Vardagsbalans och helgharmoni
Idag är en sån där dag när allt känns bra och allt man tar sig för lyckas. Blir inte sämre av att det droppar från taken och att solen skiner!
Jag är klar med jobbet, inväntar nya direktiv från Torbjörn och passar under tiden på att slappa till max. Måste bara göra en inbetalning till ett företag som heter Rara Växter (ja, jag dör också av skratt) så att mammas fröbeställning skickas iväg. Det botaniska utbudet tycks vara mycket bättre här i Sverige än i Finland och mamma använder mig som sin personliga kurir. Jag har garanterat skaffat fram över hälften av växtbeståndet i hennes park. ;-)
Resten av dagens program är inte spikat. Vilket betyder att precis vad som helst kan hända. Eller så händer ingenting, vilket är skönt det också. Ha en trevlig torsdag, people! Jag ger mig ut på lattejakt.
Bor: i Stockholm men kommunicerar även med finlandssvenskar, ryssar och de som kan engelska. 
Följ mig: 
7 kommentarer
1. snede
februari 4, 2010 kl. 13:28
OH,rara växter får mej att vänta extra mycket på våren,har redan suttit och planerat hur balkongen skall se ut i sommar,
och vad som skall fixas på husvagns gården,more and more flowers for the eye!
(måste erkänna att jag har på sommaren en liten låda i bilen..ifall ja hittar på vägen nån blomma som bara måst få nytt hem:)
2. Irina
februari 4, 2010 kl. 13:41
Din balkong är to die for! Och det där med lådan i bilden påminner oroväckande mycket om min mammas vana att ha med sig en gaffel i handväskan. Du vet varför… ;-)
3. Cia
februari 4, 2010 kl. 16:20
Hmmm det där med vissa blomsamlare. Min ofrivillige sambos farmor var en sådan, hon smugglade från världens alla hörn. Det blanderade hon sedan på ett ogästvänligt berg i Åbo skärgård där till och med inhemska tallar skrek av smärta över att behöva växa där. De bevattnades med regnvatten som släpades runt i hinkar från en liten damm avsedd att samla vatten. Det berget blev så omtalat att för att det som inte kan växa där växte just där. Det ogästvänliga berget hamnade visst i någon trädgårdstidning till slut.
Nu är det många år sedan tanten kunde ta sig dit och ta hand om blommorna, men fortfarande kämpar en hel del udda växter som envist härdar ut.
Sånt beundrar jag. Både de gröna fingrarna och de ihärdiga växterna. Själv lyckas jag nästan ha ihjäl blommor bara genom att se på dem. Jag är nog blomsadiskt för bara blommor som gillar att plågas trivs hos mig.
4. Irina
februari 4, 2010 kl. 18:23
Well, du får trösta dig med att du inte är lika datorhandikappad som grönfingrade människor brukar vara. Min mamma lärde sig inte förrän igår att man faktiskt kan logga in på en butikssajt från olika datorer och ändå bli igenkänd som samma kund. (Det där med användarnamn och lösenord finns liksom inte där utan orsak… Och vad cookies är vågar jag inte ens nämna.)
5. Cia
februari 4, 2010 kl. 18:29
Oj men skriva kan jag inte…vilka konstiga meningar du fått att tyda de senaste kommentarerna ;-) Bra jobbat att få ut något ur dem!
6. Irina
februari 4, 2010 kl. 18:47
Ingen fara. Efter att ha läst de “svenskspråkiga” skyltarna i Finland kan man tyda precis vad som helst. ;-)
7. Cia
februari 4, 2010 kl. 18:52
*skrattar*