Anna Ankas livsfilosofi förklarad av en brunett
Men gud vilket hallå det blir varje gång Anna Anka öppnar munnen! Och nu när hon får medhåll av Natacha Peyre blir alla här i Jantesverige ännu mer provocerade.
Ni som inte har hängt med, det hela handlar alltså om hur en perfekt relation mellan män och kvinnor ska se ut enligt Hollywoodfrun Anna Anka. Hon själv kör den traditionella stilen där kvinnan tar hand om hemmet och sin man medan han satsar på karriären och på att tjäna pengar. Anna skräddar inte orden och dissar de svenska kvinnorna rätt hårt för att de förvandlas till överviktiga tanter med snaggat hår och urtvättade mysbyxor så fort de fått ring på fingret. Och att de får skylla sig själva om partnern blir avtänd och återgår till att se sig om efter kvinnor (den förra förvandlades ju till tant).
Som vanligt är det inte vad man säger utan HUR man säger det som skapar reaktionen. Om vi bortser från den arroganta tonen och den självgoda attityden så tycker jag att Anna har rätt, oberoende om man vill det eller inte. Sexuell attraktion är en känslig grej och det där med att vara kompisar, föräldrar och själsfränder räcker inte hur långt som helst för en normal människa. Det krävs också spänning och ömsesidig respekt i relationen för att den ska hålla.
Jag medger gärna att jag attraheras av starka män precis som naturen har programmerat mig. Och då menar jag inte de med stora muskler, för i dagens samhälle är sånt fullständigt irrelevant, utan de som har goda ekonomiska förutsättningar. Pengar och en go-getter attityd ger stora fördelar och utesluter inte alls att han samtidigt är sympatisk, kärleksfull och en bra älskare. Som vissa (avundsjuka) gärna vill tro…
Det går inte en dag utan att jag sänder ett stort tack till universum för att jag är kvinna. Älskar de fantastiska förmånerna som medföljer och fattar inte varför man frivilligt skulle tacka nej till att vårda sitt yttre (har provat motsatsen och gör aldrig om det), bli bortskämd med presenter och få fria händer hemma medan pengarna strömmar in utan att man själv behöver lyfta ett finger. För det är ju inte förbjudet att utbilda sig och skaffa ett eget jobb om man så önskar – poängen är att det är frivilligt. Snacka om frihet!
Och får man en sådan livsstil som Anna Anka serverad på en bricka är det väl naturligt att man vill stöda sin partner och göra allt man kan för att underlätta hans vardag? Det är ju solklart att han inte ska behöva diska och städa hemma om han precis flygpendlat mellan tre länder och dessutom tjänat så mycket pengar att de räcker både till diskmaskin och städhjälp.
Här brukar kritikerna börja spy galla över hela konceptet. Kvinnorna anklagas vara allt från hunsade sexslavar till känslokalla golddiggers och vad männen kallas vågar jag inte ens skriva ut. Varför? Finns det någon relation som inte bygger på att parterna först blivit attraherade av varandras egenskaper? Och vad är det för skillnad om kärleken utvecklas till följd av framgångsrik karriär istället för att killen har tvättbrädemage, skriver vackra dikter eller är roligast i baren? Det är resultatet som räknas.
De flesta män jag pratat med är inne på samma linje och föredrar att leva i kärleksfull symbios. De tycker att det är sexigt när en kvinna ”utnyttjar” dem och deras resurser eftersom det får dem att känna sig manliga. Och tvärtom, säg den kvinna som inte blir smickrad då en man ”utnyttjar” effekten av hennes närvaro för att höja sin status eftersom hon är attraktiv och åtråvärd. Och intelligent och rolig – för igen, det är ingen som säger att man måste vara en bimbo. Faktum är att det inte är blåsta tjejer män vill ha utan lättsamma och positiva, det är väl inte att begära för mycket?
Well, som ni ser är min åsikt i denna fråga rätt konservativ. Samtidigt respekterar jag att det finns människor som bygger sina relationer på andra grunder och det är helt ok det också. Så lyssna inte på Anna Anka utan utgå ifrån vad som funkar för just er. Och börjar det krisa kan ni ställa frågor här i bloggen. ;-)
Bor: i Stockholm men kommunicerar även med finlandssvenskar, ryssar och de som kan engelska. 
