Jag älskar möten som går bra och leder till spännande förändringar! Ok, vem gör inte det, but I’m just saying…. :-)

Tog det som i folkmun kallas ”Orientexpressen” (vilket såklart syftar på ändstationernas karaktär) från T-Centralen och åkte över till Rådhuset. Upptäckte att jag faktiskt hade en hel timme till mitt förfogande och beslöt att skärpa hjärnan med lite koffein.

Gick två gånger fram och tillbaka längs Hantverkargatan och tre längs Scheelegatan innan jag till slut konstaterade att Café Ugo är det enda fiket som kan tänkas ha god latte. (Kollade upp recensionerna på ställen i området på Cafékartan tidigare.) Visst är det aningen komiskt att man är beredd att frysa tårna av sig bara för att försäkra sig om att man hamnar på den bästa platsen av de tillgängliga? Men å andra sidan, att dricka blask i otrevlig miljö är ju inte ett alternativ.

Ugos latte var krämig, god och charmigt italiensk. Fick dessutom lite underhållning på köpet, killen bakom disken underhöll nämligen med historier om Siciliensk maffia (som levererar råvarorna, om jag förstod rätt) och såna initiativ ger alltid pluspoäng. Men varför envisas så många caféer med att ha höga bord och barstolar? Det är samma sak på Foam. Jättegod latte – jätteobekvämt att sitta (speciellt med datorn). Jag är high maintenance, ge mig soffor, kuddar och tända ljus! :-)

Hur som helst, mötet gick jättebra och både jag och motparten är nöjda. Kan tyvärr inte berätta något mer om det men återkommer till ämnet nån gång i mars.

Är nu tillbaka på mitt vanliga revir och har precis lagt vantarna på januarinumret av Glamour. Dags för lite allmänbildning. ;-)