onsdag, februari 24, 2010 kl. 0:10

Konsten att leva upp till sin smakfulla exteriör

Stockholm kryllar av ursnygga tjejer. Här hittar man utan problem skönheter med välsvarvade ben, långt blankt hår och klar hy smakfullt framhävd av diskret ögonmakeup och den perfekta nudenyansen på läppstiftet.

Att man knappt fyllt 18 är i den här stan inget hinder för ett tidlöst elegant yttre i form av chica små klänningar, Choo -klackar som matchar LV -väskan, pärlörhängen i öronen och Madeleine-knut på halsduken. Även innehållet i kläderna vårdas ömt – med hela världens resurser som hjälp. Fransk manikyr, indiskt löshår, brasiliansk vaxning, turkisk bastu… Ja, ni förstår. Bara det bästa är gott nog när man vill ge ett bra intryck.

Vilket leder oss till den stora frågan:

Varför lägger man ner så mycket tid och pengar på att skapa en image som går upp i rök så fort man öppnar munnen?

”Asså ja baa… o han baa… o de baaa… Faaan, jag blev så jääävla irriterad! *knäpp* *knäpp* *knäpp* (med tuggummit) Oj, nu ringer det där puckot igen. Orka svara. Fuck, den här ringsignalen suger fett! Typ.”

Chockade? Jag också. HUR kan sån här dynga strömma ur munnen på någon som liknar en ängel i ansiktet och klär sig fint nog för besök på Windsor Castle?

Prêt-à-porter på homo sapiens vulgaris

Jag minns första gången jag såg Paris Hilton i något tv-program. Hon var välklädd, välvårdad, välfriserad och log ett förtjusande leende som lyste upp hela rutan. Men så började hon prata och jag ryckte till av överraskning. Hon såg ut som en dam men betedde sig som en torghandlare! Är det inte bekvämare att trava runt i Crocs då?

Å andra sidan… det där var inget bra förslag. Världen skulle bli betydligt tristare om alla som inte fått god uppfostran, men som ändå har bra klädsmak, skulle ändra på sitt vackra yttre. Därför föreslår jag att vi ändrar på det som faktiskt bör ändras, det som så många av dagens mödrar inte vågar säga av rädsla för att deras barn inte längre ska tycka att de är den coola kompisen. Låt oss gå igenom grunderna för klassisk vett och etikett.

1. Handling säger mer än tusen ord

Såvida du inte övar inför Basic Instinct 3 finns det ingen ursäkt för dig att sitta bredbent och exponera det låren mynnar ut i. Varken strumpbyxornas förstärkningsdel eller resåren på dina stay-ups får synas. Du behöver inte korsa benen vid anklarna (även om det alltid imponerar på blivande svärföräldrar) men håll ihop knäna på något sätt som känns naturligt.

Övrigt att tänka på när det gäller kroppsspråk:

Häftiga rörelser passar inte ihop med damig klädsel. Orsaken förklaras bäst genom en formulering som skapades redan i början av förra århundradet. Den lyder så här:

En dam får icke utan tvingande skäl gå fort på gatan. Det kvinnliga väsendets högsta charm är mjukhet och behag, och kvinnans hela dräkt är avsedd för lugnare rörelser. En klännings eller en kappas vackra fall förstöres alldeles av en häftig gång.

Ramla inte ner i möbler, släng inte ifrån dig saker, ryck inte åt dig sånt någon räcker dig. Och för guds skull, kuta inte med ryggen! Dina fina kläder sitter tusen gånger bättre om du sträcker på dig.

Något som garanterat kommer som en överraskning för många är att man inte ska kamma och sminka sig vid eller i närheten av matbordet. Om du funderar en stund kanske du kommer på orsaken. Att prata med mat i munnen och snyta sig i servetten är inte heller ok.

Rapa inte, sörpla inte och håll handen för munnen när du gäspar. Tänk också på att det är oartigt att gäspa när någon pratar med dig, det antyder att du är uttråkad av det motparten säger.

2. Tuggummituggande är en landsplåga

Om du tuggar tuggummi ska det ske diskret. Inget smackande, idisslande, bubbelblåsande eller knäppande! Dagens ”knäpparmode” är bland de mest arroganta och oartiga ovanor som finns. Det är omöjligt att uppfatta dig som en seriös och mogen person om din käke rör sig i ultrarapid samtidigt som det låter som rensning av ett minfält om dig.

När du tuggat klart kletar du inte fast tuggummi någonstans och spottar inte heller ut det på golvet eller marken. Förutom att det ser fult ut kan det också kleta ihop näbben på fåglar som plockar upp det. Använd papperskorgen! Finns ingen sådan i närheten lägger du tuggummit i en bit papper och bär det med dig tills du får tillfälle att slänga det i soporna.

