Åh, vilken rolig dag! Sitter igen och bloggar mitt i natten för det har varit non-stop action här fram tills nu.

Fotografen dök upp tvåtiden precis som vi kommit överens om. Jag trodde från början att det bara skulle tas ett porträttfoto av mig och att det hela skulle vara klart på en kvart men så blev det inte alls. Expressen var istället intresserade av något som nästan liknade ett ”hemma hos” -reportage och hade beställt bilder av mig i alla möjliga situationer och i alla rum i lägenheten (+ ute). Vi höll på i två timmar!

När vi skulle ta utebilderna blåste det så hårt att fotografen var tvungen att använda en mindre blixt. Paraplyet till den stora blixten var nämligen nära att flyga iväg och ta med sig både utrustningen och Torbjörn som höll fast det.

En sån Mary Poppins -uppvisning skulle väl i och för sig också ha skapat säljande rubriker i Expressen men tydligen var jag ändå intressantare för paraplyet försvann och vi gjorde det på det gamla hederliga sättet istället.

När vi var klara med mig efter en och halv timme (gissa om jag var stel i ansiktet efter allt smajlande!) övergick vi till att fota Torbjörn och sen honom och mig tillsammans.

Enligt fotografen såg vi lite ”oanständiga” ut på några bilder. Men hallå, det är svårt att hela tiden ha koll på var man har händerna. Och den här artikeln handlar ju om särboende, vad tror de att man håller på med när man äntligen träffas. ;-)

Så här efteråt känner jag världens största respekt för alla Hollywood -stjärnor. Om man blir dödstrött efter bara två timmars leende och poserande, hur känns det då att hålla på hela dagen och sen göra om allt även nästa dag? Inte att undra på att de går in i väggen med jämna mellanrum.

Att fotomodella ser lätt ut men är egentligen ett riktigt slitsamt jobb, även om det är jättekul. Och då hade jag verkligen tur med fotografen. Martina som tog våra bilder var jätteproffsig och gav utmärkt feedback på alla mina ”moves”.

Efter vad som kändes som minst femhundra bilder och hundra olika ställningar packade Martina ihop och Torbjörn och jag märkte plötsligt att vi båda var vrålhungriga. Åkte därför raka vägen till Baresso och beställde in två välförtjänta portioner mat.

Jag har aldrig ätit hos dem tidigare men alltid beundrat de stora salladerna andra kunder fått serverade medan jag suttit och bloggat där. Smakade på räksalladen idag och blev jättenöjd. Den är både god och mättande, rekommenderas!

Efter maten drog vi vidare till Grand för att dricka kaffe. Jag slutar aldrig att förvåna mig över personalen där. Istället för den obligatoriska chokladbiten som hör till latten såg någon snäll person till att jag fick hela två stycken. (Torbjörn fick bara en.) Hur vet de att jag älskar choklad? Står det i pannan på mig? Eller har jag avslöjat det för dem efter några glas vin… eller efter den där Singapore Slingen? ;-)

Som avslutning på dagen powerwalkade vi fem kilometer runt stan och återvände därefter hem för att se på serier med en vattenmelon som sällskap. Ha ha, Torbjörn somnade mitt i ”The Mentalist”! Han ligger i sängen nu, helt utslagen, medan jag fortsätter jobba. För man kan ju inte låta en liten plåtning och några kilometer runt stan rubba ens nattrutiner. Känner mig rätt pigg fortfarande… zzzzzzz…….