Kvällen blev helt annorlunda än vi tänkt oss. Det började redan medan vi gjorde oss i ordning med att jag inte kände igen mig själv. Yes… jag vet hur det låter. Men jag tyckte plötsligt att mitt ansikte såg bredare ut än vanligt. Möjliga orsaker:

a) ögonmakeupen blev fel pga. badrumsbelysningen
b) jag har ätit för många kolhydrater på senaste tiden
c) fejset hämnas för det där med krämen
d) jag har drabbats av en förvrängd självbild

Tippar på alla ovanstående. Sminkade om ögonen men såg fortfarande obekant ut i spegeln. Konstig känsla, hoppas att det är något tillfälligt.

Många om och men senare kom vi i alla fall iväg och beslöt att ta en sväng via Café Opera. Efter att ha betalat 200 kr var för inträde åt tjejen i kassan meddelade hon att större delen av lokalen var avstängd för privat event och att man bara fick vistas på den inhägnade uteservering och ett mindre rum.

Jag, som ville visa den stora salen för Olga, bad genast om pengarna tillbaka så att vi kunde fortsätta vidare. Varpå tjejen i kassan hade mage att snorkigt utbrista ”det borde ni ha sagt innan ni betalade”. Varpå JAG påpekade att hennes logik haltade mer än jag med skoskav och satte hårt mot hårt. Har ju övat på att vara bitchig tidigare i veckan och eftersom inte ens mitt ansikte passar ihop med resten kan jag kosta på mig lite bratattityd. Avskyr ställen vars priser överstiger personalens mognadsnivå!

Fortsatte därefter till Grand men där fanns bara en massa turister som trallade med i pianistens Elton John -låtar och fick hela stället att likna Viking Lines seniorkryssning. Två glas vin senare gav jag efter för Olgas förslag att ”ändå titta lite på de andra barerna” trots att jag har obehagligt klara minnen av hur radikalt de skiljer sig från sofistikerade Cadierbaren. Och fastän varken jag eller Olga är intresserade av ställen med öronbedövande musik och alltför casual dresscode rullade vi alltså i tur och ordning vidare till Sturehof, Collage, Scandic Anglais och Bistro Jarl.

Ha ha, Olgas ansiktsuttryck var värt pengar när hon storögt granskade ”urvalet” och till slut fällde den värsta förolämpningen hon kunde uppbringa, att de liknade Onnela i Helsingfors. (That’s a BAD thing!) Nu inser hon äntligen hur lyckligt lottat hon är som kan festa i den stan, för om man bortser från just Onnela så finns där flera ställen som tom. får Grand att blekna i jämförelse, en lyx jag innerligt önskar att vi kunde ha även här i Stockholm.

För att lindra chocken lite avslutade vi kvällen på Café Albert och gjorde mitt ansikte ännu bredare med det ni ser på bilden. Ja, det är små marshmallows i den där varma chokladen. Visst är de gulliga? Nästa vecka kommer jag att bara äta Keso och powerwalka dygnet runt. ;-)