Spotta gör man förstås inte i övriga fall heller, spottandet är något som utmärker sjuka människor. Lider du av förslemning, vänd dig till läkaren!

3. Överrösta inte ditt budskap

Att tvinga sin närvaro på andra har aldrig ansetts artigt och kommer aldrig att göra det. Kom ihåg att andra kan låta bli att titta på dig om du är motbjudande men de kan inte låta bli att höra dig. Vad du än försöker åstadkomma genom att vara högljudd bevisar du bara motsatsen – att självförtroendet sviktar och att du inte tror att du blir hörd annars.

Grundregeln är alltså att inte prata överdrivet högt eller gällt, varken i telefon eller med någon annan. De andra i bussen vill inte höra om hur du opererade bort tonsillerna och att din kille spydde på sina skor i helgen för att han var så full.

Skriker gör man aldrig, utom när mormor är nära att bli påkörd av en lastbil. Att vissla eller sjunga på offentlig plats hör inte heller till god ton. Är du musikintresserad, gå med i en sångkör.

Lyssnar du på musik, se till att inte spela så högt att de andra i närheten hör den trots att du använder hörlurar. Dessutom skonar du dina trumhinnor.

Att vara högljudd på offentlig plats visar brist på respekt för andra människors rätt till lugn och ro. Tänk också på dig själv, du vill bli uppmärksammad för dina åsikter – inte ljudvolymen.

3. Välj dina ord med omsorg

Även om du är tonåring vinner du mycket på att uttrycka dig på ett moget sätt. Kontrasten blir helt enkelt för stor när någon som har damigt höga klackar och pennkjol använder uttryck som ”suger fett” och har svårt att variera återgivning av tidigare händelser med annat än ramsan ”han baa… jag baaa… de baa”. Otroligt påfrestande för öronen och får dig att låta som ett får.

Undvik svordomar. Att krydda utgående kommunikation med kroppsutsöndringar, könsdelar och invånarna i underjorden impregnerar din dyra Canada Goose med obehaglig odör.

4. Ditt val av samtalsämnen reflekterar tillbaka på dig

Självklart ska man kunna prata om allt, det gäller bara att välja rätt tid och plats. Är det verkligen nödvändigt att tala om för middagssällskapet att det svider när du kissar innan du försvinner till toan? Och är det inte bättre att diskutera din lösa avföring och de konstiga klumparna i mensen med läkaren istället för med oss andra?

Tänk på följande: folk förknippar känslan de får när de pratar med dig (i det här fallet äckelkänslan) med dig som person. Vill du bli associerad med en varig böld? Nähä, tänkte väl det.

Var också försiktig med negativa budskap i allmänhet. Att prata illa om andra människor och klaga på allt och alla tillför inget. Och det finns absolut ingen anledning att tala om för andra att du är ”en riktig bitch som minsann inte låter någon jääävel dissa dig hur som helst”. Bara att du tänker tanken gör oss misstänksamma. Den som sprider negativ energi blir sällan ett efterlängtat sällskap, hur snygg förpackningen än är.

Något som blir allt vanligare men som egentligen är extremt oartigt är att prata om närvarande människor i tredje person. Observera att detta även gäller situationer där du berömmer deras hund, väska etc. Människor i din närhet finns inte där för din underhållning. Prata med dem, inte om dem.

5. Attityden avslöjar källans mognadsnivå

Framhäv gärna dig själv men aldrig på någon annans bekostnad. Att vara provokativ, krävande och påträngande sätter inte dig på världskartan – det placerar dig i facket bland dem som har mindervärdighetskomplex och försöker överkompensera. Har du sett hur små hundar gläfser i all oändlighet (tills de får en spark med benet) och hur stora bara behöver visa sig för att inge respekt? Då förstår du idén.

Låt aldrig någon sänka dig till sin egen låga nivå. Är någon oförskämd, demonstrera ditt ogillande på ett värdigt sätt – inte genom att upprepa det uppförande du kritiserar. Att vråla åt någon att sluta skrika bevisar bara att du och ditt sällskap förtjänar varandra och har mer gemensamt än du tror.

Den som pekar ut andras misstag i sällskap avslöjar mer om sig själv än personen i fråga. Märker du att någon begår en faux pas ignorera det eller hjälp personen att rätta sitt misstag diskret istället för att briljera med dina kunskaper om rätt och fel så alla hör.

Att knäppa med fingrarna åt servitören och framföra klagomål med hög, gnällig stämma kryddad med personangrepp får inte dig att framstå som värdsvan utan som den tölp du är. Som tur är har många i dagens servicebransch också fått en dålig uppfostran så du får svar på tal. De övriga, som är rädda att förlora jobbet, är istället passivt aggressiva och spottar i din hamburgare innan de serverar den. Vill du det?

