Den här dagen är helt crazy! Hade svårt att somna igår så det blev inte mer än fem timmars vila innan klockan ringde och jag skulle på jobb. Hoppade ändå upp hyperaktiv och glad som en lärka – solklart tecken på sömnbrist.

På jobbet blev det ännu värre. Kom plötsligt in i nån sort euforisk julstämning så fort jag hörde ”Bjällerklang” i högtalarna (det spelas bara julmusik där nu). Kastade snobbfasonerna åt sidan och hällde glatt i mig det som ska föreställa latte från Gevalia -automaten i fikarummet. Rena giftet jämfört med den riktiga man får på café (fast bättre än den på Edelweiss, som jag aldrig sätter min fot på mer) men koffein som koffein, gled därefter omkring påtänd och var snäll och vänlig mot precis alla – tom. de som egentligen förtjänade att bli bitchslappade. Hade dessutom en kopp med te standing by resten av dagen men yrade något om Starbucks så fort någon frågade vad som fanns i den. Som sagt – crazy.

Kostmässigt blev dagen rena katastrofen. Borden i fikarummet dignade av skålar med chips, lösgodis, mandeltårta, lussekatter, yoghurtdoppade nötter, pepparkakor och Noblesse -choklad (ni vet vad som händer om man ”bara ska ta en”…). Gick loss på de två sistnämnda och blev återigen påmind om vad som skiljer missbrukare från normala människor. Missbrukare är de som lämnar bordet proppmätta och lätt illamående varefter de högt utbrister att de ”har frossat så det räcker för resten av livet and then some” – bara för att vara tillbaka en timme senare och göra om samma sak. Enda sättet att klara sig är att inte smaka alls, en visdom jag kommer att minnas i morgon.

Anyway, nu är det afterwork som gäller. Bloggar från Baresso som jag flydde till när brandlarmet gick i Sturegallerian och allt, inklusive Tures, blev utrymt på tre röda sekunder (på tal om att det alltid händer något spännande i den här stan). Blir säkert inte frågan om några större skador för jag kände ingen röklukt och brandbilarna dök upp inom fem minuter.

Ska strax fortsätta hemåt. Något festande blir det inte frågan om idag, jobbar ju i morgon också. Tänker istället vara lite huslig (t. ex. tvätta en jacka som har legat och väntat i över en vecka nu) och roa mig med ett riktigt marathonsamtal med Albin. Flickvännen tycks äntligen ha gett honom lite andrum för det dyker igen upp glada godmorgon-SMS tiotiden på vardagarna då han äter lunch och jag fortfarande inte börjat med frukosten. Dygnsrytm tycks inte ”går i arv” mellan låtsassyskon. ;-)

PS. Ska publicera receptet på gårdagens äggmums senare ikväll.

Här har ni receptet jag använde för att laga gårdagens efterrätt. Minskade ner på sockret, hoppade över apelsinskalet och använde helt vanlig, normalfet grädde. Inga andra ändringar.

Resultatet blev, som sagt, lite äggigt i smaken och en mjölbaserad pannkaksmix hade säkert varit godare – däremot mindre bra för midjan.

PS. Vred ner värmen till trean men lyckades ändå bränna en del av omeletten. Nästa gång kommer jag att steka den på ett ljummet värmeelement, sanna mina ord!

Ha ha, borde sova men det finns ju andra saker att göra. Som att vara tolk i telefon och översätta ett samtal mellan Torbjörn & Co (= alla som hänger ute en lördagkväll) och en rysk långtradarschaufför som befinner sig någonstans i Lovisa (i Finland alltså) och har problem med att få tag på ett dokument som krävs för att tulla ut lasten han kommer med från Kotka. Tydligen ligger Cargo Connexions kontor i Degerby Hotell men är såklart inte öppet dygnet runt trots att själva hotellet är det.

Man kan dock inte klaga på lokalbornas hjälpsamma attityd. På hur många andra ställen skulle vilt främmande människor ringa sina kompisar, få samtalet simultantolkat (nåja, nästan) och därefter dra åt tumskruvarna på hotellpersonalen för att dubbelkolla ifall de sitter inne med information som kan vara av värde? And guess what, dokumentet fanns visst i receptionen, i alla fall om man frågar en gång till – och rätt person. Karmapoäng till alla inblandade! :-D

Ahh, äntligen sovmorgon! Klev precis upp utvilad och helt återställd efter helgen.

