Beklagar att uppdateringen blir lite hackig, just nu händer det väldigt mycket som kräver min tid och uppmärksamhet och det värsta är att det som händer inte går att blogga om så detaljrikt som jag skulle vilja. Har försökt författa något åt er tidigare idag men fick censurera texten irriterande mycket och beslöt till slut att ta en promenad istället.

Åh, vad skönt det vore om man var anonym och inte behövde tänka på vad man skrev! Fast sånt bloggande har självklart även nackdelar (inga ego-pics) så jag är egentligen nöjd med situationen precis som den är.

I morgon blir det minst lika hektiskt. Måste så fort jag vaknat rätta till en liten (läs: HUGE!) blunder som jag gjorde idag. Torbjörn har överraskande mycket förståelse och humor, jag hade i hans ställe dunkat min skalle i väggen… Well, det kan jag ju göra själv. Men det gör säkert större nytta att helt enkelt korrigera det man gjort fel och inte upprepa samma misstag i framtiden.

Det är verkligen fascinerande… det här med hur avspänt man hanterar vissa saker som gör andra osäkra och hur svårt man kan ha för sånt som är självklart för dem. T. ex. allt som har att göra med människorelationer är piece of cake för mig. Jag skulle säkert kunna prata ner någon självmordskandidat från taket utan att bli det minsta nervös över att hålla en annans människas liv i mina händer. Däremot beter jag mig som en virrig höna om jag t. ex. ska förhandla fram businessdeals där det gäller att tänka en sak, säga en annan och skriva en tredje. Har inget att göra med det som hände idag, men det är ett bra exempel.

Det smartaste man kan göra är att känna till sina svagheter lika bra som sina styrkor och outsourca det man är dålig på åt proffsen. Människor som kompletterar en är värda sin vikt i guld! Tyvärr har man inte alltid den möjligheten och då konfronteras man med sina mindre avundsvärda sidor precis som jag gjorde idag.

Ska försöka bedöva mig med någon serie och sen sova lite innan det är dags att skämma ut sig inför några personer som får hjälpa mig. Hoppas att ni har det bra. Något spännande som händer? Share! :-)

Har tillbringat morgonen med fingrarna på tangentbordet och två telefoner tryckta mot örat. Känner mig som en skållad råtta i ett hamsterhjul. Det är garanterat så här det är att jobba på McDonald’s under rusningstid! Eller på börsen. HUR kan människor söka jobb där frivilligt? Gillar de att ha hjärtklappning, andnöd och kallsvett rinnande längs ryggraden?

På plussidan kan jag meddela att stress är världens bästa bantningskur. Märkte precis att jag blivit av med två pestiga kilon som inte velat lämna magen på hela hösten, trots alla mina ihärdiga försök. Nu är de som bortblåsta. Yey! :-)

Ni som känner mig privat undrar kanske ifall det finns anledning att börja oroa sig. Svaret är: nej. Det jag håller på med nu är självvalt och beror på att jag vägrar acceptera second best. Och då blir priset självklart mycket högre – både i tid, pengar och nerver. Vill fortfarande vara lite hemlighetsfull med detaljerna men avslöjar mer så fort jag kan.

Oh my god, klockan är redan elva! Vad har hänt med mina sovmorgnar när det klockslaget innebar uppstigning istället för lunchpaus? Ska försöka hitta något i kylskåpet (ehhh… hade varit enklare om något kommit ihåg att handla igår) och så ska jag åka över till Tjejzonen för att omsätta mitt volontärskap i praktiken. Får garanterat perspektiv på mina egna ”problem” när jag blir påmind om att det finns tonåringar som står inför mycket större beslut än jag själv.

Dagens program blev lite blandat. Morgonen var, som sagt, helstressig men ledde i alla fall till att jag lyckades göra gårdagens dumma misstag ogjort. Inte alltid man har den lyxen…

På eftermiddagen begav jag mig till Kungsholmen där Tjejzonens lokal ligger. Som ni vet är jag nu en av deras volontärer vilket i mitt fall innebär att jag blivit tilldelad en ung tjej i behov av någon som lyssnar och stöder henne under en jobbig period i livet. Träffade min nya ”lillasyster” idag och vet redan nu att det kommer att funka jättebra. Vi satt och pratade i 45 minuter och fick jättebra kontakt. Ska träffas igen om två veckor.

