Alltså, ni skulle ha sett mig igår! Klockan var runt åtta på kvällen och jag befann mig en nervsynaps ifrån koma som följd av akut sömnbrist och en heldag på jobbet. Slog mig äntligen ner med lite mat för att avrunda med Glamour innan jag äntligen kunde krypa ner i sängen i bästa Törnrosa -stil (minus prinsen som bara skulle ha varit till besvär i det läget). Vände blad i kalendern fortfarande med ett öga på Ridge (allvarligt, HUR kan man ha en sån käke?)… och satte laxen i halsen.

Av alla dumma, opraktiska och rent ut sagt vansinniga påhitt har någon bestämt att just denna februari bara ska ha 28 dagar! Och inte nog med det, den sista av dem ska listigt nog infalla på en söndag så att man garanterat don’t see it coming. Crap i kvadrat!

Slutade med att jag satt uppe till två och gjorde allt som skulle vara klart före mars. Att Torbjörn varit sjuk och dessutom har en småcharmig (NOT!) vana att spara allt till sista minuten gjorde inte saken bättre. Var vid ett tillfälle inloggad på fyra banker samtidigt… Konstaterade igen att Skandias s. k. säkerhetssystem är lika analt som den ”barnsäkra” skruvkorken på vissa tvättmedel som blivit bannlysta från mitt hem av precis den anledningen. Skandia kommer snart att hamna i deras sällskap med alla sina certifikat instoppade där solen aldrig skiner, sanna mina ord!

Men nu är det alltså mars och ingen kan vara gladare än jag. Fattar bara inte varför snön virvlar ner och jag fortfarande inte kan rusa ut halvnaken. Det är VÅR ju! Jag vill rulla i gröngräset och värma mig på sköna solstrålar. Give it to me. Now! :-)

Har pratat i telefon med hela världen känns det som.

• Albin är på väg hit till Stockholm med flickvännen och barnen. Jag blev ombedd att kolla upp lämpliga butiker som saluför ”rockiga kläder – med dödsskallar och sånt.” Jaha, då kan vi glömma Maruschka och Karen Millen med en gång… Någon som har andra förslag?
• Olga har hittat en ny pärla bland Helsingfors femstjärniga uteställen, det nya hotellet Haven. Fick precis ett överlyckligt SMS av henne, fullt av utropstecken och med orden ”livet är fantastiskt!” på slutet. Herregud, låter som Grand på steroider. :-)
• Torbjörns syster ville höra min åsikt om barnuppfostran (yes, trots att jag inte har några själv) och hur man hanterar vuxna som mentalt inte kommit längre än till trotsåldern. Ni kan säkert gissa vad svaret blev. Alla barn, stora som små, mår bra av tydliga regler.
• Torbjörn uttryckte några starka åsikter angående sin nya firmabil och personen som har beställt den. Jag kunde inte ha formulerat det bättre själv, han är imponerande verbalt begåvad när han är frustrerad. Och minst lika duktig på att få som han vill genom alternativa metoder… he he.
• Konrad berättade att renoveringen av deras nya hus har kommit igång och vad hela kalaset kommer att kosta. Jag flämtade till så högt att de som stod bredvid mig i tunnelbanan kastade en blick på nödbromsen.

Nu är det pappas tur. Orkar inte svara på hans mail för det går fortare att prata ryska än att skriva det. I alla fall om man inte har ett kyrilliskt tangentbord… eller en aning om vad hans problem med flashspelaren beror på. Tänker inte ta reda på det heller, inte innan han gått med på att rensa ut i deras sovrum tillsammans med mig. Lena klagar på att hans prylöverflöd ger henne mardrömmar och jag kan verkligen förstå varför. Vilken tur att hon har mig som styvdotter! ;-)

Med risk för att låta som en reklamfilm: ni som inte ännu testat Vanish, gör det! Tvättade min vita jacka förra veckan och konstaterade missnöjt att smutsen runt ärmarna inte hade lossnat. Det finns inget vidrigare än vita kläder med smutsränder, hela idén med vitt är ju att ge ett fräscht, prydligt och lyxigt intryck.