Men nu är det lite bråttom för jag ska snart åka över till Kungsholmen för ett hemligt möte med några som kan bidra till att mitt liv fortsätter vara sitt vanliga, intressanta själv. Man har ju inte roligare än man gör det för sig. :-)

Jag älskar möten som går bra och leder till spännande förändringar! Ok, vem gör inte det, but I’m just saying…. :-)

Tog det som i folkmun kallas ”Orientexpressen” (vilket såklart syftar på ändstationernas karaktär) från T-Centralen och åkte över till Rådhuset. Upptäckte att jag faktiskt hade en hel timme till mitt förfogande och beslöt att skärpa hjärnan med lite koffein.

Gick två gånger fram och tillbaka längs Hantverkargatan och tre längs Scheelegatan innan jag till slut konstaterade att Café Ugo är det enda fiket som kan tänkas ha god latte. (Kollade upp recensionerna på ställen i området på Cafékartan tidigare.) Visst är det aningen komiskt att man är beredd att frysa tårna av sig bara för att försäkra sig om att man hamnar på den bästa platsen av de tillgängliga? Men å andra sidan, att dricka blask i otrevlig miljö är ju inte ett alternativ.

Ugos latte var krämig, god och charmigt italiensk. Fick dessutom lite underhållning på köpet, killen bakom disken underhöll nämligen med historier om Siciliensk maffia (som levererar råvarorna, om jag förstod rätt) och såna initiativ ger alltid pluspoäng. Men varför envisas så många caféer med att ha höga bord och barstolar? Det är samma sak på Foam. Jättegod latte – jätteobekvämt att sitta (speciellt med datorn). Jag är high maintenance, ge mig soffor, kuddar och tända ljus! :-)

Hur som helst, mötet gick jättebra och både jag och motparten är nöjda. Kan tyvärr inte berätta något mer om det men återkommer till ämnet nån gång i mars.

Är nu tillbaka på mitt vanliga revir och har precis lagt vantarna på januarinumret av Glamour. Dags för lite allmänbildning. ;-)

Fick följande fråga gällande tillämpning av attraktionslagen:

Här har vi ett problem som jag själv funderat rätt mycket kring. Var går gränsen mellan positivt tänkande och psykos? Och vågar man verkligen hypnotisera sig själv för mycket? För vi vet ju alla hur det går för folk som hävdar att de är Napoleon eller springer ut på gatan i badbyxor och grodfötter trots att termometern frusit fast på -30°C. Och trots att vi rent teoretiskt kan filosofera om att det vi kallar vår realitet kanske inte är annat än en illusion så är vi långt ifrån mogna att förändra vår verklighetsuppfattning lika drastiskt.

Ja, det här med ”jag ser det när jag tror det” är onekligen lite knepigt. Dels för att attraktionslagen funkar utifrån känslor istället för ord och dels för att det inte är någon utomstående vi förväntas övertyga om en ljusare framtid utan oss själva, vilket gör alla slags lögner obrukbara. Det går helt enkelt inte att tänka ”jag är en miljonär” om man aldrig haft mer än senaste lönen på bankkontot. Försöker man dra en rövare av det slaget kommer ens undermedvetna att protestera häftigt och att känna sig som en desperat idiot bidrar på inget sätt till manifestering av ens drömmar. Ska man tänka något positivt måste det alltså vara trovärdigt för en själv.

Här kommer min personliga lösning på problemet:

Första steget till en bättre framtid är att sluta acceptera icke-önskvärda situationer som permanenta och normala tillstånd i ens liv. Det kräver en ordentlig kraftansträngning i de fall man levt så en längre tid, eller kanske hela sitt liv, men att börja känna sig främmande i situationen är faktiskt enda sättet att uppbåda tillräckligt med energi för att skapa förändring. Man måste vakna upp och bli chockad över det man ser, vilket är orsaken till att jag kan betrakta symptom som panikångest med tacksamhet.

