Wow! Har precis hittat en människa som lyckades klippa mig över alla förväntningar och dessutom föna håret så att jag är nöjd. Tom. pannluggen! Som ni vet finns det ingen som har lyckats med det konststycket fram tills nu. Känner mg faktiskt lite chockad… :-)

Miraklet skedde på Maria Nila Birger Jarlsgatan (mittemot Riche och granne med Gucci) dit jag begav mig efter att ha hårdgooglat runt efter ställen med flest nöjda kunder. Goda recensioner av andra brukar i och för sig inte garantera att jag själv blir nöjd (vilket bekräftas av många tidigare frisörbesök) men den här gången kompenserade verkligen alla tidigare besvikelser.

Nu kan man tro att jag har något sorts problemhår som kräver enorma insatser. Så är det inte. Däremot är jag själv jättepetig med just håret och vill en massa saker som motsäger varandra. Jag vill ha det långt men fortfarande stiligt (= ”icke-bonnigt”), rakt men ändå lite vågigt och fylligt, uppklippt i trappa men inte så att det ser ut som en mössa där bak. Och så vill jag ha pannlugg utan att det egentligen är en riktigt pannlugg.

Som ni förstår krävs det en frisör med stenhårt självförtroende och förmåga att missförstå en rätt på alla punkter. Och någon som gör som jag säger samtidigt som hon känner till innebörden av ”kunden vet inte alltid själv vad hon vill ha” och vågar rädda denne från sig själv.

Läste på nätet att de på Maria Nila verkligen tar sig tid att dels ta reda på kundens önskemål och därefter för att klippa håret ordentligt utan att stressa och slarva. Och precis så kändes det när Melina som klippte mig var klar med svallet. Tjejen är i Olgas ålder men inger mer respekt än dubbelt så gamla frisörer. Och resultatet blir, som sagt, jättebra. Själva salongen är modern, mysigt liten och har otroligt sköna massagefåtöljer som knådar ryggen medan man får håret tvättat. Extra pluspoäng för Rickard Pååg som piggar upp med sitt smajl. :-)

Nästa gång jag dyker upp där (vägrar gå till någon annan nu) kommer mitt hår att tonas i en brun nyans med lila som bas. Melina föreslog det när jag frågade om det finns något som inte blir för varmt i nyansen samtidigt som det inte blir askigt platt. (Ha ha, fattar ni nu varför jag är en pain in the ass?) Hur som helst, förslaget med lila är perfekt för nu minns jag att jag faktiskt har provat det för hundra år sen i Finland och blivit jättenöjd med resultatet. Tänker absolut testa det igen.

Nu ska jag återgå till webbdesignen och annat som väntar på att åtgärdas. Försökte jobba när jag satt på Tures och drack eftermiddagste men gissa vem som dök upp som gubben ur lådan. Jo, Roger! Dammit. Det tog mig bara tre minuter att klibba loss honom från mitt bord men på den korta tiden lyckades han ändå informera om att a) nyår är tråkigt b) maten på de flesta inneställena är dålig och dyr och c) allt över 100 kr för en klippning är för mycket. Den killen är en sann naturbegåvning! Sänd mig positiv energi, någon!