Gilla Attraktionslagen på 
Följ mig på Twitter 
8 kommentarer
1. Konrad
september 23, 2009 kl. 9:18
Hej,
Jag känner inte till fru Anka (kommer inte att göra det i framtiden heller). Tänkte bara tillägga nagra kommentarer:
-USA, Tyskland och delvis Frankrike (andra kanske ocksa) är annorlunda än Sverige och Finland, i vilka man verligen maste tjäna en förmögenhet (eller trixa med skatterna) för att leva som hemmafru. I tyskland beskattas man och fru tillsammans, sa om den ena är hemma betalar den andra mindre skatt. Barnen har inte garanterad dagvard, vilket gör att mammor med inkomst under 3000€ brukar bli hemma och sköta om dom själva (annars gar hela lönen till skatt+ dagplats).
-Efter att själv har provat pa hemmafru-modellen utan barn (vi flyttar till Frankrike efter 4 veckor och provar igen) maste jag säga att mina känslor är blandade… A ena sidan är arbestfördelningen enkel, jag gör mitt jobb och min fru sköter hemmet. Problemet tidigare var olika dygnsrytmer; vi at frukost tilsammas och middag hemma (bor nära jobbet), men pa kvällen var jag trött hemma efter jobbet och hon träffade kompisar pa stan (man vill ju inte sitta hemma HELA dagen). Det är enklare nu när vi bada jobbar och har samma dygnsrytm.
-Jag reser mera nu, vi träffas huvudsakligen pa veckosluten tillsammans med en resväska smutstvätt och förberedelser för nästa veckas arbete. Det gar salänge vi har tillräkligt med järn i elden (tillräkligt med projekt för bada tva) och inte tid att tänka pa situationen, men när hon blir hemma efter flytten kan det bli ganska ensamt.
-En elefant i rummet är framtiden, sa länge hon är hemma samlar hon inte pension och flera ar utan karriär gör det svart att ta upp den igen. I nagot skede kommer hon att vara helt beronede av mej ifall hon inte jobbar (senast vid pensionsalder). Vi har en kompromissmodell för hur vi delar pengarna, 50-50 är inte okej för mej (da skulle jag sköta om hemmet och hon arbeta, för SA roligt är jobbet inte), en städerskas lön för henne är förnedrande och för lite, hon är mer värd än det.
-Ifall man gift sig i Tyskland, och skiljer sig, kollar domaren hur mycket bada parterna tjänat och den som har mer betalar ”lön” at den som har mindre. Detta sker i stil av en skatt, flyttas alltsa före lönen/pensionen utbetalas till kontot. Systemet skyddar sa hemafruar fran att bytas till yngre modeller och bli utan inkomster. Det bjuder tyvärr en annan möjlighet; hemmafruar som skiljer sig före partnern gar i pension och hittar en ny atnjuter ”dubbelpension”. Mannen som jobbar hela livet kan (exempel ur en vänfamilj) inte pensionera sig för huset etc. som han löste ut kostar mer än halva pensionen, sa han maste i detta fall jobba till 75 (INTE vad han planerat).
-Det krävs mycket av en människa för att utveckla sig själv. Pa en arbetsplats med konkurrens är det automatiskt (nya uppgifter/projekt/sprak etc.), hemma maste man driva sig till det och det är inte lätt. Inte ens ett tjokt lager make-up hjälper ifall man helt enkelt växer isär.
Alltsa (det blev en lang kommentar, bifogar därför dessa korta slutsatser ocksa):
-För blivande hemmafruar: kom överens om framtiden skriftligt, när det uppstar problem är det för sent.
-För män till hemmafruar: byt till en med karriär, ni har samma rytm och förstar varandras liv bättre.
2. Irina
september 23, 2009 kl. 10:51
Wow, Konzo! Du kan skriva. :-)
Ja, väljer man att vara hemmafru på heltid är det jätteviktigt att ändå ha ett liv utanför hemmet. Annars avstannar man ju i sin utveckling och har inget nytt att tillföra förhållandet. Säkert därför så många håller på med välgörenhet.