Som vi redan konstaterat går det inte att lura hjärna rakt av och inbilla sig att man är något man inte själv tror på. Vad man däremot kan göra är följande: utsätta sig för bra förebilder, omgivningar och situationer som sakta men säkert impregnerar en med sin energi och visar att verkligheten kan se ut på annat sätt än den man är van vid. Är man ofrivilligt singel lönar det sig att träffa och ta exempel av människor som redan lever i de slags förhållanden man själv vill ha (dessutom gillar de att para ihop sina ogifta vänner). Är man fattig bör man söka sig till lyxiga miljöer för att börja se välstånd som norm (och varför inte även lära sig något nyttigt av människorna där). Sjuka bör hänga på sjukhus så lite som möjligt utan istället söka sig till ställen som de faktiskt vill befinna sig på. Och så vidare enligt samma modell.

Istället för att tänka ”jag är [fyll i önskemål här]” föreslår jag att man tänker ”jag befinner mig mitt i processen att få som jag vill”. För att ta det Oz nämner som exempel så tycker jag alltså inte att man ska ljuga som svar på frågan ifall man redan har träffat någon om man inte har. Däremot tycker jag att svar typ: ”inte ännu, men snart” eller ”jag håller på” tyder på rätt slags attityd. För det är nämligen sant, man befinner sig mitt i processen att träffa någon så fort man bestämt att det är det man vill.

Ifall barnen tjatar om senaste modellen av PlayStation och man själv knappt har råd att ställa maten på bordet är det också viktigt att notera sitt spontana svar. Är man en sån som utbrister: ”sån där lyx har inte vi råd med!” så kan jag lova att ens hjärna förprogrammeras till att åstadkomma resultat som motsvarar ”önskemålet”. Vad barnen lär sig om livet behöver jag väl inte ens nämna.

Ett bättre svar är att man just nu väljer att placera pengarna på annat som är ännu viktigare (t. ex. mat). ”Just nu” betyder att tillståndet inte är permanent och att använda ordet ”väljer” antyder att man faktiskt har kontroll över sitt liv och fattar aktiva beslut.

Det viktiga är alltså att fokusera på rätt sak (att man har råd med mat) istället för det negativa. Önskar man sig därtill PlayStation, semester på Hawaii eller en högre månadsinkomst så bör man göra det utan att bifoga negativa känslor av typen ”ja, man kan ju alltid hoppas… suck!”. Bestäm helt enkelt vad du behöver, vidta enkla åtgärder för att närma dig målet och låt universum hjälpa till med de övriga detaljerna. Känn tacksamhet och glädje över att du redan har fått något du inte hade tidigare – insikt i hur man förändrar sin situation mentalt. En av variablerna i livspusslet har alltså ändrats och det innebär att även resultatet nu kommer att anta annan form än tidigare.

Kan som parentes nämna att det här med pengar är en intressant utmaning för mig personligen, jag är nämligen mycket bättre på att göra av med dem än motsatsen. Ändå har jag på något konstigt sätt alltid levt relativt lyxigt och fått det jag verkligen velat ha. På senaste tiden har jag dessutom fått allt större bekräftelse på att materiellt välstånd är energi precis som allt annat och därför ska komma till en på ett lätt och behagligt sätt – inte som följd av stress och vantrivsel. Att ”slita för brödfödan” är inte en dygd, det är bara tecken på själslig omognad.

Men för att återgå till ämnet och sammanfatta resonemanget är mitt råd alltså följande: stäng av autopiloten och korrigera felaktiga tankar och uttalanden så att de låter så trovärdigt positiva som möjligt. Det minsta man kan göra är att ta bort hjälplösa ord som ”hoppas” och ”kanske” ur sin vokabulär och säga ”det lyckas” istället. Prova att säga det högt så känner ni direkt hur stor skillnad det är på energistyrkan.

Om ni andra har alternativa sätt att ”tänka positivt” så vore det kul att ta del av dem. Berätta gärna vad som snurrar i skallen på er när ni uppnår era mål. Finns garanterat mycket att lära på det här området. :-)