Vad är det som händer egentligen? Teknikern som skulle fixa mitt bredband har fortfarande inte hört av sig trots att han var bokad tills idag. Bäst för honom att han är kidnappad av ett UFO för gissa om jag hellre hade velat powerwalka i solskenet än sitta hemma och vänta på honom!

Om Bredbandsbolaget tror att det är ok att debitera mig en flyttavgift på nästan 500 kr för den här servicen så kommer min uppsägning av abonnemanget att landa på deras skrivbord fortare än de kan säga ”byråkratjävlar”.

Ok, nu tar jag ett djupt andetag och varvar ner till normal pulsnivå. För det första är dagen inte slut ännu så rent teoretiskt kan ju vad som helst hända. Dessutom brukar konstigheter av det här slaget ha en mening (som jag inte fattar förrän långt senare). Och bortsett från bredbandet är resten av mitt liv tack och lov helt i sin ordning. (Märker ni? Nu börjar koffeinet och latteskummet kicka in…)

I kväll ska jag prata med Olga som panikringde tidigare. Jag vågade inte svara för att inte hålla linjen upptagen ifall teknikern skulle ha ringt just då men fick istället ett SMS om att ”hon är panikslagen eftersom hon har söndrat datorn”.

Verbet söndra är, som vi konstaterade tidigare, en finlandism men ni fattar säkert vad som menas. Och när det gäller datorer betyder söndra för mig personligen att datorn är trasig rent fysiskt, så att metallbitarna ligger utspridda i rummet alltså. Mjukvaruproblem orsakade av virus o. dyl. är enkla att fixa och absolut inget att bli orolig över. Vet inte vad Olgas dator har drabbats av men det klarnar senare (och leder säkert som vanligt till att hon får en ännu nyare och coolare modell).

Ok, nog svamlat. Går ut i kvällssolskenet för att ladda mig med lite D-vitamin. Behövs verkligen i tider som dessa.