Onsdag ute i civilisationen
Gjorde en kvällsrunda på stan och tog några bildsouvenirer åt er. För det första hittade jag följande på dörren i Clarions toalett:
Har hört att det är dålig feng shui att ge bort knivar, men toapapper…? Det måste väl ändå vara minst lika illa – speciellt svart. Eller skulle ni bli glada om ert födelsedagspaket innehöll några rullar? Säg till i så fall, ni som känner mig. ;-)
Något annat intressant fanns inte att se på Clarion så jag återvände till hemtrakterna. Behövde inte ens gå in på Scandic Anglais, det var så tråkigt där att det syntes genom fönstret. Däremot var Sturehof smockfullt av amerikaner som är i stan pga. någon läkarkonferens (fick jag veta så fort jag kom in). Jag älskar amerikaner! De kan verkligen konsten att mingla och dessutom får jag en egoboost varje gång jag pratar med dem eftersom jag märker exakt hur flytande engelska man får av att se på en massa serier och läsa Jackie Collins i originalversion. Min skolengelska hade aldrig i livet räckt till för att prata som man gör i verkliga livet.
Svängde förbi Teatergrillens toalett innan jag åkte hem. Här får ni en bild av blommorna och spegeln (med mig i). :-)
Och så en sista bild. Den fastnade på linsen när jag men huvudet fullt av tankar på hur äckligt alkohol kan smaka (drack ett glas vin) plötsligt hamnade utanför en godisbutik. Ahh, ljuva kolhydrater! Jag är så glad att jag är beroende av er istället för av det där blasket som hela stan gillar att hälla i sig.
Kunde tyvärr inte fixa bättre skärpa (eller är jag full?) men observera sista stycket i högra kolumnen: ”Om man inte har för avsikt att servera någon middag ökar man bara kvantiteterna macaronger”. Word! :-)
Nu ska jag förverkliga min torsdagssovmorgon. God natt på er!
Bor: i Stockholm men kommunicerar även med finlandssvenskar, ryssar och de som kan engelska. 
Gilla Attraktionslagen på 
Följ mig på Twitter 
14 kommentarer
1. Cia
maj 6, 2010 kl. 10:56
Mmm amerikaner är härlig för att de är så lätta att komma i kontakt med. Att få när vänner är man ju inte ute efter direkt när man minglar.
Jag har fått frågan vilken stat jag kommer ifrån av en amerikan, det måste ses som positivt ur språklig synpunkt ;-) .
Macaronger… Känns som helt galen översättning, maccaroons … Jag kan tänka mig macaron på svenska (Kan blandas ihop med Makaroner) Men att lägga till ett g på slutet!? Vart finns språkpolisen?
2. Irina
maj 6, 2010 kl. 12:27
Jodå, man kan faktiskt hitta personer som man blir nära vänner med var som helst. För om man tänker efter… om man man själv (som är så fantastisk) befinner sig på en viss plats så finns ju möjligheten att någon annan likadan också gör det. Problemet är nog att alla inte vågar visa sitt rätta jag under den korta tid man pratar vilket såklart minskar chansen till att man vill träffas igen.
Undrar om man i nästa val kan få möjlighet att rösta på någon som inför fler språkpoliser. Vi behöver fler såna och avsevärt hårdare straff för dem som särskriver. ”VAR finns språkpolisen?” heter det förresten. ;-)
3. Cia
maj 6, 2010 kl. 18:17
Nej du, ”vart finns språkpolisen” är korrekt svenska.
”var” och ”vart” – när ska de användas?
– ”Var” är befintlighet och ”vart” är riktning. Var bor du? Vart flyttade du?
Alltså i vilken riktning finns språkpolisen, vart befinner de sig? Sitter de hos närpolisen på söder kanske?
Jag kanske skulle söka anställning på den divisionen, fast jag är för slarvig när jag skriver och har ju tangentbordsdyslexi så det är en rätt befängd idé.
Vad jag menade är att amerikaner är ofta mycket öppnare för för att konversera med okända om än väldigt ytligt, de har inte en tanke på att det ska leda till mer. Även när de inte är på resa (För då är väl alla det? För jag gissar att du träffar en hel del resenärer när du minglar runt på Sthlms alla hotell).
4. Irina
maj 6, 2010 kl. 18:36
Men språkpolisen rör sig ju inte i någon riktning utan befinner sig på ett ställe. Alltså borde det heta var. Däremot går ens blick vart – i riktning mot språkpolisen.
Vår lärare i skolan var ganska noga med det här så jag kommer att kräva ”pengarna tillbaka” om det visar sig att hon har fel. Ska kolla upp så fort jag hinner.
Yes, jag träffar en hel del människor både på hotellen och de andra barerna här. De som inte bor här i stan är självklart lite ytligare.
5. Irina
maj 6, 2010 kl. 18:41
Hittade lite info här. ”På vilken plats finns språkpolisen?” efterfrågas med ordet var. Ha ha, ignorera det där med att ”spotta på trottoaren” som artikeln slutar med… ;-)
6. Cia
maj 6, 2010 kl. 20:11
Men var är ju också rätt.. men då ändras betydelsen av meningen en aning. Var är språkpolisen? (Då frågar man sig mer om de finns eller inte).
Kolla du om du ska ha pengarna tillbaks eller inte. Språkrådet är det bästa att vända sig till. Man kan även ringa dem, det lärde jag mig när jag gick på skrivarkurs ;-)
7. Irina
maj 7, 2010 kl. 3:34
Här är deras svar på vår fråga. Undrar om de tar emot booty calls mitt i natten… ;-)
8. Heidi
maj 7, 2010 kl. 12:28
Ira – dåliga nyheter… det går neråt med det svenska språket, speciellt i Sverige, där det verkar som om allt som förut varit fel nu godkänns…
Blir alltid lika frustrerad då min kära mor (som är språkguru och mycket up to date) berättar om vilka nya förfärligheter som numera är helt OK i Sverige! ;)
9. Irina
maj 7, 2010 kl. 12:44
Ja, det är rena skräckhuset här. ;-) Fast jag själv har fortfarande svårt att säga ”ta i betraktande” trots att det är rätt. Övar lite till…
10. Heidi
maj 7, 2010 kl. 14:22
Ja, nuförtiden har de ändrat på det också – det är helt OK att säga ”ta i beaktande”, fast det ursprungligen var fel. Så det är väl bara att flyta med strömmen… ;)
11. Irina
maj 7, 2010 kl. 21:21
Flyter gärna med i just den strömmen. Men att börja skriva mej, dej och sej känns som lekskolan. Vägrar.
12. Heidi
maj 7, 2010 kl. 22:17
Samma här. Sej är en fisk ;)
13. Anette
maj 8, 2010 kl. 1:15
mkt fin blogg,gott med godis
14. Irina
maj 8, 2010 kl. 20:09
Tack! :-)