Jag gillar att se på ”America’s Next Top Model”. Inte för att att jag är speciellt intresserad av mode utan för att det alltid finns så många fascinerande personligheter bland deltagarna.

Tänk att någon som varit mobbad i hela sitt liv, knappt vågar se folk i ögonen när hon pratar och aldrig har gått i högklackat ändå vågar ställa upp i en modelltävling! Eller en som har brännskador på kroppen. Eller en som lider av en kronisk sjukdom som gör att hon svimmar under elimineringen. Man får verkligen perspektiv på sitt eget liv när man ser människor som dessa ta steget ut ur sin trygghetszon och aktivt jobba på att förverkliga en dröm, oberoende av hur osannolik den känns i början.

Jag blir nästan tårögd när de där tjejerna till slut blommar upp och börjar leva upp till sin potential. Och vet ni vad? Jag kan säga i precis vilket ögonblick de kommer att lyckas: så fort de inser att man måste: a) acceptera sina svagheter och b) förvandla dem till styrkor.

Förklaringen är enkel. Att hata delar av sig själv kräver en enorm mängd energi och hur ihärdigt man än försöker blir man i längden aldrig lycklig av att förneka sin verkliga natur. Dessutom märker omgivningen att man inte är tillfreds och finns det något folk dömer hårdare än andras svagheter så är det hyckleri.

Hemligheten ligger i att använda både sina styrkor OCH svagheter som byggklossar när man bygger upp sitt personliga varumärke. Man kan aldrig sitta på flera stolar samtidigt och vara omtyckt av alla. Därför är det lika bra att vara sig själv, i den vassaste version man kan uppbringa. De som gillar en gör det ännu mer och resten känner i alla fall respekt.

Vill ni ha ett exempel? Ok. Ni har säkert alla stött på skalliga män som försöker kamma över flinten med det långa håret på sidorna… Vad tycks? Nej, jag tänkte väl det. Ta då en titt på den lika skallige Bruce Willis som snaggar allt, finslipar sitt machosmajl… och seglar upp på listorna över världens sexigaste män. Get it? I rest my case.

Så älska era svagheter, stå för vad ni är och gör det med stil!