På väg hem insåg jag plötsligt att det är vår. På riktigt! Det är +5°C och de flesta gatorna i innerstan är helt snöfria. Kunde inte förmå mig till att kliva på tunnelbanan trots att jag hade höga klackar utan gick istället hela vägen från City till Söder. Årets första mini-powerwalk. Så skönt! :-)

Hemma började telefonen och mailen gå heta igen. Albin, Magnus, Torbjörn… you name it. Albin kryssar över tillsammans med familjen och vi kommer att träffas här i stan på fredagen. Magnus har varit och är till extremt stort stöd och nytta för mig nu när mitt liv handlar om mer papperskrig än jag någonsin vill vara med om igen. Och Torbjörn, han hälsar på cheferna i Tyskland och kommer upp till Stockholm på lördag kväll tillsammans med sin nya firmabil.

Ha ha, lördagens program är redan spikat: vi kommer att fylla i ett komplicerat formulär så att alla nya produkter i företaget äntligen får en EAN-kod. Och så ska vi skruva isär min stora bokhylla så att den är redo för flytt. (Flytten är en historia för sig och den återkommer jag till så fort jag har detaljerna klara – det är de som utgör 99% av stressen just nu.) Önskar verkligen att vi kunde ta det lugnt istället för att vara så här praktiska och duktiga men det finns en tid och en plats för allt. Just nu är det full fart som gäller.

Hur mår ni andra? Hoppas att ni haft tid att njuta av solen. Om inte – make time! Man jobbar effektivare efter en promenad. :-)

Uppdateringen är fortfarande dålig, I know. Är för sömnig för att skriva smarta saker helt enkelt. Och så finns det så mycket viktigt att göra just nu.

Ha ha, idag blev jag påmind om exakt hur dåligt lokalsinne jag har. Försökte hitta Skattekontoret på Söder. Har varit där två gånger tidigare (fast det var för ett år sen…). Är HELT säker på att jag gick åt rätt håll från torget vid Medis men hamnade istället på Götgatan. Försökte en gång till och ser nu (på kartan) att jag stod precis på baksidan av Skatteverkets byggnad när jag gav upp. Man kan inte annat än förfasa sig.

Konstigt, sånt här händer aldrig på Östermalm… Kolla, ”hittade” (hade varit läge för läkarbesök annars) Östermalmstorg under min promenad och upptäckte att det nya Åhléns är så gott som klart för invigning. Personalen har redan börjat plocka upp varor i hyllorna. Synd att det inte kunde vara något helt nytt varuhus istället för ytterligare ett Åhléns men kul att få torget uppfräschat i alla fall.

Vad som händer just nu är följande: var för nervös för att äta i början av dagen men har till slut fått i mig lite mat. Kokade favvosoppan och tvingade i mig lite bröd. (Ok, sanningen är att jag slukade både brödet och soppan eftersom jag aldrig har problem med maten när den väl står framför mig.)

Efter middagen släpade jag ner en massa banankartonger från vinden och fyllde dem med innehållet i bokhyllan. Nu kan Torbjörn skruva hyllan i bitar så jag slipper spara det till sista minuten. Övriga detaljer om flytten är fortfarande icke-publiceringsbara (den befinner sig i skedet där det finns potential till ett fantastiskt resultat eller så går det käpprakt åt h-te) men ni får veta så fort jag vet… :-)

Åh, vad kul det var att träffa Albin! Vi började kramas och hoppa runt som galningar så fort vi fick syn på varandra utanför Åhléns tiotiden i morse. :-) Albin var ute och Silja -kryssade med familjen (= sina två barn + den nya tjejen och hennes son) så de gick självklart i land för att Stockholmsshoppa och träffa mig.

Ni som inte har hängt med från början: Albin är min storebror, inte rent biologiskt men in every other way that counts. Vi växte upp på samma ort i Finland och blev vänner samma år som jag började gymnasiet. Jag tillbringade otaliga håltimmar och kvällar hemma hos honom och lärde mig viktiga saker som att a) Elvis är king 4-ever, b) jag aldrig någonsin mer vill dricka så mycket att jag spyr (hände EN gång!), c) alla sår på Albin läker fortare än på en hund (han kvaddade sin första bil men fick bara några tuffa ärr som minne), d) biljard är jättekul och att den som övar ibland kan vinna proffsen.

Under mitt sista år på gymnasiet flyttade jag till en annan stad för att bo tillsammans med min dåvarande kille (och testa livet som förlovad). Albin flyttade också ihop med sin tjej och så tappade vi kontakten, något vi båda ångrar. Som tur är hittade jag honom på Facebook för två år sen och nu kommer vi aldrig att släppa varandra ur sikte igen! :-)

Men tillbaka till dagens ”turistträff”…

Sanna, Albins tjej, kunde inte ett ord svenska och jag blev igen medveten om att mitt liv på den här sidan av vattenpölen inte bidrar till att upprätthålla de blygsamma finskakunskaper jag har. Mina tappra försök till kommunikation på hennes modersmål ledde visserligen till önskat resultat men lät så plågsamt hackiga att jag lät Albin och barnen översätta från svenska istället.

