Vilken bra fråga! Jag har faktiskt undrat precis samma sak. Det finns en uppsjö av bloggar och portaler om de senaste modetrenderna, den ena knasigare än den andra, men hittills har jag inte hittat någon motsvarighet till Manolo för kvinnor. Vet faktiskt inte vad det beror på men vi kan ju diskutera ämnet här hos mig tills en sådan dyker upp.

Låt oss börja med lite bakgrund. Att fenomenet ”trender” överhuvudtaget existerar beror på att modebranschen dels består av renodlade affärsmän som är ekonomiskt drivna att skapa ett kontinuerligt köpbehov (för ni tror väl inte på allvar att årets nya mascara verkligen är revolutionerande och ger längre fransar än den föregående?) – och dels av artister, kreativa bohemer, som får utlopp för sina vilda idéer genom design.

Tyvärr tar alltför många konsumenter deras utsvävningar på allvar och tror (efter lite smart marknadsföring) att det faktiskt är rimligt att klä sig så. Jag jämställer köpet av vissa plagg med att be plastikkirurgen operera om ens ansikte så att man liknar tjejen på Picassos tavla!

De som klarar av att skilja på konst och verklighet föredrar istället att låta sin personliga stil styra innehållet i garderoben. Vilken ens personliga stil är får man reda på genom att besvara följande frågor:

• Vilken bild har jag / vill jag skapa av mig själv (samhällsklass, kultur, livsstil, personlighet)?
• Vilka former och färger framhäver min figur på fördelaktigast sätt?
• Vilka miljöer och sammanhang vill jag passa in i?

Klädstilen sänder signaler till omgivningen och eftersom kaka söker maka kommer man följaktligen att attrahera människor som liknar en – vilka det blir bestämmer man alltså själv.

Jag själv gillar klassisk stil och klär mig “sakligt feminint” (minimalt med volanger, maximalt figurnära) och “semi-casual” (avslappnat och strikt på samma gång, alltså). Jag har en timglasfigur och ser bäst ut i enkelt skurna plagg som framhäver midjan, skapar strömlinjeform och förlänger halsen och benen. Allt som inte gör MIG snyggare äga ej tillträde till garderoben hur hajpat det än är.

Missförstå mig inte nu, jag gillar faktiskt mode och alla nya trender men jag ser dem enbart som inspiration – inte ett självändamål.

Vanligtvis ratar jag 90% bara för att bli hopplöst förälskad i de resterande 10%. T. ex. skulle jag aldrig ha upptäckt att det faktiskt finns en jättefin lila nyans (svartlila) om inte butikerna varit fulla av lilafärgade plagg förra hösten. Och jag blir alltid lika glad när de modeller och färger jag redan gillar blir högaktuella och lättåtkomliga (förstår bara inte varför man kallar gamla klassiker för ”senaste nytt”).

Så här lät det i morse när jag studerade listan över höstens ”modemåsten”:

Lårhöga stövlar: Nja, får lite ”trying too hard” –känsla av dem… och en fläkt av Malmskillnadsgatan.
Läder & nitar: Pass. Jag är varken biker chick, rockbrud eller sadomasochist. Och jag är vuxen nu.
Klumpskor: Varför skulle jag spänna fast tegelstenar på fötterna???
Stora halsband: Kan vara snyggt, men ser för överväldigande ut på min korta hals.
Jodhpurs (indiska ridbyxor): Jag vill att folk ska skratta med mig, inte ÅT mig.
Pälsjacka: Jag ser ut som en yeti i sån. Men älskar mindre pälsdetaljer istället.
Tights (dessutom med hål i…): Vilken lekskola…
Leopardmönster: Har ett sånt paraply – jättechict! Obs. att överdosera detta mönster får en att likna en pensionär från Miami.
Fodralklänningar: Jaaa! Love 4-ever! :-)
Clutchväska: Mycket elegant till klänningen.

När man känner till sin personliga stil blir det också lättare att motstå felköp av plagg man älskar för deras egen skull men som tyvärr inte passar en. Jag har en soft spot för fyrkantiga Chanel -kavajer utan midja och stickade jumprar med polokrage. Ser ut som en stoppad korv i båda.

Vad har ni själva för stil? Sportig, bohemisk, romantisk…? Och nej, det finns inget som heter “jag har ingen stil” för ingen går ju omkring naken. Jeans och t-shirt kallas casual. ;-)

PS. Ni som inte har läst den ännu, jag har även skrivit en liten shoppingguide.