Terapisnack med Sanna: min version
Dagen fortsatte lika bra som den hade börjat. Träffade Sanna på Urban Deli och uppdaterade läget. Vi har inte träffats sen hon reste till Bali i december så det fanns ett och annat att prata om.

Som jag skrev tidigare jobbar Sanna som samtalsterapeut och vi började diskutera det här med att ge råd åt sina klienter. Officiellt är det ju förbjudet att komma med konkreta ”gör så här” -råd. Istället besvarar terapeuten alla frågor med motfrågor för att klienten själv ska komma fram till vad hon ska göra. Ha ha, inte att undra på att de anses flummiga. ;-)
Jag (som, på gott och ont, inte har någon formell utbildning på området) håller delvis med men kör en lite annorlunda version när jag handleder någon. Först lyssnar jag uppmärksamt igenom allt och ställer frågor om detaljer. Sen frågar jag hur personen själv ser på situationen och vad hon tänker göra åt saken, och därefter – när jag får en massa ”kanske”, ”borde väl” och ”vet inte riktigt” till svar – analyserar jag det som står på och mellan raderna och försöker fånga upp vad personen verkar vilja men inte vågar göra.
Man kan inte veta vad som gör någon annan lycklig men i 99% av fallen kan man läsa av det. Och när man väl gjort det har i alla fall jag inga moraliska betänkligheter över att presenterar resultatet i form av ett ”tänk om du skulle” -argument. Efter att ha gjort det läser jag av reaktionen och den effekt förslaget får och finslipar ytterligare.
Till slut, när jag träffar rätt (märks på den entusiastiska och hoppfulla glimten i motpartens ögonen) ger jag ”klienten” tusen anledningar till varför hon kommer att lyckas, en anledning till varför hon alltid kommer att ångra sig om hon inte försöker, samt en energiboost som heter duga så att hon äntligen övergår till ACTION istället för att vela och vara orolig för allt mellan himmel och jord.
Att gå igenom händelserna i sin barndom är säkert nyttigt, men inte hur länge som helst. Många problem går att lösa genom att skapa ny historia och all handling är bättre än ingenting! Tom. om man börjar gå åt fel håll är det enklare att ändra kurs när man redan är i rörelse än när man befinner sig i förlamat tillstånd. Jag är som sagt ingen terapeut… men det är ju slutresultatet som räknas.

En annan grej jag gillar att göra (som garanterat inte praktiseras inom traditionell terapi) är att ”hjärntvätta” människor till en ny attityd. Ha ha, nu låter det som om jag var nån sorts galen sektledare… Men det är egentligen tvärtom. Jag intalar istället ”klienten” (i praktiken nån bekant med problem) att endast lyssna på sig själv och följa sitt eget hjärta. Alltså bli mer egoistisk och ge sig själv det hon behöver för att må bra oberoende av vad andra anser. Det finns ingen som vet vad man behöver bättre än man själv! Att ignorera sina önskemål, drömmar och dragningar är det värsta brott man kan begå. Och man har dessutom mycket mer att ge sin omgivning efter att man tillfredsställt sina egna behov.
Själva ”hjärtvätten” handlar såklart inte om att jag låser in någon i källaren utan mat och vatten. Det går helt enkelt ut på att jag utan att skrädda orden förklarar att personen är värd mycket mer än det hon nöjer sig med nu – vilket hennes olyckliga tillstånd är ett bevis på.
Jag listar alla hennes styrkor och talanger, paketerar in dem så att de skapar ett personligt varumärke (och besvarar frågan ”vem är jag?”) och kopplar därefter ihop dem med drömlivsstilen som kan bli verklighet just tack vare dem. Dessutom försätter jag personen i ett tillstånd där hon känner hur framgången smakar – vilket självklart lockar till att börja kämpa i riktning mot den. Låter hur flummigt som helst men resultatet av denna metod har överträffat alla förväntningar.

Anyway, här ser ni de obligatoriska mat- och dryckbilderna. Jag har lovat mig själv att jag ska äta en (1) semla denna månad men jag ”sparar mig” tills jag har tid att besöka Tössebageriet (har alltid goda semlor) eller Lux på Lilla Essingen (deras semlor är årets testvinnare). Därefter kommer jag att låsa in mig hemma i lägenheten, stänga av alla telefoner och bara njuuta. Och sen blir det vår! :-)

Jag och Sanna kommer att träffas igen och testa om det går att coacha mig. Krävs ju att det finns ett specifikt mål och något speciellt man behöver hjälp med att åstadkomma. Jag vill så gärna prova! Måste försöka pressa fram någon ny utmaning att sätta tänderna i.





5 kommentarer
1. Cia
februari 19, 2010 kl. 11:28
Mmm är lite sugen på en Luxsemla. Men sen får det vara slut på semlandet.
2. natalie
februari 19, 2010 kl. 11:55
Intressant att läsa, letar efter info som kan hjälpa mig, det är svårt ibland att bestämma sig, det är just med målet, ska läsa mera i din blogg.
3. Irina
februari 19, 2010 kl. 13:20
Välkommen hit! Hoppas att du hittar något som inspirerar. :-)
4. Helena
februari 20, 2010 kl. 11:00
Hör av dig när du ska till Lux…vi bor grannar! ;)
5. Irina
februari 20, 2010 kl. 17:14
Lucky you! :-) Jag kommer antagligen inte att våga åka buss till okända trakter (den rådande väderleken i kombination med mitt lokalsinne kan få riktigt tragiska följder) så det blir en Tösse -semla. Däremot är du välkommen att göra mig sällskap här i centrum. :-)