Goda råd är dyra. Men fullständigt värdelösa.
Att man kan få hjälp utifrån är en myt. All förändring börjar med en avsikt och det är bara man själv som har makten över sin inställning. Det innebär samtidigt att ingen och inget annat kan få en att må dåligt ifall man inte ger sin tillåtelse.
Att säga det här rakt ut åt någon som är deprimerad är mycket svårt. Den som känner att han/hon förlorat kontrollen över livet mår inte bättre av att få ytterligare ansvar lastat på sin rygg. Och visst låter det lite anklagande också?
Jag säger det ändå, men på ett annat sätt.

Sluta vara rädda för att må riktigt dåligt. Det finns ingen skillnad mellan depression och sprudlande glädje – alla känslotillstånd är likvärdiga. Orsaken till att depression är svårare att komma ut ur beror på att vi har lärt oss det av omgivningen. Av samma människor vars förfäder påstod att jorden är platt och att man kan bli blind till följd av onani.
Livet är upp och ner. Behöver man en time out så är det helt ok att ta en. Det viktiga är att känna sig fri att ändra sig när som helst utan förklaring. Och fortsätta precis som om inget hade hänt – vilket är sant för det förflutna har ingen betydelse. Det enda viktiga är det som händer NU!





2 kommentarer
1. Nelli/Нелли
februari 8, 2010 kl. 3:21
Helt rätt, ibland man bör nå botten för att använda den som en språngbräda för resan upp.
Men på sistone, även om jag kan allt detta om positiv tänkande eller attraktionslagen, är det svårt att börja implementera detta i verkligheten till 100%. Jag befinner mig själv i en sådan tillstånd där jag kämpar varje dag som i ”Star Wars”:-)) – mellan de mörka och ljusa världar. Jag tänker positivt och förväntar mig ett positivt svar från omgivningen, får ett negativt svar och ta-da ”welcome to the dark side”. Det känns som den onda cirkeln tar aldrig slut…. Tänk positivt! Tänk positivt!….ibland det känns att det är bättre att leva helt omedvetet, då slipper jag att se alla problem:-)
2. Irina
februari 8, 2010 kl. 10:37
Såna där perioder är verkligen jättejobbiga. Men jag tror inte alls att man känner sig speciellt trygg, balanserad och positiv när man hela tiden måste påminna sig om att tänka positivt. Det gör man ju av rädsla för att få ett dåligt resultat… och som vi vet går det inte att lura sig själv.
Jag har själv varit med om liknande. Finns bara en sak att göra: att slappna av och försöka sysselsätta sig med något annat för att senare återkomma till det man verkligen vill. Annars är man så desperat fixerad att man bara gör saken värre. I should know. ;-)