Kommentarer till Solli föregår med gott exempel

Av: Casia

Casia — Fri, 12 Feb 2010 10:07:58 +0000

I’ll be back, som det så fint heter Irina :-) Om inte annat så har man inte ngt annat val, hehe (än). Cia – det låter ju mer än lovande, måste jag säga… SO looking forward :-)

Av: Cia

Cia — Thu, 11 Feb 2010 17:52:53 +0000

Måste hälsa til Casia att Paris är lite of the love of my life (Bortsett från Stockholm), men så åkte vi till NY och tja nu är det oavgjort på helt olika sätt.

Av: Irina

Irina — Thu, 11 Feb 2010 16:34:58 +0000

Ser fram emot din NY -rapport. Men du måste komma tillbaka, Sverige skulle inte vara lika kul utan dig! :-)

Av: Casia

Casia — Thu, 11 Feb 2010 10:18:07 +0000

Det låter som en saga :-) Man får lust att slänga sig ut i universum och se vad som händer, hehe. Jag har aldrig varit i Paris och ska kanske börja med att besöka stan, eller nåt. Fast NY står på tur först – men sen… Paris, here I come!

Av: Cia

Cia — Wed, 10 Feb 2010 21:02:33 +0000

Ja jag hade precis lämnat min man sedan 12 år tillbaks. Jag var arbetslös så ett skutt till Kanada kändes inte alls skrämande. Och du har rätt jag behövde äventyr efter min man :-)

Av: Irina

Irina — Wed, 10 Feb 2010 20:45:52 +0000

Oj, det där med kanadensaren var väl kanske lite… galet, precis som du själv säger. Men det gick ju bra i alla fall. Och du var helt klart ute efter äventyr – vilket du fick. ;-)

Man ska absolut inte säga upp sig om man inte känner att det är rätt och att man är redo. Är man för rädd blir det aldrig bra (därför ska man inte heller försöka hoppa ner från taket).

Av: Cia

Cia — Wed, 10 Feb 2010 16:05:52 +0000

Hahah låter lite som jag och mina kärlekshistorier. Jag har blivit förälskad i en fransman och därför drog jag helt sonika till Paris. Nu var det ju ganska lätt då jag ju kunde bo hos honom. Det höll väl ett år eller så.

Senare träffade jag en kanadensare via nätet!! (Galet jag vet)
Just då var det knapert med pengar men biljettpengar hade jag inte mycket mer, men det skulle väl lösa sig. För där fick jag minsann INTE bo hos honom då han hyrde övervåningen hos sin mamma. De första 3 dagarna i Kanada tillbringade jag sålunda i kanadensikst fängelse
http://www.mysecretwindow.se/2007/10/19/mina-3-dagar-i-kanadensikst-fangelse/
Det slutade dock gott. Hans mamma mottog mig med öppna armar och jag importerade honom till Sverige så småningom. Ja att jag sedan reklamerade och skickade tillbaks honom är en annan historia men poängen är att man får hur som helst en massa upplevelser om man bara vågar.

Solli har dock haft mer tur än de flesta men det är ju som du säger inspirerande.

Jag vågar dock inte bara säga upp mig nu, det ligger inte i linje med andra saker jag idag känner att just jag behöver för att må bra.