Åh, nu hittade jag en bra förebild att försöka efterlikna – en tjej med rätt längd på håret, rätt uttryck i ansiktet och dessutom med ett välstädat hem i bakgrunden (lugnet före… flyttkaoset). Sån vill jag vara! Love everything!

Ha ha, inte första gången det här händer. Jag har faktiskt på fullt allvar önskat mig lika smala lår som ”hon på bilden” bara för att i nästa sekund inse att det faktiskt är jag själv, fotad två dagar tidigare. Snacka om att få sin dröm uppfylld på sekunden. ;-)

När Olga var i tonåren och gjorde misstaget att stirra sig blind på bilder av smala Hollywood -stjärnor rådde jag henne att ta glamourfoton på sig själv och ta en titt. Att jämföra sin kropp i 3D med någon i 2D funkar helt enkelt inte, inte ens om den andra personen är oretuscherad. Rätt belysning och rätt vinkel kan göra en enorm skillnad – på gott och ont. Och även i övrigt är det ointressant hur någon annan ser ut. Att vilja bli en bättre version av sig själv, visst – men att se ut som någon annan… Blotta tanken får mig att rysa.

Om någon av er, mot förmodan, är inne på såna där tankegångar vill jag komma med ett tips som garanterat gör er lyckligare i längden. Er främsta förebild bör vara ni själva. Försök finslipa det speciella i ert utseende och er personlighet. Bli ”the original and the best” precis som Coca Cola istället för att vara en blek kopia av andra människor. Era unika drag är jättevärdefulla, det är ju bara de som skiljer er från andra. Vårda dem ömt och gör det bästa av dem!

Jag själv älskar min kurviga kropp och är därför extra noga med att inte låta den bli förstörd av förkärleken till kolhydrater. Jag är också jätterädd om näsan eftersom den är min signaturkroppsdel, även om jag kläcker ur mig en del oväntat stuff är det inte minst tack vare den som folk lägger mig på minnet. Mina framtänder är en annan favorit. Och min längd. Och mina ögonbryn. Och att jag är en brunett i själ och hjärta… And there’s more. ;-)

Vad har ni för signaturkroppsdelar och personlighetsdrag? Har ni fattat hur värdefulla de är?