Kommentarer till Hur hittar man meningen med sitt liv?

Av: Irina

Irina — Wed, 27 Jan 2010 08:52:44 +0000

Tack och välkommen hit, Karin! Den här frågan förtjänar ett eget inlägg och jag lovar att återkomma med ett inom några dagar. :-)

Av: Karin

Karin — Wed, 27 Jan 2010 08:48:33 +0000

Hej Irina!
Oerhort inspirerande blogg! Jag halkade in pa den av en slump. Du verkar ha latt for att leva ditt liv. Jag undrar hur du bemoter personliga misslyckanden och besvikelser du stalls infor. Att kasta sig ut i livet och bryta sig loss fran det inrutade, trygga och valbekanta samt att prova nya saker kraver ju en och annan motgang och besvikelse (kanske det ar darfor det ar sa skrammande for vissa att bryta gamla monster). Men hur gor du for att inte lata dig slas ner nar du drabbas av ett personligt nederlag? Till exempel om du soker ett nytt jobb, gar pa intervju (som du tycker du gor bra ifran dig pa) men blir nekad jobbet, hur reagerar du da? Eller, om du alskar att sjunga och tycker du ar duktig pa det, du soker till en kor men blir inte antagen. Blir du inte ledsen da? Eller om du skulle dejta en ny kille som du tycker verkar intresserad av dig men plotsligt dumpar han dig utan forklaring. Hur hanterar du det? Jag ar bara nyfiken for jag forsoker bli battre pa att leva mitt liv.

Av: Hans

Hans — Sat, 23 Jan 2010 09:20:40 +0000

Tack så mycket. Det finns mycket matnyttigt för mig att hämta i det du skriver. Det här har jag tyvärr redan provat:
“Det är inte min uppgift att veta HUR jag ska bli belönad, min uppgift är bara att ha kul.
Det resulterade i bitterhet och det var… kort sagt som det du själv var inne på:
“…tröttnade jag på att bli klappad på huvudet och kallas duktig utan att få motsvarande bekräftelse på bankkontot.”
Ingen belönade mig och gör det fortfarande inte. Till slut kommer man till en punkt som är väldigt påtaglig, när kronofogden knackar på dörren. Det hade ju i och för sig varit kul att svara “Jag har tyvärr inte blivit belönad av Universums energier än, kan du komma tillbaka om en månad?” Den punkten är dock inte nådd än och det här är en intressant resa som jag förmodligen kommer att se tillbaka på med tillfredställelse och glädje.

Av: Nelli/Нелли

Nelli/Нелли — Wed, 20 Jan 2010 12:03:57 +0000

Спасибо! Уже читаю книгу, на которую ты дала референс;-)

Av: Irina

Irina — Wed, 20 Jan 2010 11:59:24 +0000

Да, знаю по собственному опыту что советы близких часще раздражают чем помогают. Не слушайся некого, только ты сама знаешь куда и на что тебя тянет. Дерзай, не бойся! Хуже скуки нет нечего. Желаю тебе удачи! :-)

Och samma på svenska. ;-)

Av: Nelli/Нелли

Nelli/Нелли — Wed, 20 Jan 2010 01:02:24 +0000

ups!…menade att jag ska skriva “på ryska”….dags att gå och lägga mig:-)))

Av: Nelli/Нелли

Nelli/Нелли — Wed, 20 Jan 2010 00:58:16 +0000

Ska skriva svaret på svenska…hoppas det gör inget:-)

Спасибо:-)

все делятся своими историями и положительными исходами, хотелось бы тоже поделиться секретом своего успеха, но у меня пока только история и очень длинная…до успеха пока далеко….я нахожусь только в начальной стадии – вчера уволилась с работы:-)) потому что, как ты пишешь – не приносит мне удовлетворения…..а что делать дальше не знаю или скорее боюсь:-))) И даже не помогают советы мужа, который кстати занимается тем, чем и ты в свободное время от сидения за компьютером;-) – ведёт семинары по самосовершенствованию – коллега;-) Но от своих сложнее советы воспринимать – научный факт.

А твой пост, то что мне нужно было прочитать сегодня…ещё раз спасибо;-)

Av: Irina

Irina — Wed, 20 Jan 2010 00:44:40 +0000

*nu rodnar jag* Tack! Och välkommen till bloggen. Sitter och läser din, har faktiskt aldrig läst en rysk blogg tidigare. Очень интересно! :-)

Av: Nelli

Nelli — Wed, 20 Jan 2010 00:26:06 +0000

Vilket fint inlägg!!

Om jag hade en sådan intressant och inspirerande person till en väninna jag skulle vara överlyckligt:-)

Av: Irina

Irina — Tue, 19 Jan 2010 23:23:26 +0000

Cia: Oj, du har verkligen testat allt! Nu när du vet att man inte behöver vara rädd för döden är det kanske dags att lära sig något som är ännu svårare: att inte vara rädd för livet. Missnöje övergår ofta i ilska, och ilska är bra för det är rå energi. Utmaningen är att hitta något att rikta in den på. Håller verkligen tummarna för att du ser en glimt av något som gör dig intresserad. Kom ihåg att du förtjänar det bästa! :-) Annika: Märker att du har börjat tillämpa attraktionslagen. :-) Kan lova dig att du kommer att uppleva ännu häftigare sammanträffanden ju mer du övar. Som vanligt inspirerar du mig till att skriva ett helt inlägg som svar. Kolla här.

