Timing is everything. Självklart var det för sent att återvända till rean men, som Scarlett O’ Hara skulle ha sagt, ”tomorrow is another day”. Tog konsekvenserna av mitt misstag med en klackspark och övergick till plan B – mingel. Parkerade på dubbelw tillsammans med en ny bekant.

Men nu ska ni få förklara något konstigt för mig. Varför är det så många i den här stan som ”har tröttnat på den typiskt svenska mentaliteten” och stämplar alla sina landsmän som blyga, komplexfyllda och avundsjuka? Samtidigt som de anser sig själva vara det enda existerande undantaget som bekräftar regeln?

Personligen tycker jag att både finnar och svenskar är jättesympatiska. Och visst, det finns en hel del jantetänk och liknande issues hos många men i det stora hela är det faktiskt inte alls så illa som folk påstår. Jag hittar långt fler intressanta människor bland nordbor än bland t. ex. amerikaner och britter trots att jag minglar minst lika ofta med dem. Någon som vill kommentera fenomenet?

PS. Kolla vilken charmig halvskagen jag åt på Tures. Märkte plötsligt att man inte kan leva på tre ostbitar och två latte en hel dag och panikbeställde det jag har velat ha i flera dagar nu.