Det är minst sagt konstiga tankar som smyger omkring i skallen på mig just nu…

Låt mig bara klargöra en sak först: jag gillar inte sport. Inte innerst inne. Har aldrig sett poängen med att svettas och flåsa. Och göra upprepade rörelser med olika kroppsdelar utan att det finns någon riktigt bra anledning till det.

Men… jag saknar powerwalking. Och att dansa halvnaken framför spegeln. :-)

Varför måste det vara så kallt just nu? Känner mig som en degklump när jag sitter och värmer mig på tekoppen samtidigt som jag tröstäter torkad aprikos (i såna mängder som garanterat motsvara alla muffins jag låter bli ”för att inte förstöra midjemåttet”).

Ska provträna på Balance i februari. Men det är inte samma sak som att rusa gata upp och gata ner ute på stan och känna vinden i håret och solen i nacken. Sommaren, var är du? I need you!

Måste rusa till jobbet nu men har konstaterat en intressant sak. Jag är nöjd med så mycket i mitt liv att det är skrämmande.

Utför ett litet experiment idag och är tacksam för precis allt jag kommer på. Omvandlar alltså precis varenda tanke som dyker upp i huvudet till något positivt. Svårare än ni tror, även om man är en optimist som jag, för självklart finns det ju en del problem (sorry, utmaningar heter det) som spökar. Men idag omvandlas alltså även de till något jag är tacksam och glad över.

Stod och fixade håret nyss och då slutade varmluftsborsten jag köpte för några månader sen att fungera. Initalreaktionen var förstås inte så positiv men sen konstaterade jag tacksamt hur ordningsam jag är. För garantikvittot gick att få fram på under en halv minut, jag har ju en speciell låda för såna. Och jag får säkert en nyare modell av borsten… or something. :-)

Ska nu åka över till jobbet och leta reda på någon riktigt bitchig person att psyka. Ha ha, de har inte en chans!

Puh, det är tröttsamt att försöka vara tacksam hela tiden. Är det därför de proppar deprimerade personer fulla med kemikalier istället?

Jag själv brukar ju bli spontant tacksam och glad över de mest triviala saker helt ”frivilligt” fler gånger per dag men nu när det skulle ske på beställning… gud, vad jobbigt! Var tvungen att ta pauser bara för att inte bli galen. Måste vara allt aktivt tänkande som tröttar ut en.

Slutsats: det är inte kvantitet som räknas.

Istället för att räkna upp vartenda litet grässtrå rekommenderar jag därför alla som vill testa det här med positivt tänkande att plocka ihop några centrala och välfungerande områden i sitt liv och ”inventera” dem. Inventering går ut på att man helt enkelt noterar att man har dem, är tacksam för dem och kan använda dem som redskap inom andra områden. Exempel: tack och lov att jag har en snygg kropp trots att jag inte har råd med Versace – det är enklare att skaffa pengar än att gå ner 30 kg.

Därefter kommer det som är ännu viktigare; att vara tacksam över det som inte är bra. Det är nämligen så att man inte får något bättre innan man klarar av att känna optimism samtidigt som man tänker på sina problem.

Att vara tacksam innebär alltså inte att man behöver hyckla och säga att man älskar sitt miljonbanklån, däremot måste man sluta vara rädd och arg. Så länge man är paralyserad av skräck ger man nämligen upp all makt åt det negativa vilket förstorar upp det till orimliga proportioner. Det gäller att stirra sina demoner i vitögat och bli tacksam över något, vad som helst, som bevisar att problemet är mindre allvarligt. Exempel: vilken tur att lånet inte behöver betalas på en gång – nu köper jag en Versace -kostym och går på jobbintervju som leder till högre lön.

