Ja, ni kan börja skratta redan nu. Jag själv tycker att det som följer här nedan lutar mer åt det tragiska hållet, but whatever…

Efter att Nette och jag skildes åt gjorde jag ett snabbt klädombyte hemma och gav mig ut på dagens powerwalk. Hade ingen lust att gå ner till Skanstull igen utan kom på att jag aldrig har utforskat Vasastan ordentligt. Nu när den är min grannstadsdel finns det liksom ingen ursäkt längre. Inte så att jag aldrig har besökt den, det har jag självklart gjort hur många gånger som helst, men jag har hittills bara rört mig runt Odenplan och på Rådmansgatan. Och det är ju bara en liten bråkdel av allt som finns att se i de trakterna.

Slängde en blick på kartan (hemma i datorn) och beslöt att besöka Bellevue -parken borta vid Roslagstull.

… och sen går man genom denna trevliga lindallé:

… och ser att man kommit till rätt ställe:

Wow, det här var verkligen som att komma ut på landet. Har man sett en klippa har man liksom sett dem alla och medan jag stod och spanade ut över Brunnsviken kände jag mig för ett ögonblick förflyttad tillbaka till den finska skärgården. Fast sen såg jag Strindbergstatyn och så kändes det mer Stockholm igen.

Varje utflykt till ett nytt område brukar innebära överraskande fynd av sånt som man absolut inte har förväntat sig hitta.

Mamma, som ogillar att teknologin håller på att ta över världen i allmänhet och hennes hushåll i synnerhet, kan nu glädja sig åt att de gamla hederliga kommunikationskanalerna fortfarande fungerar. Om mejl känns för opersonligt kan jag absolut gå med på att få korrespondens levererad av ett sånt här gulligt fjäderfä. ;-)

Men nu kommer vi till det som rubriken handlar om. När jag vände om och skulle gå hem gick jag tillbaka ut på Birger Jarlsgatan och fortsatte i sydostlig riktning. Kände igen allt jag hade passerat tidigare… tills jag plötsligt inte gjorde det längre. Fattade ingenting, man kan ju bara inte gå vilse på en jättestor gata som ska leda rakt ner till Stureplan! Ändå såg allt helt obekant ut och alla namnen började med Jarla -någonting (det har jag inte lagt märke till tidigare).

Självklart skulle detta ögonblick inte ha blivit perfekt om det inte också börjat regna. Det kom bara några droppar men i alla fall tillräckligt mycket för att jag skulle börja panikleta efter något café som kunde tänkas ha tillräckligt god latte för att kunna sysselsätta mig i minst en halvtimme.

Såg inget lämpligt där jag stod (däremot en trevlig restaurang i Balettakademien) så jag gick ett kvarter norrut… och hamnade på Karlavägen (ja, den gata som korsar gatan jag bor på borta vid Karlaplan). Kände fortfarande inte igen mig (helt otroligt!) men märkte till min lättnad att regnet hade ångrat sig. Fortsatte gå åt rätt håll… och så kom jag plötsligt till ett ställe som jag kunde placera ut på kartan som faktiskt existerar (i någon sorts form) inne i mitt huvud. Wohoo! Jag är en riktig överlevare! ;-)

Passade på att spana in bebyggelsen i området och hittade en jättecharmig gata vid namn Danderydsgatan. Både färgerna och designen på husen där är helt fantastiska. Exakt hur fint där är syns tyvärr inte på bild men jag gör ett försök i alla fall.

Stockholm är en otroligt mångsidig stad. Trots att man bor i centrum kan man bo på väldigt många olika sätt och därför få totalt olika upplevelser av stadslivet.

Kvarteren här kan skilja sig åt jättemycket, ett kan bestå av vanliga trista höghus utan några finesser, men bara en gata ifrån kan man hitta jättestora privatägda stenhus omgivna av ännu häftigare konsulatbyggnader. Eller trästugor med vita knutar, staket och en massa grönområden runtomkring. Eller futuristiska skyskrapor med rusningstrafik utanför dörren. Eller gammaldags kyrkor, värdshus, friggebodar osv. Och allt där emellan.

Att man ibland går vilse här (ok, ni kan läsa ”jag” istället för ”man”) är egentligen inga problem. I värsta fall finns det ju taxi. Däremot förstår ni kanske varför jag helst håller mig till städer. Hade jag gett mig ut i skog och mark med det här lokalsinnet skulle det bara ha funnits några revben kvar av mig vid det här laget. Hmm, borde kanske gå en utbildning hos de där brevduvorna borta i Bellevue -parken…

Innan jag avslutar vill jag passa på och tipsa om en mycket trevlig butik som jag passerade någonstans där in the middle of nowhere (oj, pinsamt – märker nu att den ligger på Odengatan…).

Anyway, ni som gillar lakrits, här har ni ert paradis. Den här butiken specialiserar sig på just den varan. Ytterligare en orsak att trivas i storstan!