Klockan närmar sig fyra… och ni kan gissa resten. Det regnade alltså inte.

Låt oss börja med fakta. Lördagen är en totalt värdelös partydag och jag kommer i framtiden att göra vad som helst annat än att hänga i baren den här tiden på veckan. Orsaken till att jag säger detta är att vartenda ställe jag besökte var halvtomt fram till midnatt varefter det vällde in ungdomar (no offence och ja, jag vet att jag låter som en pensionär) i jeans och matchande beteende och sänkte glamourfaktorn till det som ligger precis under ”Källar’n” i mina barndomstrakter ute på vischan. Jag är en riktig åldersrasist när det gäller uteliv och sneglar ogillande på alla som inte är minst tio år äldre än jag.

That being said (ni fattar att jag inte är nykter, right?) är jag ändå inte helt missnöjd med kvällens utegång. Man har inte roligare än man gör det för sig och det är ju aldrig 100% dåligt trots att man har sett bättre tider. Jag kan t. ex. med glädje rapportera att topparna för våra största elektronikkedjor mår utmärkt och delar frikostigt med sig av sina blivande fallskärmar.

Spontan som jag är råkade jag (i rätt sällskap) uttrycka min förtjusning över min nuvarande dammsugare högt – vilket resulterade i att mitt vattenglas genast blev utbytt mot ett med champagne och påfyllt varje gång jag egentligen borde ha övergått tillbaka till vatten. Kommer kanske att ångra det här i morgon men dammsugaren är verkligen värd varje uppoffring. ;-)

Efter att ha börjat min barrunda på Sturehof fortsatte jag till Scandic Anglais, Teatergrillen, Bistro Jarl och Grand. Passerade Berzelii-parken på väg till Grand och kunde inte låta bli att ta en bild. Nu får ni använda fantasin för mina händer var som sagt inte helt nyktra och kameran har fördelen att inte vara en tung systemkamera som tänjer ut väskan och upptar värdefull plats som kan fyllas med puder, plånbok och reserv stay-ups.

Vad är det för vildar som håller till på Berns egentligen? Det stod ett tiotal polisbilar hela vägen fram till Nybrohamnen och borta vid nattklubben hade kravallpoliserna bildat en vägg. Herregud, hur kan de där människorna ha rösträtt om de inte ens klarar av att festa utan att storebror blir tvungen att blanda sig i?

Innan mina föräldrar slänger sig på telefonen och väcker mig alldeles för tidigt i morgon bitti vill jag påpeka att jag upplever Stockholm som en jättelugn och säker stad. Trots att tidningarna listar minst ett mord per dag och storfrossar i rån, våldtäkter och misshandel har jag aldrig känt mig det minsta otrygg varken uppe på gatunivå eller i tunnelbanan. Vad som helst kan självklart hända vem som helst men en sak är säker, den som kommer på den idiotiska idén att hindra mig i min framfart kan se fram emot en mycket lång sjukskrivning. Jag har byggt upp en del aggressioner pga. av alla säljarna i Sergelgången och på Götgatan…

På tal om mina föräldrar, jag tänkte faktiskt på dem när jag gick längs Arsenalsgatan som av en händelse består av inrättningar som intresserar dem mycket mer än krogar och nattklubbar. Tog ett par bilder på antikviteterna i skyltfönstren för att detta inlägg ska underhålla även dem.

Kom fram till Grand, iskall men välbehållen. Det är inte sommar ännu, hur mycket jag än försöker låtsas. Men kanske nästa vecka…

Grand innehöll inga ungdomar men var istället halvtomt och ganska trist, beslöt därför att skippa godnatt -chokladen. Återvände till Stureplan. Så här såg det ut där ettiden:

Jag har varit inne på Solidaritet en gång. Never again! Ljudvågen som slår emot en när man går uppför trapporna till andra våningen fick mig att tvärstanna. Försökte en gång till men det gick inte. Rent fysiskt alltså. Är andra människors trumhinnor starkare? Eller har de redan spruckit?

Skulle precis hoppa in i en taxi när jag såg att det hade bildats en jättelång kö utanför Sturehof. Kunde inte motstå frestelsen… Trippade fram till dörrvakterna och undrade om jag verkligen behövde stå och vänta på att komma in. Of course not! :-)

Slutsats: det går att passera kön trots att man inte hänger på Stureplan varje helg och gör av med hela lönen på krogen. (PS. Det hjälper att le vänligt och säga tack och hej åt dörrvakterna när man lämnar stället tidigare samma kväll… då minns de en när man återvänder.)

Värmde mig inne på toaletten och åkte därefter hem. And that’s it. Nu är det flytt och inga visor som gäller. Vet i alla fall att jag inte missar något roligt nästa lördag när jag packar upp banankartongerna och tillbringar resten av tiden på jobbet.