Men det finns också situationer när tystnad är oartigt. Kom ihåg att säga tack när människor gör saker för dig, t. ex. när kassörskan ger dig kvittot i butiken, när du får din mat serverad, när någon önskar dig en trevlig dag, när någon öppnar dörren åt dig och när någon säger prosit.

För att göra det ännu svårare – visste du att du tom. kan vara oartig när du är frånvarande? Ta det här med att passa tider t. ex. Den som ofta kommer för sent är innerst inne arrogant. Vad man demonstrerar genom sin opunktlighet är att andra människors tid är mindre viktig än ens egen och att de inte har något bättre för sig än att stå och vänta på en. Skulle du själv vilja bli behandlad så här?

Nu är du säkert ivrig att påpeka hur många oförutsedda hinder som kan dyka upp trots att man har de bästa avsikter men vet du vad – du kan faktiskt starta lite tidigare så att sådana inte gör dig försenad, eller boka in dina möten inom realistiska tidsramar. Ha som princip att vara punktlig 99% av tiden om du vill räknas som en pålitlig människa.

6. Ta dig inte friheter

Det är totalförbjudet att titta in i skåp och lådor när du befinner dig i andra människors hem, även hos dina vänner om de inte uttryckligen sagt att det är ok. Tom. sånt som ligger framme bör lämnas ifred tills värden antyder motsatsen. Är det något du behöver, fråga! Tänk också på att städa upp efter dig när du är på besök. Lämna inte hår i handfatet, använda pappersnäsdukar på bordet etc.

Även på offentliga platser gäller det att respektera andras privatliv. Något som kan tyckas vara harmlöst men ändå irriterar är att läsa tidningen någon annan håller i medan man sitter bredvid. Ha som tumregel att inte stirra och verka nyfiken på vad andra människor gör och pratar om ifall du inte vill klassas som en ouppfostrad bondlurk. Är något oemotståndligt intressant, titta på reflektionen i ett fönster eller spegel. Tjuvlyssna gör du genom att vända dig bort från dem som pratar (då hamnar dina öron dessutom närmare ljudkällan).

7. Slarv och dålig hygien är oattraktivt

Inget är så tragiskt som att se fina kläder och prylar vanvårdas till döds av nonchalanta ägare. Var en prydlig person och respektera skönheten i dina ägodelar genom att hålla dem rena och hela.

Släng inte kläderna på golvet och använd klädrulle för att avlägsna hår och ludd. Putsa skorna. Dammiga och smutsiga plagg ser hopplöst billiga ut om de så har kostat tusentals kronor.

Och kom ihåg: the devil is in the details. Avlägsna allt som inte ingår i originaldesignen: ta bort klisterlappar från skosulorna och klipp bort synliga tygetiketter från halsdukar och skjortor. Är du slarvig med dina saker är det logiskt att förvänta sig samma attityd även inom andra områden.

Varför är allt detta så viktigt?

Därför att andra människor behandlar en i enlighet med hur man får dem att känna sig. När man visar andra respekt får man detsamma tillbaka.

Vett och etikett handlar till stor del om impulskontroll. Den som kan konsten att behärska sig framstår automatiskt som en pålitlig och mogen individ istället för en grottbarbar som kör på autopilot och agerar utan någon som helst framförsikt och respekt för omgivningen. En uppfostrad människas vardag kännetecknas av färre konflikter och ett bättre bemötande från andra. Detta gäller självklart både män och kvinnor.

Ni som vill fördjupa er i ämnet, bunkra upp med folkvettsexperten Magdalena Ribbings böcker. Ta också en titt på hennes jättefina spalt om hyfs & stil i DN.

En annan, lite föråldrad men desto mer underhållande, källa till fina manér hittar ni här (läs speciellt gatuetiketten, den är förklarad på ett så roligt sätt att jag gapskrattade). Som svar på rubriken för detta stycke publicerar jag ett synnerligt vältaligt citat:

Det är framför allt tre ting som i umgänget människor emellan känneteckna fint folk. Fint folk är:

a) uppmärksamt, b) hänsynsfullt, c) tacksamt.

Fint folk har alltid ögon och öron med sig, åstadkommer aldrig obehag för andra genom bristande aktgivenhet, är ej påträngande men alltid färdigt att stå till tjänst då det behöves. Fint folk tar alltid hänsyn till andras trevnad, andras rätt. Fint folk är tacksamt för all hjälp, alla tjänster och glömmer aldrig att ge uttryck åt sin tacksamhet.

