Puh! Är korsögd av att ha stirrat på skärmen för länge. Gjorde först klart pappersarbetet för firman (fanns lite mer att bokföra än jag trodde) och sen rensade jag upp i Firefox där det samlat sig irriterande många okategoriserade bokmärken.

Herregud, hur mycket surfar jag egentligen? Hittade allt från senaste Word Press -hacks och regler för HTML5 & CSS3 (stordreglar över de nya pseudo-classerna!) till nya sminkrecensioner, bloggar, tidningsartiklar och butikslänkar.

Kan i egenskap av ordningskonsult tipsa om att man gör smartast i att ”lager på lager -rensa”. När det gäller Firefox innebär det att man skapar några tillfälliga mappar för de vanligast förekommande ämneskategorierna i kaoset och föser in allt som går dit. Jag fick in det mesta i följande: ”Word Press (temp)”, ”Smink (temp)”, ”XHTML & CSS (temp)” och ”Photoshop (temp)”. Känns genast mycket luftigare.

Nu kan jag rensa upp en provisorisk mapp åt gången vilket gör jobbet psykologiskt lättare. För övrigt gäller samma system som jag beskrev tidigare. Ska man spara något vill man ju hitta det senare.

Jag är världens trevligaste kund. Igår råkade tjejen på Nordea göra ett uttag istället för en insättning och verkade allmänt distraherad av allt annat än mig. Jag log överseende och lät henne fixa problemet i lugn och ro utan så mycket som en rynka i pannan.

När kassörskan på Hemköp som vanligt glömde att hälsa och säga varsågod sa jag tack i alla fall och fyrade av ett leende. Och när tanterna på postkonteret tar ett år på sig att lyfta skallen och börja betjäna en står jag tålmodigt och väntar utan att säga det som egentligen borde sägas.

I pick my battles… Men det finns en situation som får mig att se rött varenda gång och utan undantag – när någon häller över latten jag klagar på i ett annat glas och räcker tillbaka åt mig.

De på Wayne’s Coffee i Akademibokhandeln tror av någon anledning att en latte macchiato görs på dubbel espresso (vilket är bullshit). Jag glömde bort det här idag och fick självklart en vanlig stark. Och när jag bad om att få en svagare hällde tjejen över min befintliga i en större mugg och fyllde på med varm mjölk. Skummet blev helt förstört!

But wait, there’s more… som de säger i TV Shop. Det absolut värsta är att jag av någon anledning inte orkade tvinga henne göra en ny (pga. av lång kö). Sitter och stör mig på det nu. Måste läsa det där jag skrev om att förlåta sig själv… Lovar att det aldrig kommer att hända igen!

Jag älskar min säng! Dels så är det sommar året runt där och nu hittar jag dessutom Al Pacino, lyxvodka och Dubai på kudden. :-)

Morning, alla! Nu ska jag åka in till stan och träffa Ritah, lovade att låna ut en bok åt henne (mycket ovanligt, jag är jätterädd om mina böcker). Och sen ska jag försöka hitta kuvert i storlek A4 med klisterremsa på baksidan. Är bortskämd och ratade alla ”vanliga” jag tittade på igår men börjar misstänka att lyxvarianten har blivit utrotad. Är det lågkonjans fel?

För övrigt händer inget speciellt, i alla fall inget jag vågar skriva om här i bloggen. Bakom kulisserna händer det saker hela tiden och förr eller senare kommer det självklart att hamna här i någon form.

Jag är en sån som sällan avslöjar något innan jag uppnått resultat men brukar ibland lätta på trycket genom att skriva kryptiska meddelanden på Twitter / Bloggy. Skarpögda läsare som känner mig jättebra har alltså chansen att lägga ihop två och två samtidigt som jag officiellt föredrar att maskera mig med en egen version av ett Mona Lisa -smajl och låtsas att livet är tråkigt. (Ibland är det faktiskt så tråkigt som det står, men inte nu.)

Ha en jättetrevlig onsdag! Och håll ögonen på bloggen tretiden så ska ni få läsa en case study av lycka. Jag har placerat förstoringsglaset över en person som har inspirerat och gjort mig glad hela vintern. :-)

Vill ni veta exakt hur det känns när alla bitarna faller på plats och man vaknar upp i sin drömvardag? Klicka här och läs vad min fina bloggkollega Solli skriver om sin Paris -flytt. Jag börjar le stort varje gång jag besöker hennes blogg nuförtiden. Varenda stavelse andas livsglädje och man kan nästan se det rosa molnet hon flyter fram på. :-)

Sedan jag börjat jobba på Ladurée, flyttat till min lägenhet och börjat känna mig hemma i Paris så har jag levt på ett lyckorus! Är så glad att jag måste tvinga mig själv att gå och lägga mig på kvällarna, men väl i sängen ligger jag och tänker på mitt liv här som jag njuter av varje dag. Det är helt fantastiskt!