Ha ha, ni får ursäkta om det låter lite flummigt. Jag är helt slut i skallen efter jobbet och bättre än så här blir det tyvärr inte ikväll. Men hoppas att ni fattar poängen. Om inte, var tacksamma för att det överhuvudtaget finns något som heter Internet! ;-)

Oj, min hjärna måste ha hakat upp sig. Har gått omkring med ett leende på läpparna ända sen jag vaknade och mår så där oförskämt bra som man vanligtvis gör när det hänt något speciellt – vilket det alltså inte har. Är det här någon fördröjd effekt från gårdagen kanske? Eller är det som vanligt, att jag inte orkar befinna mig i zombietillstånd alltför länge – inte ens mitt i vintern?

Något som piggar upp ytterligare är att Lilja.com har utökats med en Best of Dexter -sida som består av en massa roliga bilder på just Dexter. Den katten borde ha en egen tv-show!

Awww, höde precis en remix av Eurythmics gamla klassiker i radion och kastade ut mig på ”dansgolvet” med en gång. Känns nästan som sommar nu. :-)

Kan ju passa på att lära er ett nytt YouTube -trick. Som ni redan vet lägger man till &showinfo=0&ap=%2526fmt%3D18 efter url:en för att inte visa låtnamn och stjärnrating. Men tänk om man dessutom vill skippa förspelet (bokstavligen) och länka till mitten av ett klipp precis som jag gjorde i musikvideon ovan.

Well, då utökar ni den tidigare kodsnutten med följande: &start=20 där 20 står för sekunder och bör ändras till den tid som ni vill att klippet ska starta från. T. ex. Angel -videon här ovan är inbäddad så här:

<embed src=”http://www.youtube.com/v/aJgfyRRhXM8&hl=en_US&
fs=1&rel=0&showinfo=0&ap=%2526fmt%3D18&start=56”…> </embed>

Ok, nu flyter jag iväg på mitt rosa moln. Ha en trevlig lördag, people! :-)

Åh, det sprider sig en varm känsla i kroppen på mig när jag läser Sollis senaste inlägg. (Ni har väl inte missat att hon flyttat till Paris och bloggar på Cosmopolitan nu?)

Solli har precis blivit anställd på Ladurée och måste som följd plöja igenom en bunt kompendier om kundservice samt följa en dresscode när hon visar sig i butiken.

Vilken skön omväxling till vissa andra länder där personalen tillåts betjäna folk trots att de har nunan full av piercingar, en butt cleavage som skulle göra Homer Simpson avundsjuk och en fast övertygelse om att det är helt ok att prata med kompisen samtidigt som man servar kunden framför sig.

Påminner mig om ett inlägg jag tänkte skriva redan förra året men inte hann. Handlar inte om just detta ämne men något nära besläktat. You’ll see.

Lycka är att njuta av vackert vinterlandskap utan att frysa. Många av caféerna här i stan förvandlas till rena isfällan den här tiden på året och jag är inte den som betalar dyra pengar för latte om jag inte får dricka den i dragfri miljö utan slask på golvet.

Lösningen heter hotell. Hotellbarer är ofta stora, varma och har sittplatser som ligger långt från dörren. Deras fönster är imponerande bra isolerade och de är jätteduktiga på att dekorera så att man faktiskt börjar gilla den här årstiden.

Igår satt jag på T/BAR och spanade ut över vintriga Strandvägen mellan raderna (de jag skrev alltså).

Tog några bilder åt er för Hotel Diplomat erbjuder mycket mer än bara baren. Går man uppför trapporna hittar man nämligen denna fina lounge:

Och sen blir det ännu bättre. Trappan vid hissen leder till ett riktigt bibliotek i klassisk stil och med konstverk på väggarna! Och nu har jag äntligen hittat Blå Salongen här i Stockholm, trodde att bara mamma hade en sån. Känner mig som hemma. :-)

Nästa gång jag ska hålla hemligt powermöte med någon och behöver lugn och ro kommer vi garanterat att hamna i denna soffa. Tror också att mina föräldrar skulle stortrivas att bo här nästa gång de besöker Stockholm. De gillar av någon anledning att semestra i samma miljö som de redan har hemma. ;-)