Om inte det här inspirerar, vet jag inte vad som gör! :-)

Överkurs för såna som vill gå ett steg längre

Till skillnad från det vi gått igenom hittills är följande inget absolut krav för att uppfattas som en artig person. Men varför nöja sig med lite? Det skadar aldrig att införliva några högreståndsgester för att understryka sin goda uppfostran på ett diskret sätt. Kom bara ihåg att allt du gör ska kännas naturligt, ett tillgjort och snobbigt beteende är inget annat än smaklöst. Lägg nu följande etikettkuriosa på minnet:

Hälsningar och presentationer

Det finns en instruktion inom EU som säger att handslaget ska vara 0,8 sekunder långt, 1,5 handskakning och så ser man varandra i ögonen. Finns bara en sak att tillägga: handslaget ska vara fast, räck inte över ”en död fisk” om du vill framstå som något annat än dörrmatta. Bonustips: upprepa gärna namnet på personen du möter för att lägga det på minnet lättare.

Kindkyssas gör man bara om det faller sig naturligt för både en själv och sällskapet, annars känns det bara pinsamt. Man kysser först med sin högra kind mot den andres högra kind och därefter på den vänstra. Personligen tycker jag att det här i Sverige i de flesta sammanhang räcker med bara högerkindkyssen. Kom däremot ihåg att man kysser ut i luften och inte bör blöta ner den andres kind med saliv.

När du presenterar människor du känner för varandra, börja med att presentera den som har lägre rang för den med högre. I praktiken bör alltså en dam, en äldre person eller en överordnad få höra den andres namn först.

Stöter du på monarker, kom ihåg att man hälsar på kungen först och därefter på drottningen. Samma sak när man säger adjö – kungen först. Tilltala dem med ”Ers majestät” istället för personliga pronomen. Man kan också använda ”kungen” och ”drottningen” som reportrarna gör men det anses inte lika korrekt. I övrigt vill alla människor, kända som okända, bli behandlade som individer – inte som själlösa representanter för sin samhällsställning. Låt bli att svimma, gråta, fnittra och fjäska bara för att du känner dig överväldigad och har mindervärdighetskomplex.

Till fots

När man går på trottoaren går mannen på den yttre sidan (mot gatan). På väg uppför en trappa går damen alltid sist. Om du har svårt att komma ihåg det här kanske följande hjälper:

Fråga: Varför går en dam aldrig framför en herre uppför trapporna?
Svar: Därför att hon inte vet på vilken våning han bor.

Ha ha men allvarligt, det är självklart för att inte exponera det man har under kjolen. Denna sed härstammar från tiden innan kvinnor började se likadana ut som män baktill.

Restaurangbesök

Besöker du en restaurang med en man är det han som (efter att ha öppnat dörren för dig) leder fram dig till ett ledigt bord. Ifall det finns hovmästare går denne först, därefter damen och sedan mannen. Vid bordet har damen privilegiet att få platsen med utsikt över lokalen.

Placera servetten i knät så fort du satt dig till bords och tänk på att en servett som man vecklat upp aldrig får läggas tillbaka på bordet under pågående måltid. Om du måste gå ifrån bordet, lämna den på stolen. Men bli inte förvånad om du får en ny av servitören när du återvänder, det är korrekt lyxkrogsstil. När du avlutat måltiden och reser dig från bordet går det bra att lägga servetten lätt hopvikt till vänster om tallriken.

När du äter håll besticken högt uppe på skaftet och så att det mesta av skaftdelen är dolt inne i handen. Har du inte ätit klart men vill ta en paus, lägg dem på ”tjugo i fyra”. Observera att de ska ligga i sin helhet på tallriken och aldrig får vila på bordet mot tallrikskanten. När du ätit klart placera dem på ”tjugo över fem” som tecken för servitören att duka av.

Se till att din mobil är ställd på ljudlöst läge under hela restaurangvistelsen. Är du absolut tvungen att ta ett samtal, gå ifrån bordet så att du inte stör övriga matgäster.

Att ställa väskan på bordet anses oartigt, både på restaurang och hemma hos andra. Nu vet jag av egen erfarenhet att nöden inte har någon lag och t. ex. på Tures brukar jag själv diskret ställa min på bardisken (mot pelaren vid blommorna) de tider då alla stolar bredvid mig är upptagna. Men i mån av möjlighet bör man alltså undvika att göra så här.

Att ge och ta

När du får något är det artigt att titta noga på det istället för att bara slänga ner grejen i väskan. Det här är speciellt viktigt när du får presenter och visitkort!

När du ger något, se till att det befinner sig i så representabelt skick som möjligt och räck över det i med framsidan uppåt. Ge t. ex. inte skrynkliga sedlar åt kassörskan.