Av: Annika

Annika — Tue, 19 Jan 2010 14:40:39 +0000

Hej Irina! Nu blev jag så förvånad av tillfälligheternas sammanträffande att jag nästan tappade hakan. Att du även är ordningskonsult!! Sammanträffandet består i att just det är även min reservdröm att bli just orgningskonsult då jag ääälskar att få ordning på saker och ting. Julie Morgenstern är min stora idol. Önskar nog att jag hade tid med både det och mitt dagtidsjobb på universitetet. Kanske är det min mening med livet…

Av: Cia

Cia — Tue, 19 Jan 2010 13:29:32 +0000

“fejka en nära döden upplevelse”… Vet du att jag varit redo att dö flera gånger. Om döden bara velat komma och ta mig.

Det är en ganska konstig upplevelse men den kom efter att jag låg på en sjukhusbrits med huvudet ner och fötterna upp och höll på att dö.
Jag såg mig själv där och sedan såg jag dem sätta dropp och kände hur jag sögs in i kroppen igen. Ilskan jag kände över det var överväldigande, varför kunde de inte bara låta mig dö? Det var ju så lugnt och skönt och inte alls skrämmande.

Jag hatade sköterskan men var för svag för att protestera.

Ja nu sitter jag här några år senare och försöker finna glädje i livet. Jag är inte uttråkad som du beskrev, jag är missnöjd och försöker hitta vägen till nöjd. Jag vet att det finns en väg för jag är inte kroniskt missnöjd, men frågan är vad ska jag göra istället för det jag är missnöjd med.

OJ Jag tror inte jag kommer till avslut här… för då får du en roman i kommentarerna.

Men tack Irina för att du får mig att tänka efter! Det får bli efterklämmen på min harang!

Av: Cia

Cia — Tue, 19 Jan 2010 13:09:01 +0000

Fantastiskt. Jag har en magisk låda hemma.
M är förundrad över hur bra den fungerar, alltid när han vill ha något så brukar jag svara kolla i “svartalådan”. Helt magiskt brukar det ligga där :-)

När vi var frivilliga särbos skaffade han till och med en egen svart låda.
Det är allt man behöver för att hålla ordning.

Jag behöver en svart låda på vinden också men det fanns ingen som fungerade på samma magiska vis.

Är det du som konsultar då? Eller har du anställda?

Av: Irina

Irina — Tue, 19 Jan 2010 10:37:01 +0000

Jag kände igen mig i din situation så fort du berättade om den när vi träffades. Och det är därför jag hela tiden har uppmanat dig att “go for it”! Tycker att du är stentuff som vågade ta steget ut och verkligen leva istället för existera. Lycka till i Paris! Ska flyga över och smaka på äpplena med dig så fort jag kan. :-)

Av: Solli

Solli — Tue, 19 Jan 2010 00:39:10 +0000

Vilket inlägg Irina! Prickar helt rätt och jag känner SÅ igen mig i det du beskriver! Du satte orden på mina känslor som jag hade perioden innan jag flyttade till Paris, jag kände mig levande död. Trist, men ack så sant! Jag hade allt men kände ingen glädje och njöt inte riktigt av det jag hade uppnått och det var JUST DÄRFÖR jag “klippte bandet” till min trygga tillvaro och kastade mig ut i den vida världen för att ställas inför nya utmaningar, få mer erfarenhet, lära känna mig själv och inte minst av allt…känna att jag lever :-) Jag är en person som måste ha lite motstånd då och då och blir ganska lätt uttråkad om att flyter på utan några som helst hinder. Med andra ord, jag klättrar hellre upp för äppelträdet själv för att plocka mina äpplen än att få dom rakt i handen ;-)

Kram!

Av: Irina

Irina — Mon, 18 Jan 2010 21:32:36 +0000

Du är verkligen ett praktexempel på hur bra det går när man följer sitt hjärta och satsar på det som känns rätt. Att skapa glädje för sig själv och andra samtidigt som man får utlopp för sin kreativitet är precis det som är meningen med livet. Keep it up! :-D

Av: Heidi

Heidi — Mon, 18 Jan 2010 21:28:44 +0000

Efter att grundbehoven tillfredsställts har vi väl alla ett behov av att uttrycka oss och utvecklas. Ingen mår bra av att bara “vara”. Ser själv livet som ständig utveckling, vill kunna se tillbaka på varje år och inse att jag lärt mig en massa.

So far so good, vi får se var vi befinner oss om 5-10-20 år… verkligheten är alltid intressantare än vad man kan föreställa sig. Själv blir jag alltid lika förvånad då jag tänker tillbaka på vad jag åstadkommit. Om någon sagt åt mig för 10 år sedan, att jag kommer att vara den jag är i dag skulle jag absolut inte ha kunnat tro det! :)

Av: Irina

Irina — Mon, 18 Jan 2010 21:27:57 +0000

Cia: Jag startade upp Stockholms första ordning och reda -företag. Som ordningskonsult hjälper man privatpersoner och företag att rensa i röran och skapa logiska förvaringslösningar för sina ägodelar. Klart intressantare än butiksjobb, som du förstår. ;-)

Casia: Tack själv! Blir minst lika glad när jag surfar in hos dig. :-)

Av: Casia

Casia — Mon, 18 Jan 2010 19:10:18 +0000

Irina, du är alltid så klok…:-) Man får sig en (bra) frågeställare och tankarna tar nya vägar när man läser dina ord. Thanx, dear!

Av: Cia

Cia — Mon, 18 Jan 2010 18:07:01 +0000

Hmmm vad håller ditt företag på med?
Bara några dagar sedan du frågade mig detsamma ;-)