Ett Stockholmsbesök med barn minus BR Leksaker existerar inte. Jag ledde genast sällskapet till Gallerian där vi hällde i oss koffein (Sanna dricker vaniljlatte!) på Hamngatan Stories för att orka med det som följde, en invasion av leksaksparadiset.

Jag kan lova er att hälften av dem som skaffar barn bara gör det som förevändning till att leka med allt de inte fick (i tillräckligt stort antal) när de själva var små! ;-) Jag har en tendens att fastna vid hyllan med Barbie -dockor och Lundby -hus oroväckande länge. Och ser jag Kitty -böcker så är min initialreaktion att köpa dem alla.

När vi till slut lyckades slita loss alla små fingrar från plastbitar med svärd, släggor, tentakler och huggtänder fortsatte vi mot Hötorget. På Sergelgatan ligger butiken Venine. Den säljer Ed Hardy -kläder (fick jag veta när jag googlade runt i syfte att hitta ställen anpassade efter besökarnas smak) och jag har aldrig sett en lyckligare min än Sannas när jag pekade ut den för henne. Hon och Albins dotter försvann in fortare än jag hann säga ”dödsskalle” och vi andra slog oss ner på ett café next door.

Vilket fynd! Jag har aldrig besökt Café Bellman tidigare (turiststråk hör inte till mina favoriter) men jag kommer garanterat att göra det igen. Deras latte var utmärkt och det bästa av allt är att man kan gå uppför trapporna och sätta sig med utsikt över hela lokalen samtidigt som man har perfekt arbetsro ifall man vill blogga, mejla eller bara prata med någon kompis.

Jag och Albin fick äntligen tillfälle att catch up och berätta hur dagsläget ser ut för oss båda. Tyvärr har jag inget foto på oss tillsammans men här har ni ett på mig med ett faststelnat leende i nunan eftersom Albin inte klarade av att använda min kamera så att den tog en bild på de tio första försöken. ;-)

Tre kvart senare dök tjejerna äntligen upp… med en present åt Albin. Ha ha, han har nu möjlighet att svassa runt i ett par Ed Hardy boxers. Jag garvade så hårt att jag nästan ramlade nerför trappan!

På tal om kläder, så här såg han ut idag. Visst är det lite Bruce Springsteen -inspirerat att gå omkring med handskarna i bakfickan? Eller så har man för mycket skräp (nikotin) i de andra fickorna. ;-)

Anyway, det var jätteroligt att träffa alla och jag önskar verkligen att jag hunnit tillbringa mer tid med min fina big brother. Jag var tyvärr tvunget att åka till jobbet rätt snart men det här var ju bättre än inget alls. Hoppas att de får en trevlig kväll ombord på färjan i natt.

Nu måste jag lägga mig, lider fortfarande av sömnbrist och måste upp halv sju i morgon. God natt!

PS. Torbjörn ringde. Han och den nya firmabilen har redan avverkat Tyskland och Danmark. Det blir ett litet sovstopp i södra Sverige och så träffas vi här hos mig i morgon på eftermiddagen. Can hardly wait! :-)

Puh! Det är såna här dagar man åldras lika mycket som under ett år. Vaknade 6:45 efter alltför få timmar sömn, jobbade i butiken fram till fyra och blev därefter hemkörd av Torbjörn som väntade på parkeringen. Efter en kort återförening (där demonstration av den nya firmabilen ingick) började vi montera isär möbler i min lägenhet. Jag ska egentligen inte flytta förrän om en månad men det är lika bra att börja i god tid.

Kom inte längre än till mitt stora kontorsskrivbord när det uppstod brist på korrekta verktyg. Tydligen hade Torbjörn haft med sig ett och annat användbart när jag flyttade hit – verktyg som självklart inte finns i den nya bilen.

Gr8! Lördagkväll – inga verktyg. Om inte… man shoppar på Lidl. De säljer nämligen ett otroligt prisvärd och högklassigt set som innehåller blocknycklar (egentligen kombinationsnycklar) i alla storlekar man kan tänkas behöva. Jag kallade dem skiftnycklar först men Torbjörn har förbättrat min allmänbildning och jag kan nu både hantera muttrar och prata med dem så de förstår.

Nu är allt som skulle göras gjort och vi ska äntligen äta något. Sen gäller det att somna så smärtfritt som möjligt. Grannarna har fest (någon som är överraskad?), madrassen på golvet är inte riktigt lika skön att ligga på som när den var i sängen och jag ska upp 6:45 igen (inget man vill tänka på när man MÅSTE somna i tid). Men jag är glad i alla fall. What else is there? :-)