Komplimanger

Det är inte artigt att kritisera någon som haft den goda smaken att ge dig ett gott omdöme genom att svara ”den här gamla trasan…” och dylikt. Det enda korrekta svaret är ”tack”. För att inte låta kort i tonen kan du tillägga lite information om det du får beröm för t. ex. så här: ”tack, jag blev så glad när jag hittade den på NK”. Eller: ”tack, jag trivs jättebra i den här hårfärgen”. Känner du dig överväldigad av för mycket smicker kan du sänka blicken och säga som det är: ”tack, nu får du mig att rodna”.

————————————————————–
Så där ja, det var det viktigaste. Jag hoppas att den här lilla genomgången varit till nytta för dem som behöver den och att ni som inte är uppfostrade av vargar också har fått ut något av denna text, om det så bara är bekräftelse på att det ni lärt er fortfarande uppskattas av omgivningen.

Har ni något att tillägga? Använd klickfingret och börja skriva. :-)

23 kommentarer

1. Cia februari 24, 2010 kl. 10:31

Jag måste nog säga att jag uppfostrats viktorianskt men jag har känt behov att vara rebell och faktiskt anpassa det till dagens verklighet. Jag har gjort alla överkussidorna i boken. Jag försöker dock komma på vem och när någon proppat mig full med dessa regler och kan inte påminna mig att jag blivit varken visad eller tillrättavisad av någon. Jo en enda gång av min mor då jag påpekade att något plagg hon ville att jag skulle prova var fult. Det skulle framföras i lite mildare ordalag.

Skrattade lite inombords när jag tänkte på hur jag sitter just nu med benen brett isär, jag minns förra sommaren då jag hade kjol och insåg att på min underbara kontorsstol (http://www.fkifiles.com/fpss/slideshows/hag-slideshow/images/capisco_chair.jpg) finns det faktiskt inget annat sätt att sitta på. Jag fick finna mig men det känns lite konstigt även om jag inte direkt har en musikantenkjol (http://www.anecdotoff.com/images/stories/gallery/20071112/too-short-skirt.jpg ).

Jobbet sätter mig dock helt klart på prov när det gäller hur man hälsar på någon. Detta sker nämligen på väldigt olika sätt runt om i världen. När vi har haft ”världsmöten” får man anpassa sig väldigt. Det har blivit enkla, dubbla och trippla kindpussar. Jag har kramats och tagit i hand, ståt nära och långt ifrån. Visit kort ska utbytas samtidigt och nästa obemärkt hållandes det med båda händerna och räckas fram mycket respektfullt med vissa och andra tycks knappt bry sig om man byter kort eller inte etc. När jag pratar med Japan så är det jag som kvinna som kan ta det till en personligare nivå och föreslå att vi duar varandra. ( På tal om det så har jag niat en dam på Östermalm när jag var yngre, jag fick en sån utskällning att jag helt slutat med det. Det är visst inte OK sedan någon gång på 80-talet.). Kanske kan du förklara för mig varför man inte avslutar ett telefonsamtal med ryssar? Jag blir alltid lika förvånad när jag får luren i örat. Jag har vant mig lite nu och tar det inte personligt men i alla fall. Världen växer eller krymper beroende på hur man ser det och det underlättar inte. Själv roas jag av att iaktta variationerna. Etikett har ju kommit till för att underlätta situationer så att man ska veta hur man bör uppföra sig. Och så ställs allt på ända för att man kommer från olika kulturer.

2. Irina februari 24, 2010 kl. 13:00

Ja, det är verkligen inte lätt när det finns så många olika kulturer att ta hänsyn till. Jag brukar göra lite research innan om jag vet att jag kommer att råka ut för någon ny situation, känns bra att veta grunderna även om personerna man träffar inte alltid följer dem.

Ställ den där frågan om ryska telefonsamtal en gång till, förstod inte riktigt vad du menade. Har de problem med att avsluta ett samtal?

3. Cia februari 24, 2010 kl. 14:54

Nä de avslutar snabbt och effektivt genom att lägga på så fort vi pratat klart. Inga avslutningsfraser. Så där sitter man och undrar vad som hände ;-)

4. Heidi februari 24, 2010 kl. 16:32

You’re preaching to the choir… ;) Men ja, visst finns det skrämmande mycket ouppfostrade människor.

Största delen av “Asså ja baa… o han baa… osv” -typerna är väl tonåringar, som är helt upp-och-ned av sina skenande hormoner och sitt dåliga självförtroende, så man får väl lov att ha lite förståelse för dem. Det bästa man kan göra är antagligen att föregå med gott exempel och visa hur bra det kan gå då… :)

5. Annika februari 24, 2010 kl. 21:38

Vilken underbar text du hittade om Umgängeskonsten. Men verkligen förflyttas till en annan tid och frågar sig varför saker och ting inte kan vara like självlkart enkelt nu förtiden som de framstår i texten. Älskar sådant!

