Mmm… sitter med fötterna på bordet, tekoppen bredvid mig och bläddrar i senaste numret av Lifestyle. Älskar allt – utom deras kostråd, de har inte alls hängt med utan rekommenderar fortfarande lite fett och få kalorier vilket inte funkar på lång sikt.

Jag tycker att Sten Sture Skaldeman, som förespråkar LCHF, förklarar det hela mycket bättre.

Jag har ingen anledning att misstro termodynamikens lagar, de är säkert giltiga för slutna system. Men människan är ett öppet system och vi gör väldigt mycket mer med maten än att tillverka värme av den. Vi bygger t ex en ny människa ett par gånger om året. Dessutom ”bränner” vi maten på ett annat sätt än vad som sker i en sluten ugn. Ta ett vedträ som exempel. Det innehåller en jäkla massa kalorier när du eldar det i en bombkalorimeter. Hur många av dessa kalorier tar du upp om du stoppar i dig detta vedträ i mald form?

Jag säger inte att vi kan äta mer än vad vi bränner och ändå gå ner i vikt. Det vore ett löjligt påstående. Vad jag säger är att frågan är fel ställd. Vi ska inte utgå från att förbränningen är en konstant, och att det enda sättet att påverka kroppsvikten är att krympa bränsleintaget eller öka motionen. (Visst, det finns en sådan energistyrd viktminskning också. Den misslyckas vanligen eftersom folk inte gillar att vara hungriga.) Vad jag gör är att vända på resonemanget. Jag säger att om vi bränner det vi äter så kan vi inte gå upp i vikt, hur mycket vi än äter. Om vi å andra sidan inte bränner det vi äter så kan vi bli feta på nästan ingenting. Det var denna insikt som gjorde det möjligt för mig att utveckla min metod för hormonellt styrd viktminskning.

Enligt min uppfattning är kalorier ett ointressant pseudomått när det handlar om mänskligt födointag. De säger ingenting om vad vi gör med maten. Däremot fungerar kalorierna bra när man vill veta hur ett födoämne fungerar som bränsle i en ugn.

Det avgörande är om man bränner det man äter eller om man lagrar det som fett. Det har mer med matens fördelning än med kaloriinnehållet att göra. Äter man mycket fett och lite kolhydrater så kan de flesta äta betydligt mer än om fördelningen är den omvända. Det gäller särskilt insulinresistenta personer.

Trots alla försök att låtsas om motsatsen är våra kroppar fortfarande anpassade för ett liv ute i naturen. Under den varma årstiden, då det inte råder någon brist på föda, är det meningen att man ska äta normal mat dvs. sådan som är rik på fett och proteiner. Men för att överleva vintern krävs det att kroppen lagrar en fettreserv, vilket man markerar genom att äta kolhydrater.

Det är alltså ingen tillfällighet att tillgång till dessa i naturen är begränsad till hösten, då frukt och spannmål mognar och blir redo att ätas. Tyvärr har människan varit för smarta för sitt eget bästa och lärt sig lagra det hon skördar (och dessutom att tillverka kolhydrater på konstgjord väg), vilket i förlängning innebär att vi sänder signaler om fettlagring hela tiden med allt vad det innebär.

Vill man gå ner i vikt är det alltså principen ”fett bränner fett” som gäller. När vår kropp får sådan bränsle balanserar den upp sig till idealvikt automatiskt.