Bestämde mig för att tvätta om och kom plötsligt ihåg att jag hade använt Vanish på något plagg för länge sen, med jättebra resultat. Åkte över till Hemköp där jag till min glädje upptäckte att jag nu inte ens behöver blanda pulver med vatten för att förbehandla – Vanish finns i gelform. :-)

Jackan blev som ny! Finns inte ett spår av smuts någonstans. Testade precis att tvätta en gammal, vit badrock som blivit missfärgad av hårtoning. Det funkade också, blev bara ett par svaga fläckar kvar. Kan bero på att jag inte förbehandlade innan jag slängde in badrocken och tvättbollen i maskinen. Och självklart på att de här fläckarna är över ett år gamla och att badrocken blivit tvättat flera gånger efter deras uppkomst.

Ni som vill testa, så här gjorde jag med jackan: hällde lite Vanish Oxi Action Gel på en tvättsvamp och gned in de nedsmutsade områdena (man behöver inte vänta längre än max fem minuter), stoppade in jackan plus en tvättboll med 35 ml Vanish i maskinen, hällde i tvättmedel som vanligt och tvättade på 40 °C. Känner mig som Martha Stewart nu. :-)

PS. Ni har väl inte glömt QC -sprayen?

Sitter på Mocco (Blondinbellas och Mogis favvofik) och känner mig fruktansvärt rastlös. Om det finns någon jag hatar så är det att inte veta vad jag ska göra. Alltså inte i betydelsen av att jag är uttråkad utan så att jag inte vet vad mer jag personligen kan göra för att komma närmare det jag vill ha – eller försnabba de processer som jag redan satt i rullning. Superfrustrerande!

När jag befinner mig i det här tillståndet brukar jag avreagera mig genom att fixa andra saker som irriterar mig. T. ex. blir jag varje gång jag skriver ett inlägg störd på att textrutan i WordPress är så liten. Varför går det inte att dra ut den på höjden så man får bättre överblick? Ska se om jag hittar något instick som löser problemet. Och så undrar jag varför jag hela tiden blir utloggad från Twitter. Är mina datorer allergiska mot deras cookies?

För er som inte är bekanta med Mocco kan jag meddela att latten här kunde göras bättre (något som inte reflekterar på prissättningen), däremot får ni inte missa deras fina champagnete med jordgubbar, grädde, blåklint och solrosblomma. Doftar gudomligt och passar perfekt till alla smarriga bakelserna (som jag självklart låter bli av helt andra skäl än att de inte skulle vara goda).

Nu när jag är i farten med att ändra på sånt som irriterar… vad ska vi med Deichmann till egentligen? Jag fördrar kvalitet framför lågpris. Så här borde det se ut när man står utanför NK och tittar på huset mittemot:

Erkänn att ni hellre skulle gå hit…

… och köpa såna här skor:

Och varför sluta där? Ge oss Victoria’s Secret istället för H&M, Pottery Barn istället för IKEA och Sephora istället för Kicks!

He he, märks det att jag är rastlös? ;-)

Jag har slarvat med grönsakerna på senaste tiden och så här på våren är det ju extra viktigt att få i sig alla vitaminer kroppen behöver. Var så stressad igår att jag mot bättre vetande grabbade en tub Multiplex -brustabletter från butikshyllan. Utan att läsa på baksidan.

Slängde ner en tablett i vattenglaset i morse och fick en svag déjà vu -känsla så fort jag såg resultatet efter att den brusat klart. Började av någon anledning tänka på sugrör och födelsedagskalas… Helmysko. Men man kan inte förstå sig på allt. Smakade…

Wtf?! Jag som inte har druckit Sprite på tio år får plötsligt värsta sockerchocken av en hälsodryck! Lät avloppet avnjuta resten.

Hur kan en produkt som säljs i hälsokosthyllan innehålla maltodextrin, arom, natriumcyklamat, natriumsackarin och sorbitol (och i rätt stora mängder av smaken att döma)? Förväntas jag tro att min kropp bara reagerar på C-vitaminerna men ignorera kemikalierna? Enligt vilken logik?

Skyller på tillfällig sinnesförvirring. Alla ämnen ska intas i naturlig form. Idag blir det broccoli och lax.