6. Irina februari 24, 2010 kl. 21:40

Cia: Frågade mamma för att ge dig ett så korrekt svar som möjligt. Hon bekräftade mina misstankar: ryssarna har aldrig varit bra på det här med telefonvett. Det märker man redan på deras sätt att svara. ”Hallå?”… och inget mer.

Sättet att avsluta samtal så fort man fått den information man behöver anses egentligen ohövligt även i Ryssland. Men de flesta gör så i alla fall. Dessutom är ryssar väldigt formella, speciellt i affärssammanhang. Att prata om vädret och skona motpartens känslor ligger helt enkelt inte i deras natur.

Nothing personal, alltså. De gör så här även med varandra.

Heidi: De med skenande hormoner och dåligt självförtroende behöver förutom förståelse även konkret information om hur de kan förbättra sin image. Och då står jag gärna till tjänst.

Annika: Blev själv på gott humör så fort jag läste den. Vilka formuleringar! Och vilken knivskarp logik. De borde göra en bok av den där sidan.

7. Annika februari 24, 2010 kl. 22:06

Skrattade precis åt författarens upprördehet över att kvinnor bär högklackade skor, vilket han avslöjar med följande:
”Det är sannerligen inte roligt att arbeta för kvinnans likställighet med mannen så länge en så stor del av kvinnosläktet på detta sätt örfilar upp det sunda förnuftet och ger dem vapen i händerna, vilka betrakta och behandla kvinnan som en andligen underlägsen varelse.”

8. Irina februari 24, 2010 kl. 22:11

Ha ha, samtidigt ska man tänka på följande innan man tar ut en dam på en bilåktur:

”Innan färden anträdes, skall du ha tillsett, att damerna äro klädda så, att de ej behöva frysa. De kunna ej så bra som en man bedöma vad t. ex. en bilfärd en vinterdag kräver som köldskydd, och unga damer ha sällan sinne för så världsliga saker.”

9. Cia februari 24, 2010 kl. 22:13

Hahah nä jag tog det verkligen inte personligt, det var bara annorlunda.

Värden bästa värdar var de när vi besökte dem. Så mycket skulle ses och visas att vi knappt han prata affärer. Absolut inte formellt förutom att jag som kvinna alltd togs om hand lite extra. Vilket förvånade mig lite först då de visat sig vara väldigt hierarkiska när de besökt oss (Då har de inte tagit lager killarna i hand bland annat). Och jag reste med vår VD och vår försäljningschef.

Nej där var det hårddrillat, så när jag reste mig vid bordet lyfte de också bakarna från stolen. Min jacka skulle naturligtvis plockas fram först från kapprummet och den hölls upp så att jag kunde slinka in i den. Så som man behandlade kvinnor förr.

När de var här senast fick mina chefer hockeytröjor men de vet att hockey inte intresserar mig nämnvärt så jag fick vodka istället. Väldigt uppmärksamma.

Visst de må se ut så som ryska maffian porträtteras i filmer och alla som träffat dem har respekt för dem som om de var det. Men jag tycker väldigt mycket om dem. Framför allt mannen som alla verkar smårädda för.

Oj märks det att jag gillar dem och Ryssland? ;-)

10. Irina februari 24, 2010 kl. 22:23

Ryssarna har en väldigt traditionell syn på kvinnan. Även om man gör karriär och jobbar inom en mansdominerad bransch behandlas man med extra vördnad och omtanke. Genom att hålla fast vid denna tradition bekräftar männen samtidigt sin manlighet. Win – win, alltså.

Förklarar kanske varför jag är antifeminist samtidigt som jag känner mig fri att leva på precis samma sätt som männen gör. :-)

11. Stephanie februari 25, 2010 kl. 13:24

Haha, klockren text Irina! Kramar

12. Irina februari 25, 2010 kl. 13:31

Tack, dear! :-) Har förresten placerad dig på Magnus the lawyers radar vilket inte är helt fel med tanke på bra praktikplats i framtiden. Lycka till med studierna!

13. Stephanie februari 25, 2010 kl. 22:03

Hehe vad gullig du är! Det skulle vara kul att ses snart men som sagt jag hör av mig! Just nu har jag inget liv, tenta imorn:/. Sov så gott!

14. Annika februari 26, 2010 kl. 13:43

Inspirerad av din text har jag bestämt mig för att sätta upp Veckans Saxon-citat på min dörr på jobbet. Börjar med följande mycket lämliga för just där jag jobbar:

”Avbryt ej någon, som talar.

Har du fått ordet, håll ej på så länge, att du utesluter andra från att yttra sig.