Solli är ett skolboksexempel på hur det går när man inte låter tvivel och oro stå i vägen för sina drömmar. Att hon lever som hon gör idag är INTE en tillfällighet och man kan säga att hennes utgångsläge var svårare än många andras – hon var nämligen nöjd med tillvaron redan innan hon flyttade till Paris. När hon bodde här i Stockholm hade hon allt: ett bra jobb, goda vänner, egen bostadsrätt, intressanta fritidsintressen…

Att våga bryta upp från allt detta bara för att man vill ha ännu mer kräver mer mod än att gå vidare från ett läge där man inte har något att förlora. Och precis som de flesta andra drömmare hade hon ingen aning om exakt hur allt skulle ordna sig. Skillnaden är att hon struntade i det och fokuserade stenhårt på att få det hon ville ha i alla fall.

Minns ni när Solli och jag träffades i början av december? Då berättade hon att hon flyttar till Paris i januari – trots att hon varken har något jobb eller bostad där. Det enda hon visste var att hon ville bo och studera där, resten fick helt enkelt ordna sig. That’s the spirit!

Så fort hon hade bestämt sig började det hända saker. Hon hittade en perfekt hyresgäst att hyra ut sin Stockholmslägenhet åt (en fransman som ville bo i Stockholm!). Sen visade det sig att hennes systers kompis kände någon som eventuellt kunde ordna boendet i Paris.

Solli hann knappt bo två dagar på svenska studenthemmet innan hon fick hyra en lägenhet mitt i centrala Paris granne med Pantheon och Sorbonne (som hon ska studera franska på). En lägenhet som dessutom bjöd på det ultimata sammanträffandet (vet inte varför jag är förvånad egentligen): två likadana koppar som hon hade önskat sig efter att ha sett dem på Saturnus här i Stockholm.

Inte nog med det. Trots att Solli knappt kunde någon franska fick hon jobb på lyxkonditoriet Ladurée som hon nu stortrivs på. Som följd hamnar obegränsade mängder smarriga bakelser i hennes mage helt gratis samtidigt som lägenheten hon bor i ligger på översta våningen (vilket hon förutspådde på skoj redan när vi satt på Grand). Inga problem med att motionera bort kolhydraterna alltså. Mingelsällskap och snygga, franska beundrare är inte heller en bristvara. Livet leker på ett sätt det aldrig hade gjort om hon hade begränsat sig och inte vågat backa upp sin dröm genom att ta första steget rakt ut i det okända.

Allt det här är möjligt för precis varenda en av oss andra också.

Hemligheten till att förverkliga sina drömmar ligger i att man bestämmer sig för att skaffa det man vill ha INNAN man börjar grubbla på praktiska detaljer. Ifrågasätt aldrig om det är möjligt att få som ni vill – förutsätt att det är självklart och låt möjligheterna komma till er. (Självklart måste man tro på det man önskar sig, att kasta sig ner från hustaket i hopp om att det växer ut vingar på en är inte att rekommendera.)

Bästa motsvarigheten rent praktiskt är sättet man kör bil på i stadstrafik under rusningstid. Man bestämmer sig nämligen för att byta till grannfilen oberoende av att denna är upptagen av andra bilar. Man börjar helt enkelt blinka och visar på så sätt sin avsikt för andra bilister. Det finns alltid någon som släpper in en! Hade man istället väntat på att det uppstår en lucka skulle man få sitta där i en evighet.

Allt börjar alltså med en avsikt och det är denna avsikt som skapar möjligheter, inte tvärtom. Bra att veta, eller hur? :-)

Ha ha, här kommer min egen version av att ”ta steget ut i det okända” och göra något som känns jobbigt.

Satt för två timmar sen här vid datorn och skulle börja fixa på Torbjörns blivande webbsida, men det enda jag kunde tänka på var choklad. :-) Tyvärr har jag förbjudit mig själv att äta sån eftersom jag får utslag av den (det är HELT säkert, har verkligen försökt låtsas att det beror på annat men kan inte blunda för sanningen längre). Och annat godis kommer inte på fråga, för mycket socker.

Tvingade ut mig själv trots att det är kallt, mörkt och snöigt ute. Beslöt att åka över till Fältöversten fastän jag inte hade en aning om vad jag skulle köpa. Vilken tur! Besöket resulterade i följande:

• Perfekta slit-och-släng promenadskor till sommaren inspanade på Crispin. Jag vägrar powerwalka i annat än ballerinor och ingen fotergonomiexpert i världen kan få mig på andra tankar. (Mina fötter hälsar att de mår utmärkt.) Crispin höll på att stänga men jag ska absolut ta en närmare titt på de här så fort jag hinner.

• Upptäckten att mina älskade Ostdaler är tillbaka på Sabis. De försvann för ett år sen och jag har saknat dem hela den här tiden. De fanns bara med vitlök nu men jag lade in ett önskemål om naturella.

• Hittade Fruitus -bars som jag kan äta till teet ikväll (inte alla på en gång, men det är en dag i morgon också). Hur kunde jag glömma att de fanns? De är ett bra mellanting mellan choklad och godis och dessutom ekologiska, tillsatsfria och jättegoda.

• Ny Palmolive -duschtvål. Jag kanske börjar gilla mig själv ännu mer om jag doftar kiwi. ;-)

Slutsats: det lönade sig att lyfta från stolen. Har nu kokat te och satt tänderna i äppelbaren… Dags att låta kreativiteten flöda.