länge man har tv, dator och en massa böcker att läsa. Eller är bedövad av champagne. Och stannar max två dagar innan man varvar med besök i någon större stad. :-)