Skulle i ett sällskap en person så bemäktiga sig ordet, att det övergår till föredrag eller ett par personer disputera så, att ingen annan får en syl i vädret, är det någon taktfullares, i första hand värdinnans eller värdens, sak att åstadkomma ett avbrott genom att föra annat ämne på tal eller ge sällskapet annan sysselsättning.”

Tack för tipset!

15. Irina februari 26, 2010 kl. 14:00

Ha ha, bra idé! Aldrig för sent att hjälpa andra gå en på nerverna mindre än tidigare. ;-)

16. Heidi februari 26, 2010 kl. 14:31

Funderade lite över ordvalet ”antifeminism”… vilket jag inte tror du är :) Då feminismens uppgift är att lyfta upp kvinnan till samma nivå som mannen (jämställdhet), så är väl motsatsen (mans)chauvinism.

Det var inte alltför länge sen kvinnor inte fick rösta, deras myndare var män och t.ex. var våldtäckt inte ett brott mot kvinnan, det var ett egendomsbrott mot den man som ”ägde” henne. Jag tror inte någon är ”antifeminist” i den mening, att man skulle vilja gå tillbaka till den tiden. Men familjevåldet mot kvinnor är fortfarande ett stort problem runtom i världen, då män kuvar ”sina kvinnor”.

Hittade en artikel om mannen i Ryssland, som inte precis är nyskriven, men intressant att läsa (åtminstone för mig som inte vet så mycket om livet i Ryssland):

http://www.nytid.fi/arkiv/artikelnt-684-1611.html

17. Irina februari 26, 2010 kl. 23:54

He he, tog dig överraskande länge att hitta det här. Gissa om jag småflinade och tänkte på din kommande reaktion när jag skrev ”antifeminist”. ;-) Ok, here we go…

Det som förvirrar mig hos traditionella feminister är att de klagar på att kvinnor särbehandlas i samma andetag som de kräver att bli just särbehandlade (t. ex. genom könskvotering och andra specialvillkor som bara ska gälla kvinnor). Säger man sig vara lika stark som alla andra ska man inte undergräva sin egen auktoritet genom gnäll om att andra ”hindrar” en från att leva som man vill och krav på specialbehandling för att ”ha lika goda chanser som de andra”.

En annan orsak till att jag inte vill ha något att göra med feminism är följande:

Jag ogillar att dra alla över en kam och blir irriterad när någon bara ser mig som representant för mitt kön istället för den individ jag är. För kvinnor består faktiskt av allt från Paris Hilton, Margaret Thatcher och bruden i SL -spärren. Och jag har lika mycket gemensamt med dem som en mops har med en kamel.

”Våld mot kvinnor” existerar inte. Däremot existerar våld mot svaga individer, för det finns faktiskt hur många män som helst som också utsätts för våld. Jag fattar inte varför man ska dela upp offer efter kön. Det är lika smart som att börja prata om ”våld mot blondiner”, ”våld mot färgblinda” och ”våld mot dem vars pekfinger är längre än långfingret”.

Vi ska självklart bekämpa våld, men vad offret har för kön är fullständigt irrelevant i den situationen. Och samma sak gäller andra samhällsproblem.

PS. Älskar att ordfajtas med dig. :-) Får bara inte bli så uppslukad att jag glömmer skriva klart en massa andra saker som står på tur. Sorry för att svaren kanske blir lite korthuggna på grund av det.

18. Heidi februari 27, 2010 kl. 11:56

Jag svarade inte genast, eftersom jag tänkte låta det ”slide” och strunta i det.. men så kom det en svag stund då jag inte hade något bättre att göra… ;)

Det går inte riktigt att diskutera den här saken korrekt, då du ser det genom totalt individualistiska ögon, och jag försöker se helheten. T.ex. barn som könsstympas är säkert svaga individer, men de är barn, it kind of goes without saying. Vi kan alla vara svaga individer i olika situationer… vi kan alla bli torterade… vi kan alla bli dödade. För alla är det inte självklart att man får stå upp för sig själv i alla situationer. Därför är djungelns lag inte det bästa politiska receptet.

Att dra alla över en kam är inte samma sak som att man faktiskt hör till olika grupper, fast vi alla är individer. T.ex. när finlandssvenskarnas rättigheter börjar tas ifrån oss i Finland, får man helt enkelt finna sig i att räknas som en i gruppen finlandssvensk, för att man är det, fast man knappt har något gemensamt med t.ex. bönderna i Österbotten. När man kämpar för en gemensam sak måste man kämpa för hela gruppen om det ska bli till något. Att splittras är ju precis vad som behövs för att det inte ska fungera…

Mannen som kön och individ är inte fienden mot feminismen, men det patriarkaliska systemet, med allt det innebär, är. Tyvärr. Det är inte frågan om individer. Klart att vi alla är individer, och det ska vi vara glada och stolta över, men i olika sammanhang har man något gemensamt med olika grupper. Det gör en inte mindre stark, tvärtom.

