På väg mot soligare tankar
Trodde att jag var utsövd men det är jag inte alls. Känner mig trött och är allmänt smågnällig (för mig själv, håller mig ifrån andra människor nu när jag riskerar att förpesta deras humör). Som följd har den här dagen inte alls känts som en normal måndag.
Sitter på Tures uteservering och fryser så mycket att fingrarna knappt går att röra. Kan inte undgå att höra finlandssvenskarna som står utanför Grodan diskutera hur härligt varmt det varit i Helsingfors hela den här tiden. 27 grader minsann. Yeah thanks, I know! Don’t rub it in. Och på tal om att rub it in, mina mörkblå älsklingsjeans känns lite för tajta runt midjan – resultatet av sömnbrist i två dagar. …Nu har latten blivit kall också. Dammit!!!

Det värsta med sånt här humör är att jag blir fruktansvärt utled på mig själv. Hade någon annan person hävt ur sig så många klagomål som rullar i skallen på mig just nu skulle jag ha visat på dörren genast. Vad synd att man inte kan ta en paus från sig själv på samma sätt.
Finns bara en sak att göra – förflytta sig till varmare miljö, köpa en ännu större latte och inventera allt positivt som händer i ens liv (när man är utsövd och varm om fingrarna). Orkar inte vara negativ en sekund till trots att jag precis har börjat. Hur de som beter sig så här i åratal klarar av det övergår mitt förstånd.





7 kommentarer
1. Annika
maj 24, 2010 kl. 20:37
Så bra att humöret är påväg uppåt igen. Men ibland behöver man vara lite på dåligt humör för att uppskatta mer när humöret är på topp. Ibland tycker jag det är lite befriande att få vara på riktigt dåligt humör och låt alla känslor pysa över. Att få avreagera sig. Så länge ingen oskylig drabbas…
2. Irina
maj 24, 2010 kl. 21:33
Ja, det är absolut skönt att avreagera sig, synd bara att man måste lyssna på sig själv under tiden. Fem minuter gnäll är allt jag orkar med och därefter vill jag helst klubba skallen med ett slagträ. Trivs bättre med att må bra.
3. Heidi
maj 25, 2010 kl. 7:39
Det blir ofta lite komiskt då man inombords låter gnälligheten och pessimismen drypa en stund. Let it flow – då man en stund hittar fel på precis allt och alla, och gärna överdriver så mycket man kan, börjar det dra i mungiporna :)
Jag blir lätt lite nere då mitt blodsocker sjunker, så jag är van att ta mitt humör med en nypa salt. Och gärna äta lite då energin börjar sjunka. Det hjälper oftast ganska snabbt och så återgår man till att vara den glada, trevliga person man är. Which is nice.
4. Irina
maj 25, 2010 kl. 12:36
För mig är det mer tragiskt än komiskt. Jag brukar också låta det flöda på en stund men sen förlorar jag tålamodet (som är rätt kort i det här fallet) och får lust att ge mig själv en örfil. Vrålar istället ”nu räcker det!” inne i huvudet, drar på mig finare kläder och förflyttar mig till en miljö som gör det svårare att tänka negativt. Känslan av lugn och harmoni därefter är helt fantastisk.
5. Annika
maj 26, 2010 kl. 11:34
Idag är jag på rigtigt dåligt humör. Det känns som om det ångar ilska ur mina ören. Fast jag inte är arg på något särskilt. Kanske är det det regniga och kalla vädret som nu även nått Riga. En latte kanske skulle hjälpa. Att syga in på symosium om Leagal advicers and war law som hålls i hotellet där jag just nu sitter tror jag inte på.
6. Annika
maj 26, 2010 kl. 11:37
Eller kanske är botet att ragga upp en war law leagal advisor…
7. Irina
maj 26, 2010 kl. 12:08
Varför nöja sig med lite? Jag föreslår både latte och en advisor. OCH lite shopping som extra bonus. ;-)
Leta sen upp ett ställe där du slipper se vädret och dröm dig bort till sånt du vill se istället för kyla och regn. Kramar!