Det är kanske därför föräldrarna tagit sina barn på en flygtur, för att ta reda på om den fungerar..? ;)

Men seriously, Konzo – sympatier från det här hållet också! Det är tillräckligt otrevligt att sitta ihopklämd i ett trångt utrymme, utan att behöva genomlida timtal av skrik… (Ja, tycker synd om barnen också).

Ha ha, inser nu att jag kommer lindrigt undan. Du flyger ju nästan lika ofta som jag sitter på café och att sitta i ett flygplan omringad av barn som skriker av smärta och obehag är helt klart värre. Och du kan inte ens fly någonstans. I feel for you! :-)

Och till alla er mammor som planerar flygresor med småbarn, ta för guds skull reda på om barnets tryckutjämning funkkar eller inte, 3 av 4 resor denhär veckan hade mödrar som våldtog barnens trumhinnor som i sin tur våldtog mina. Depressionen gör att arbetsresande måste använda billigflyg också.

Mammorna borde absolut komma ut oftare utan sina barn så de inte glömmer bort att det finns ett liv bortom blöjor, mjölktänder och uppstötningar. Kanske deras hörsel skulle normaliseras då och reagera adekvat på höga C, så att de slutar titta åt andra hållet medan deras barn våldtar andra människors trumhinnor.

Men ett folk tillåter sina barn skrika och härja hur som helst tyder på väldigt dålig uppfostran – både hos föräldrarna och barnen. De flesta föräldrar försöker förstås lugna ner sina barn eller för bort dem om de blir alldeles omöjliga, men så finns de som verkligen inte bryr sig. Tyvärr.

Tina: Caféägaren har säkert rätt i att barnen inte trivs, men det hade varit ärligare att säga sanningen. Att andra kunder blir störda.

Casia: Spädbarn går ju inte att hålla tysta, däremot kan man se otroligt stora skillnader mellan äldre barn. Jag blir alltid imponerad av såna som blivit lärda att kommunicera med ord istället för volym. Har inget emot att se såna på café! :-)

Sanna: Att vara snäll betyder inte att man låter bli att säga ifrån när man blir störd. Då är man en dörrmatta, och det är jag inte.

Poängen är att folk borde respekterar varandras rätt till lugn och ro på offentliga ställen. Lugn och ro är såklart ett relativt begrepp men jag tror att vi alla kan enas om att ihållande gråtattacker och oavbrutet vrålande stör majoriteten – och det är majoriteten som bestämmer normen.

Alla, även mammor, har alltså rätt att vistas på café – så länge de inte överskrider andra gästers rättighet att slippa höra detta oljud … och eftersom de flesta barn inte är tysta – och man kan förutse detta på förhand – så är det följaktligen ingen bra idé att ta med sig dem.

Självklart är det lättare att ha överseende med andras barn när man själv har såna och är avtrubbad av allt skrikande hemma. Men för oss andra är de precis lika störande som alla de personer du listade att du irriterar dig på. Gränsen för att jag ska visa ”lite tolerans” går vid att jag byter plats så jag slipper se hur barnet spyr upp sin välling medan jag försöker äta min mat. Men när jag blir utsatt för sånt jag inte kan utestänga, typ oljud, tar toleransen slut.

Hur ofta ett barn behöver ammas är lika irrelevant som hur ofta jag måste kissa. Att inte blotta könsdelar eller sina bröst offentligt trodde jag var en etikettregel alla kände till. Det är lika osmakligt oberoende av orsak. Måste man amma finns det toaletter och speciella amningsrum för just det ändamålet.

PS. NU kom jag på det! Det var i gymnasiet vi gick i samma klass, right? Ser på din blogg att du också har hamnat här i Sverige. Känns trevligt att ha några Sibbobor i närheten. :-)

I din presentation skriver du följande om dig själv: ”För mig handlar livet om att njuta av varje dag och se glaset som halvfullt istället för halvtomt. (—). Jag tror att man själv skapar sin upplevelse av tillvaron (ja, “The Secret”) och därför är jag snäll mot både mig själv och andra.” Hur du får detta att gå ihop med dina hårda ord riktade mot småbarn och mammor kan jag inte förstå.

Jag har tre barn och jag har ammat alla offentligt. Ett litet barn kanske behöver ammas en gång i timmen den första tiden och vill man undvika detta scenario bör man i så fall hålla sig inom hemmets fyra väggar 24/7. ”Det borde införas lagar som sätter gränser för sådant”, skriver en av dina läsare ovan. Ja, det finns det faktiskt också, åk till nåt talibanstyrt land t.ex., där krävs det nog bra mycket mindre än att man flashar tutten för att man ska stenas offentligt.

Det som jag nästan reagerar starkast på i såna här sammanhang det är att det nästan uteslutande är unga kvinnor som gnäller över offentlig amning. Unga kvinnor eller gamla surkärringar. Unga kvinnor som förmodligen kommer bli gamla surkärringar.
Nä men lås fast mammorna vid spisen! Vad fan ska dom på caféer att göra? Där som riktigt folk rör sig, där som folk som kan bete sig ska sitta och tala lågmält, riktigt folk som inte STÖR. Du stör dej på barn som skriker och mammor som ammar offentligt. Visst kan jag förstå att man kan störa sig på barnskrik, absolut, men det är en risk man får ta om man rör sig i offentliga miljöer. För dom allra flesta är caféer nämligen sociala mötesplatser. Själv stör jag mig på folk som hostar/nyser rakt ut, som låter sin väska ta upp ett extra säte på det knökfulla tåget bara för att dom inte vill sitta bredvid nån annan människa, på folk som luktar illa, på folk som skriker högt i mobiltelefon… Men den dagen jag stör mig på att en mamma ammar sitt hungriga barn ute bland folk hoppas jag aldrig kommer. Barn har inga knappar man stänger av deras skrik med, och jag kan lova dej att det finns INGEN mamma i världen som tycker det är trevligt om deras ungar skriker ute bland folk. Ingen! Och då tar man kanske till det knep man vet funkar, och erbjuder sitt (mer eller mindre) saggiga bröst. Den som har problem med att ett litet barn får mat har verkligen problem. Likaså den som ser nåt sexuellt i det samma.

Detta är inget lattemammornas försvarstal för det fenomenet är jag inte personligen bekant med. Men lite tolerans gentemot ens medmänniskor tycker jag bör ingå i varje människas repertoar.

Hälsar Sanna – ingen lattemamma men visst fan har även mina ungar skrikit på café

Tycker som dig Irina, kan man inte föra sig, så får man stanna hemma eller ta sig till ställen där det går att stoja och skrika för full hals, utan att andra störs.