Klarar inte av att räkna till hundra
God morgon, alla! Gårdagen bara försvann, vet inte riktigt vad jag gjorde förutom att jag avslutade kvällen med att träffa Ritah för lite te på Wienerkonditoriet där vi blev sittande i flera timmar innan jag till slut kom hem och kröp i säng. Har inte ens några foton att visa.
Jag brukar kalla Ritah min andliga konsult och det beror självklart på att hon kan så mycket om numerologi, astrologi, feng shui, attraktionslagen och annat ”övernaturligt”. Igår berättade hon ett par historier om vad hennes bekanta har lyckats åstadkomma med hjälp av meditation och det är minst sagt häpnadsväckande.
Ha ha, att jag själv skulle lyckas försätta mig i alfasömn och möblera om i fjärde dimensionen känns väldigt avlägset just nu. Gjorde ett antal tappra försök igår när jag låg i sängen och skulle sova. Idén var att räkna till hundra för att därefter koncentrera sig på något man vill ha och som redan ”har hänt”. Så här gick det:
… tjugo, tjugoett, tjugotvå… Crap! Stängde jag av spisen? (lyfter skallen, kikar ut i köket)… tjugotre… … femtioett, femtiotvå… Åh, DEN boken måste jag absolut köpa! (märker plötsligt att jag har tänkt på Adlibris i över en minut) … femtiotre… … …sextiosex, sextiosju… Men varför gör den där personen så egentligen? Jag borde kanske säga något (upptäcker att jag de senaste minuterna har bollat repliker istället för rabblat siffror)… Oj, då! … sextio… Ehh, var blev jag? … sextionio, sjuttio… … …åttiofem… Men hur gör jag på fredag? Då krockar ju programmet. Borde man byta bort den arbetsturen så att det blir mer tid över till… … … Dammit!!!

Oh. My. God! Jag har garanterat adhd för hur ska man annars förklara att en person inte lyckas koncentrera sig på uppräkning från ett till hundra varefter hon håller en enkel tanke i huvudet utan att flyta iväg till allt möjligt annat ovidkommande? Och som om inte det var nog – jag SOMNADE innan jag hann försöka en gång till.
Tänker öva tills jag klarar det här. Pinsamt!





5 kommentarer
1. Casia
mars 8, 2010 kl. 20:01
Hehe, jag är precis likadan… Dvs ligger och tänker att nu måste jag bloody mig sova. Funkar i en sekund sådär. Sen börjar tankarna leva sitt eget liv – I have no control! Tror att jag somnar av ren utmattning efter några timmar eller nåt. KRAM
2. Irina
mars 9, 2010 kl. 1:18
Ja, för det finns ju så mycket att tänka på! Och så ligger man alltså där och har det perfekta tillfället. Men ändå… att inte kunna hålla kvar en tanke längre än några sekunder är ju helt sjukt. Måste öva!
3. Cia
mars 9, 2010 kl. 14:44
Jag är hopplös på att somna. Jag styrs förfärligt av det där sömntåget. Det vägrar dessutom att byta till min tidtabell.
Vem med har den lokföraren egentligen att ta hänsyn till? Jag bara frågar!
4. Irina
mars 9, 2010 kl. 17:06
Hjälper att stiga upp med väckarklocka. Första dagen har man vanligtvis bara hunnit sova tre-fyra timmar men därefter går det desto bättre. Testat med gott resultat. ;-)
5. Cia
mars 9, 2010 kl. 21:20
Hjälper inte alls för min del… Jag har en dygnsrytm som inte stämmer med dygnet. Visst blir jag trött på dagen men sedan när det är dags att lägga sig så kommer inte tåget i alla fall. Spelar ingen roll om det bara blev 4 timmar kvällen innan.