En annan orsak är precis det du skriver om ev. skilsmässa. Att låta en man ta hand om sig ska inte vara lika med att man är beroende av honom för sin överlevnad. Sånt är varken attraktivt eller förnuftigt. Det gäller att ta ansvar för sin egen framtid och ha en fungerande ekonomisk plan.
3. Heidi
september 23, 2009 kl. 11:01
Intressant läsning, både din och Konrads kommentar!
Visst förstår jag kvinnor som vill hitta sin prins och bli omhändertagen resten av livet. Det är inget fel på det, och då är ens roll att ta hand om sig själv och hemmet (och barnen) så att båda parterna tillför förhållandet någonting och trivs tillsammans. Vi andra vill nog helst vara självständiga, och inte ekonomiskt beroende av någon annan, eftersom livet är nyckfullt och man absolut inte vet vad som dyker upp bakom nästa hörn. På gott och ont.
Live and let live, förstås. Folk blir väl provocerade om någon påstår sig veta bäst om hur det ska gå till. Det finns ingen modell som passar alla.
Själv är jag alltför ambitiös för att vilja stanna hemma, och jag älskar mitt jobb. Vilket absolut inte betyder, att jag kommer att bli en tant. Någonsin. Tvärtom blir det press på min blivande man att se till att hålla sig intressant och attraktiv (i mina ögon), även han! ;)
Förutom de här två sätten att välja mellan finns det ju hur många som helst varianter på hur ett förhållande kan se ut… Det kan vara frågan om två män, två kvinnor, eller ännu flera inblandade.. vive la difference! :)
4. Irina
september 23, 2009 kl. 11:13
Borde kanske klargöra för dem som inte känner mig lika bra som ni att jag ser de traditionella könsrollerna endast som ett ”spel” för att göra relationer mer intressanta. I bakgrunden måste man som kvinna ändå ha det sunda förnuftet i behåll och ta ansvar för sin egen person som den vuxna individ man är. Förespråkar alltså inte att man ska bli beroende som ett barn av någon.
5. Heidi
september 23, 2009 kl. 11:17
Ira – måste kommentera ännu då jag skrev min kommentar samtidigt som du.. :) Det där med att ha en ekonomisk plan fast man är hemmafru är väl det som är det svåra i ekvationen.
Då fungerar det om man ser ut som en Anka ;) och kan vara med i lyxiga reality tv-serier. Eller om man är duktig på att skriva el.dyl. jobb som man kan göra hemma, vid sidan av att hålla sig i skick, städa, shoppa och underhålla sin man då han kommer från jobbet.
Helst ska man alltså ha någon back-up och något annat att komma med än ett bra utseende. Lite kreativitet hjälper en bit på vägen! :)
6. Irina
september 23, 2009 kl. 11:54
Back-up är A och O! Ska man satsa på såna här förhållanden är det bäst att det finns råd med personal som tar hand om hushållsjobbet eller så skaffar man inga barn. Annars har man ju inte tid att göra något för sin egen utveckling och det låter som ett riktigt trist liv i guldbur.
7. Ellinor
september 23, 2009 kl. 14:42
Jag är nog den enda som inte kollat på detta program men fortsätter att intala mig själv att jag inte missar något även om jag inte kan vara delaktig i de diskussioner som ständigt förs. Men en sak kan jag i alla fall hålla med dig och Anna Anka om och det är bilden av den gifta svenska kvinnan (med vissa undantag givetvis), men det ligger faktiskt en del i det hon säger. Sedan att sättet hon säger det på irriterat lite extra mycket är en annan sak, men kanske behöver dessa personer faktiskt få höra den bistra sanningen?
Tack för tipset ang. sparkontot också. Ska absolut kolla närmare på det :)
Kram
8. Konrad
september 24, 2009 kl. 0:21
Ira,
Om det finns personal som tar hand om hushållsjobbet så gör ju ”hemmafrun” absolut ingenting.
Om hon har ett arbete utanför hemmet / skriver romaner etc. så har hon ett yrke och är per definition inte en hemmafru.
Ellinor, det går utmärkt att kommentera ämnet fast man inte har en aning om Fru Anka (hon är inte starkt representerad i medierna här i Tyskland). Får tyvärr en bild av Kaisa Anka i huvudet varje gång namnet nämns