Det där med att särbehandlas är heller inte sådär enkelt. Männen har makten och pengarna i samhället. För att kvinnorna ska få in foten där (ingen ger ifrån sig makt utan motstånd) måste man först helt enkelt få in dem. Det betyder i praktiken könskvoter, tills kvinnor blivit en så naturlig del av t.ex. affärsvärlden, att kvoterna inte längre behövs. Tyvärr är det fortfarande mycket svårare att nå toppen som kvinna, då tanken att en kvinna inte är intresserad av makt fortfarande lever kvar i samhället.

19. Irina februari 27, 2010 kl. 19:59

Ok, om vi nu ska generalisera så är männen bättre på att nätverka och få saker och ting gjorda istället för att diskutera sönder hela grejen och försöka göra alla nöjda. Kvinnorna förlorar väldigt mycket auktoritet genom sin ovana att beklaga sig och bli upprörda så fort någon annan använder armbågen för att ta för sig. Och sen undrar de varför männen tycker att det är enklare och bekvämare att samarbeta med andra män istället för någon som ställer till med en scen varje gång det krisar…

Orsaken till att männen är bättre på att skaffa sig det de vill ha ligger såklart i uppfostran. En söt liten tjej behöver sällan göra något själv, hon lär sig manipulera omgivningen med skratt och gråt. En kille har inte alls samma förutsättning, hans enda chans att få det han vill ha är att TA det.

… och då kommer vi till det intressanta. Vem är det som uppfostrar barnen? Jo, mammorna! Det är alltså kvinnorna som har den största makten. Så hur kan vi då skylla på någon annan om samhället inte ser ut som vi vill?

20. Konrad mars 1, 2010 kl. 16:30

Ira, är du säker pa att kvinnan skall sitta med utsikt över restaurangen?
Vanligtvis skall kvinnan sitta pa stolen som kyparen drar ut at henne, vilken oftast är den med mindre utsikt. Sa kan mannen sköta beställningar och kommunikation med kyparen och ta hand om räkningen (sköts av personen som inte sitter med ryggen mot kyparens tillhall).

21. Konrad mars 1, 2010 kl. 16:42

Haller med Ira om feminism (sorry Heidi, men du är säkter inte överraskad).

I de länder och företag jag jobbat har vi haft kvinnor i ledande positioner för att de var bra pa det de gjorde. Orsaken till att vi inte har manga är att det inte finns manga kandidater. Alla kvinnor (4st) som inte har strätat emot har gjort karriär (manga män är ocksa nöjda med vad de gör och vill inte ga frammat).

Rent statistiskt har man som kvinna betydligt bättre chanser att stiga i företaget om man ser pa antalet med potential och antalet som far chancen att prova pa högre positioner. (nästan 100% för kvinnor, 30-50% för män – igen i de företag jag känner).

Jag är helt för jämlikhet och emot feminism, sovinism etc. Speciellt i norden, där det faktiskt är ganska jämlikt redan…

22. Heidi mars 1, 2010 kl. 19:48

På många ställen är situationen riktigt bra, alltid trevligt att höra om sådant. Don’t fix it if it isn’t broken :)

23. Irina mars 1, 2010 kl. 20:23

Det gäller även väckarklockor, Konrad! ;-)

Ang. var damen sitter på restauran är det med bästa utsikten enligt det jag har lärt mig och de källor jag hittat på nätet. Men det är möjligt att det finns andra tolkningar.

Vad tycker du? Lämna gärna en kommentar!

Heter: Irina (eller Ирина i original). Bor: i Stockholm men kommunicerar även med finlandssvenskar, ryssar och de som kan engelska. Är: ego chic och svag för intressanta människor, krämig latte och lyxiga prylar. Anhängare av: sunt förnuft och attraktionslagen. Gillar: att följa spontana infall, skriva & knacka kod, bryta mot jantelagen och umgås med likasinnade. Läser: Lifestyle, chic lit och deckare varvade med psykologi, filosofi och kvantfysik. Bloggar: om vardagens höjdpunkter, stadens nöjen och livets mysterier. »

Attraktionslagen (bekant från The Secret) förklarad enkelt, tydligt och rakt på sak.

Gilla Attraktionslagen på Facebook för uppdateringar.

Feedback

Glada kommentarer blingade med smileys är fullt tillräckligt...

... men vill du visa uppskattning i form av "lattecash" så går det att göra via PayPal här. :-) Tack!

Här hittar du andra guider jag har skrivit. Ibland som svar på läsarfrågor, ibland som svar på mina egna.

Kost & hälsa

Internationellt

Annat intressant