Gah! Var precis med om en tråkig torsdag! Vart är världen på väg?

Drog på mig strumpbyxor istället för stay-ups och vågade mig ut trots att vädret är ungefär som igår. Konstigt nog tycks man inte bli belönad för sånt hjältemod för det var urtråkigt ute på stan. Tom. ett glas Tropicana hade känts som ett äventyr jämfört med kvällens ”mingel”.

Sturehof: halvtomt och dödstråkigt.
Teatergrillen: halvfullt och dödstråkigt.
Bistro Jarl: knökfullt och dödstråkigt. Blev trampad på tårna av Christer Gardell, bless his heart. (Konstigt sammanträffande med tanke på att hans Cevian äger aktier i Lindex där jag panikköpte strumpbyxorna tidigare idag…)
Grand: öde och dödstråkigt.

Bartendrarna på det sistnämnda stället upplyste mig om att jag borde ha kommit en timme tidigare. Då var det tydligen världens hålligång och stämningen var i topp. Nice! Alltid kul att veta vad man missat.

Slog mig ner vid baren (hörde nästan hur det ekade trots pianistens entusiastiska tolkning av Stevie Wonder) och beställde in en kopp varm choklad för att nyktra till efter allt vin som möjliggjorde vistelse på Bistro utan att falla i sömnkoma.

Hann knappt stoppa chokladbiten i munnen innan stolen bredvid mig blev påsatt (sorry, är fortfarande full) av en pratglad Stockholmare på besök från Korea där han ”omsätter miljarder” i sin logistikbusiness. Hjälpte inte. Gäspade med munnen stängd trots allt fascinerande prat om miljarderna vilket bara kan betyda en sak: att det är dags att byta dag.

Enda ljuspunkten är dessa fina blommor inne på toaletten. Och en bekant nuna i spegeln. :-)

And that’s it. Gör ett nytt försök till ett lyckligt liv i morgon.

PS. Mamma, vad är det här för blommor? Måste veta vad jag ska önska mig!